Pere Ubu: Inkonst, Malmö 17/5

För den svenska publiken är Pere Ubu kanske mest kända för Bob Hunds tolkning av ”Final solution” (i översättningen ”Ett fall och en lösning”). Men debutskivan The Modern dance (1978), som Pere Ubu framför i sin helhet på Inkonst, är ett av 70-talets mest inflytelserika album. Det är en av de skivor som, tillsammans med Wires Pink Flag och Public Image Ltds Metal Box, definierade post-punken. Sonic Youth, Pixies, Talking Heads och många andra har lyssnat och lärt från sättet att blanda gitarrer, effektpedaler och konstnärliga ambitioner.

Att Pere Ubu spelar hela The Modern Dance (plus sina första singlar i kronologisk ordning) borde alltså intressera alla musiknördar med smak för indie-rock. Det här är nämligen en historielektion snarare än en regelrätt konsert. Publiktrycket som drar igång under de röjigare låtarna bromsas snabbt upp av frontfiguren David Thomas långa anekdoter om låtarnas tillkomst. Men det är slående hur väl musiken har åldrats – och hur originellt det fortfarande låter!

Det är knappast förvånande att Bob Hund är stora Pere Ubu-fans (både Thomas Öberg och John Essing finns f.ö. i publiken den här kvällen). Båda banden har byggt sina karriärer på en blandning av röjig Stooges-rock, absurd humor och skruvad avantgardism. Men om Pere Ubus tidigaste singlar är ganska rak post-punk så var det på The Modern Dance som de på allvar höjde ribban för hur vrickad och oförutsägbar rockmusik överhuvudtaget kan vara. De pendlar mellan raka rockare som ”Nonaligment Pact”, rent nonsens som ”Life Stinks” och abstrakta ljudexperiment som ”Sentimental Journey”. Med bland annat en theremin och samplers i sättningen lyckas de väldigt bra med att återskapa musiken live. Även de allra tväraste kasten fungerar, som när stillsamma ”Chinese Radiation” förvandlas till en vrickad noise-explosion.

Men intrycket dras ner av den gamle frontmannen (och enda kvarvarande originalmedlemmen) David Thomas. Han är underhållande när han mellansnackar och drar gamla bandhistorier. Däremot verkar han totalt ointresserad av att framföra låtarna och står mest med händerna i fickorna när han inte sitter på en stol och dricker öl. Man önskar att han kunde anstränga sig lite mer för efteråt tycker jag mest att det ju var ”kul att äntligen få se Pere Ubu”. Och ärligt talat hade jag väntat mig mer än så.