Prince: Open’er Festival, Gdynia (Polen) 2/7

Det bör kanske nämnas på förhand att jag håller Prince, det lilla funk-oraklet från Minneapolis, bland de finaste sakerna i tillvaron. Jag vet inte hur många gånger jag har sett live-videon från ”Sign o’ the times”-turnén och förundrats över hur en människa kan sjunga, röra sig och spela gitarr som herr Prince Roger Nelson. För många är han kanske popstjärnan Prince – mannen med tveksam klädsmak som gjorde ”Purple Rain”. Men för mig är han så mycket mer än så – en fantastisk gitarrist, ikon, kreativ kraft och en helt makalös underhållare. I en värld utan Rick James, där Sly Stone har knarkat ner sig och George Clinton ligger i sjuksäng, är Prince förmodligen den siste i sitt slag.

Han är den tveklösa höjdpunkten på årets upplaga av polska Heineken Open’er Festival i Gdynía. Och någon gång under helgen 12-13 augusti står han på Slottsskogens största scen! På skiva må Way Out West-festivalens stora affischnamn vara en skugga av sitt forna jag. Men det gäller sannerligen inte för live-artisten Prince. Faktum är att jag har svårt att tänka mig en bättre tidpunkt att se honom än just sommaren 2011.

Under långa perioder har han vägrat att spela gamla hits. Det har handlat om allt från bråk med skivbolag till religiösa övertygelser. Och det är såklart Prince själv som dikterar villkoren. På årets Heineken Open’er har han tilldelats extra lång plats i programmet. Lördag afton tillhör största scenen honom från 22:00 och framåt – bara ifall att han skulle känna för att göra några ytterligare extranummer.

Och det som är så glädjande är att Prince äntligen har bestämt sig för att lägga allt gammalt groll åt sidan. Han vill bara göra alla glada! Konsertens första timme är rena rama julafton för oss som älskar hans snusk-funkiga 80-tal. Scenshowen är nerbantad jämfört med arena-spelningen på Forum i Köpenhamn förra året. Det är enkelt, snyggt och mycket effektfullt. ”Laydown”, en låt från senaste skivan 20Ten avverkas pliktskyldigt som inledning när Prince gör subtil entré från scenkanten. Sedan är det hitkavalkad och publikfrieriet vet inga gränser: ”Let’s go crazy”, ”Delirious”, ”Little red Corvette”, ”Nothing compares 2 U”, ”Controversy” o.s.v. Prince verkar vara så ivrig med att spela sina gamla hits att han inte hinner avsluta dem. Första versen från ”Sign o’ the times” övergår i introt från ”Darling Nikki” och glider sedan in i ”I would die 4 U”. Plötsligt dyker några takter från ”Housequake” upp. För Prince är det bara ännu en dag på jobbet, själv står jag med ett stort leende på läpparna och hoppar upp och ner tillsammans med ett hav av svettiga, entusiastiska polacker (enligt lokala medier sågs spelningen av 68 000 människor) som liksom jag knappt kan förstå att de får uppleva det här.

Gensvaret låter inte heller vänta på sig. ”Poland, are you crazy?” frågar Prince när han blir inropad fjärde gången för ytterligare extranummer. Det är då som instrumentalisten Prince träder fram på allvar. Han gör funk-jams varvat med covers på låtar av artister han ser upp till – Chics ”Le Freak”, Michael Jacksons ”Don’t stop ’til you get enough”, Ohio Players ”Love Rollercoaster” – och han ser totalt oberörd ut när han avfyrar gitarrsolon som trotsar alla tänkbara naturlagar. Kanske kan det uppfattas lite märkligt att inleda med hits och avsluta med covers. Men ingen artist i världen har så oförutsägbara setlists som Prince. Han gör en väldigt stor sak av att all musik framförs live och det är uppenbarligen viktigt för honom med utrymme för spontanitet och att kunna förlita sig på stundens ingivelse.

Snart kommer världens funkigaste Prince Roger Nelson till Skandinavien, då han är headliner på årets Way Out West (11–13 augusti). Dessförinnan spelar han den 6:e augusti på sin egen kringsresande NPG Music Festival på 10-Ören i Köpenhamn. Ett måste om du gillar funk, fest, perfekt popmusik och enastående gitarrspel i kombination. Och glöm inte dansskorna.

2 reaktioner

  • Marco Antonio skriver:

     Åh jag blir så lycklig av att läsa detta! Jag har alltid älskat Prince och har sett honom flera ggr på 90-talet och även i London 2007. Längtar till Way Out West!

Kommentarer är stängda.