Anna Järvinen: Inkonst, Malmö 27/5

Det är med årets Anna själv tredje som Anna Järvinen i mitt tycke på allvar har blivit en av landets mest intressanta låtskrivare. Äntligen har hon släppt alla hämningar för hur storslagen och sentimental musik får vara. På Anna själv tredje (en titel som förmodligen anspelar på den religiösa betydelsen snarare än det svenska proggbandet) får den konventionella indie-popen från de två föregångarna stå tillbaka för stora arrangemang med svepande stråkar. Det är ett modigt drag och en förändring som är helt rätt för Annas tidlösa, känslosamma sånger.

Live på Inkonst får vi höra det nya materialet i en något nedbantad version med ett fem man starkt kompband. Det blir en påminnelse om hur tidlös Anna Järvinen verkligen är och hur mycket hon sticker ut det trendkänsliga, dubstep-älskande musikåret 2011. Den beryktat introverta sångerskan verkar praktiskt taget försvinna in i musiken när hon sjunger. Hon blundar, rör sig spasmatiskt och ser verkligen ut som hon sjunger. Och hon sjunger som om det gällde livet –  även när hon bara sjunger ”lalalala”. Det är först när hon lite besvärat ber sin trummis att dra en vits (eftersom hon inte kommer på något bättre mellansnack) som det märks att hon nog inte är helt bekväm med att stå i centrum.

Kvällen till ära rymmer Inkonst den mest disciplinerade konsertpublik jag har sett på väldigt länge. När Anna sjunger är publiken tyst – under en av de mer lågmälda sångerna kan jag till och med höra ljudet från avtryckaren på fotografens kamera… Det är så här Anna Järvinen kommer till sin fulla rätt – i en liten lokal framför en intresserad och koncentrerad publik. Men Anna verkar inte helt bekväm med situationen och frågar oss lite försynt innan ”Götgatan” om vi inte kan tänka oss att sjunga med och dansa litegrann. Det blev inte så mycket dansande – men publiken verkar väldigt nöjd ändå.