När det kulturella etablissemanget under nittiotalet riktade blicken mot Seattle och San Francisco låg västkustsyskonet Portland i skymundan. Men bakom trista industrikulisser frodades en egensinnig musikscen bland konstnärer som hade lite mindre pengar men desto mer attityd. I dag är stadens DIY-anda så etablerad av det till och med görs humorserier om den. I tre delar tar Rockfoto pulsen på Portland.– Portland är väldigt rent och säkert, säger Aaron Beam, sångare och basist i metalbandet Red Fang. Lokaltrafiken är billig och effektiv. De lokala politikerna omfamnar många bra hippiegrejer som återvinning och att ge stöd till konstnärer. Det är ett Mecka för müsliätande vänsteranhängare som vill gå på tvärs mot konventionerna.
Aaron Beam befinner sig i en turnébuss. Red Fang har haft spelningar i städer längs USAs samtliga kustband och är på väg tillbaka västerut mot Portland. Efter att ha avverkat hundratals mil på knappt tretton dagar är Aaron trött. Han tänker däremot inte låta obekväma omständigheter hindra honom från att diskutera något som ligger honom så varmt om hjärtat som Portland.
– Det regnar mycket. Vad annat finns det att göra vid sidan om att bli deprimerad och skriva musik? skämtar han på frågan om han skulle sträcka sig så långt som att kalla Portland för en musa.
De positiva ordalagen var inte många när Aaron Beam 1991 meddelade sina föräldrar att han skulle flytta till Portland. I början av nittiotalet var den allmänna bilden av delstaten Oregons största stad inte speciellt smickrande. Tvärtom ansågs det vara ett smutsigt och fattigt industrisamhälle. Men någonting var på gång. Internationella företag hade börjat expandera i regionen efter att Oregon i mitten på åttiotalet reformerat sina skattelagar. I kombination med grungerörelsen som just börjat blomstra i nordvästra USA valde fler och fler unga människor att bege sig till Portland. Knappt trettio mil söder om Seattle var det visserligen i den större stadens skugga, men det förde med sig ett par påtagliga fördelar.
– I Portland fick jag närheten till musikscenen i Seattle där mina dåtida favoritband Nirvana, Soundgarden och Mudhoney fanns men jag behövde bara betala $70 i hyra för en lägenhet, berättar Aaron. Jag tror att många som var intresserade av områdets nya kultur men ville slippa hysterin i Seattle hamnade här, precis som jag. Det gjorde att Portland under nittiotalet plötsligt blev känt för sina kreativa invånare.
Fram växte en stad präglad av grön politik och artistiska ambitioner. Hemmahörande Courtney Love anammade sin berömt kaxiga attityd från drugorna på Metropolis (numera musikhaket Dante’s), spelade skivor på radiokanalen KBOO och hängde på nattklubben Satyricon där hon träffade blivande maken Kurt Cobain. I den centrala stadskärnan förvandlade bland annat Courtney Taylor, sångare och låtskrivare i Dandy Warhols, nedgångna industrilokaler till musikstudior och alternativa konsthallar. Att Portland med tiden blivit ett hipsteropolis i vilket allt från världens första strippklubb med vegansk meny till världens största oberoende bokhandel får plats är precis vad tv-kanalen IFC:s purfärska komediserie Portlandia driver med. Upphovsmännen Fred Armisen, känd från Saturday Night Live, och forna Sleater-Kinney-gitarristen och sångerskan Carrie Brownstein har båda bott mer än ett decennium i Portland. I inledningssketchen går karaktärerna längs Willamettefloden och sjunger om detta ”surrealistiska men fantastiska” ställe till vilket USA:s unga flyttar för att det fortfarande är helt ok att vilja göra karriär som clown och att bilda band som sjunger om att rädda världen.
– Det finns utan tvekan en särskild syn på livet i Portland, bekräftar Kyle Morton, sångare och låtskrivare i tolvmannabandet Typhoon vars kammarmusik med indietwist rönt allt större framgångar på sistone. Jag växte själv upp i Oregons huvudstad Salem och hamnade här när jag skulle plugga på universitetet. Vid sidan om att alla är så måna om att återvinna, kompostera och dricka bra kaffe tycker jag att Portland också präglas av ett långsammare tempo än andra urbana platser….
Läs fortsättningen i Rockfoto Magasin imorgon.
