I sviterna av vulkanutbrottet som förra våren skapade kaos i Europa gjorde Kulturnyheterna en Spotify-spellista på temat undergång, där Pascals “Orkanen närmar sig” intog en hedersvärd silvermedalj. Det är under samma flagg som garagepunktrion från Gotland väljer att ta sig an kvällen på Debaser i Malmö.
Med en lamslående intensitet kastas man in i ett kargt landskap av dekadenta strofer om att fly verkligheten eller att ”dö på en toalett”, men det är långt mer än texterna som andas förgänglighet. Bultande trummor, skräckinjagande basgångar och Isak Sundströms utlämnande röst sätter inte bara ord utan också ljud till all världens undergångsprofetior.
På många sätt påminner det om ett av de äldsta raggningsknepen i boken – det så kallade domedagstricket. Från det första skramlande introt känns det som klockan vridits fram till kvart i tre, som om Pascal lägger armarna om mig och säger ”Vad vet du om framtiden? Vi kanske inte ens finns här imorgon. Låt oss ta vara på natten istället för att ångra oss.”
Starkast lyser den ödesdigra föreställningen i extranummer som “Min enda vän” och “Stort och vackert”, men bortsett från ett olyckligt stapplande inhopp av Mattias Alkberg, förband och granne på nya skivan, har Pascal mig på kroken spelningen igenom. Man kan nästan se hur tankarna på morgondagen skamset smyger ut bakvägen, och inte utan anledning. Med en ärlighet som om det var deras första stund på scen, men med energin hos ett band vars sista stund är kommen lägger de ut sina hjärtan för vem som helst att ta emot eller trampa på.
