Holländska Clan of Xymox dök först upp i början av 80-talet. De första skivorna Clan of Xymox och Medusa kom att bli två av goth- och darkwave-genrens mest inflytelserika och fulländade verk. Sedan dess har de fortsatt att kombinera episk goth-rock med dansant synthpop och nu är de aktuella med trettonde fullängdaren The Darkest Hour. Rockfotos Anton Lindskog passade på att skicka iväg några frågor till den numera Leipzig-bosatte sångaren, låtskrivaren och goth-ikonen Ronny Moorings.
Kan du berätta lite om er nya skiva The Darkest Hour?
– Den låter mer elektronisk än vad vi har gjort tidigare, vilket inte var något medvetet val utan föll sig naturligt när vi spelade in. De flesta låtarna skrev jag på de synthar och keyboards jag har hemma i min studio. Vi har ju ett väldigt episkt sound men jag vill ändå undvika överflödiga detaljer så jag la bara in gitarrslingor på de ställen där de verkligen behövdes. Sen innehåller skivan några helt gitarrbaserade låtar också som ”Tears Ago” och ”She Did Not Answer”.
Vad betyder egentligen bandnamnet Clan of Xymox?
– ”Clan” syftar på en liten, nära sammanhållen grupp som förenas av en egenskap eller ett gemensamt intresse. ”Xymox” dök upp när jag letade efter en pseudonym att använda som artistnamn i början av 80-talet. Det är ett anagram av ordet ”Zymotic” (infekterad). Jag bestämde mig för att använda mitt eget namn istället så bandet fick namnet Clan of Xymox.
Eftersom du har jobbat så länge i musikindustrin: Hur tycker du att det skiljer sig idag jämfört med när du började?
– Väldigt mycket har förändrats. Först och främst den tekniska revolutionen, nu har alla kraftfulla datorer och kan spela in hemma, något som man inte hade kunnat föreställa sig i början av 80-talet. Sedan dess har skivindustrin, som levde i en väldigt trygg tillvaro på 80-talet, kollapsat totalt. Tyvärr tror jag att en följd blir att fler hårt arbetande band än någonsin förblir oupptäckta.
