Wolfmother: ”Nyckeln är att följa musiken”

Australienska rockarna Wolfmother var ett av dragplåstren till årets Siestafestival i Hässleholm. De har två hyllade skivor i bagaget och en tredje på g som är planerad att släppas senare iår. Rosanna Rundlöf mötte bandets sångare Andrew Stockdale innan deras spelning för en pratstund om den bästa komplimang de fått, om deras drömsamarbete och om deras syn på framgång.

Wolfmother anlände direkt till Hässleholm och Siestafestivalen efter att ha spelat på tyska jättefestivalen Rock Am Ring dagen innan.

– Det var helt otroligt, berättar Andrew. Helt galet. Folk applåderade innan vi ens gått på scenen, säger Andrew och skrattar högt.

Han verkar underligt nog förvånad över hur de blev mottagna. Som om han var omedveten om alla skivor de sålt, alla awards de vunnit och hur stora de egentligen är.

De skulle ha spelat här på både Hultsfred och Peace & Love förra sommaren men ställde in på grund av sjukdom. Andrew frågar lite om svenska festivaler och om Quartfestivalen ligger i Sverige då vi blir avbrytna av en kille kommer in i logen och frågar efter en handduk. När han gått känns det som att Andrew, som verkar lagom pårökt, helt har tappat tråden och börjar helt från ingenstans prata om deras medlemsbyten.

– So yeah, det har skett lite förändringar i bandet. Chris och Myles lämnade bandet 2008, de ville göra sina egna grejer. De ville ta en annan musikalisk riktning.

Andrew pratar extremt långsamt och fortsätter:

– Vi har nyss gjort klart vår nya skiva. Vi måste bara fixa lite till men den är i stort sett klar.

Andrew tror att den nya skivan kommer släppas i november och såhär berättar han om soundet:

– Det låter väldigt mycket som ”back to rock’n’roll”-typen av sound. Det är svårt att beskriva vad det är men det är akustiskt, munspel, riffs, mycket orgel och keyboard. Den är nog mer upplyftande. Den är lite gladare, på vissa sätt. Jag älskar den!

Vilken är den bästa komplimangen du fått för din musik och ditt band?
– Det var nog när Neil Young sa ”ni har toppenbra riffs, toppenbra sång, great songs och det låter fantastiskt”. Det bästa var att han sa ”att se er spela påminner mig om hur det var att spela med Crazy Horse.” Bättre än så blir det inte. Det är något man tar med sig hela livet.

Wolfmother är ett av huvudbanden på Siestafestivalen och Andrew ser väldigt mycket fram emot spelningen och att få spela i Sverige igen.

– Det är något med att spela i Sverige. Den blå himmelen. När vi startade turnén i Edinburg var det svinkallt så det är en lättnad att vara här.

Vad har du i huvudet när du är på scen och kollar ut över publikhaven?
– Mestadels tänker jag inte alls, utan tar bara in det. Jag tänker inte riktigt på något alls. Men jag försöker tänka positivt, tänka på positiv energi. Jag brukar tänka på om det är någon i publiken jag verkligen respekterar eller gillar och jag tänker hur skulle jag vilja att den här spelningen uppfattas av dem. Förstår du hur jag menar? Jag försöker ge så mycket själ och känsla i det som det bara går.

Jag frågar vad vi kan förvänta oss av spelningen som kommer äga rum om bara någon timme och Andrew funderar lite.

– Hur ska man förklara det… jag tror bandet spelar väldigt bra tillsammans och vi har verkligen hittat vårt groove. Och det är riktigt roligt att spela.

Hur förbereder ni er inför en spelning och vad är det sista ni gör?
– Vi tar ett par drinkar…