Bob Hund: Liseberg, Göteborg 13/6

Kommer ni ihåg minidisc? Det var ett medium som var en blandning av en CD och ett kassettband kan man säga, det gick lätt och smidigt att spela in digitalt. Jag har bara en minidisc kvar. Den innehåller en intervju jag och en vän med tvångstankar gjorde för exakt tio år sedan med bob hunds sångare Thomas Öberg. Vi skulle starta ett fanzine. Det skulle heta Fank. Det blev bara den intervjun.

Det var på Liseberg, vi var backstage. Det var stort på den tiden, men givetvis var det smutsigt, där låg en papperspåse, en grushög och på gården brann marschaller. Vi satt ner för en pratstund med mina hörlurar som mikrofon och Thomas visade sig vara precis sådär skön som man ville att han skulle vara. Vi berättade att det var vi som kastat tältvarma köttbullar på deras spelning Hultsfred ’99. Han berättade att han inte var arg.

Denna kväll blir jag sen och min kamrat har släppt sina tvångstankar, men har istället en märklig keps han har på sig jämt. Han står på det asfaltsprydda fältet framför scen och fäller snart upp kragen på skinnjackan mot det duggande lilla regnet. Senast jag såg bob hund var på Kulturkalaset häromåret, då liksom nu kör herr Öberg med nån sorts Turtles-mask som en annan superhjälte. Han är ju en hjälte. Hans texter lever alltid kvar i mitt huvud. Fredrik Karlsson i Solander har bob hunds Conny Nimmersjö som hjälte och kallade honom häromdagen för geni för uttalandet: ”Man lär sig mer om att spela gitarr genom att läsa Spindelmannen än att öva på att spela gitarr”.

Vid förra Lisebergsspelningen, den för tio år sedan, var första raderna till Sommaren rasar soundtracket till mitt liv: ”Måndag ringer, ge mig styrka att stå, valde fel till gymnasiet, men det får gå. Jag kan jobba, jag kan va’ arbetslös, marknaden är snål, jag är generös.” Om det var första raden som talade till mig mest då är det kanske mer den andra nu. Nåväl, tillbaka till spelningen. Det är i vanlig ordning Thomas show, han leker med sin gamla kona, trasslar in sig i sladdar och klättrar på medhörningshögtalarna medan han drar ordvitsar. Det är rätt kul, de spelar en hel del nytt, bland annat Festen är över, som jag tycker är deras bästa låt de senaste åren. Live funkar den dock sådär, den är lite för slö jämfört med de klassiker som bandet fortsätter att leverera. Regnet kommer och det går, men en molntuss består. Du får fortfarande min puss.