Lördagslistan: Döda poeters sällskap

Festivalsommaren närmar sig och de stora festivalerna försöker bräcka varandra i exklusiva bokningar. Det rör sig om superstjärnor (t.ex. Kanye West till Way Out West), efterlängtade comebacker (t.ex. The Strokes till Peace & Love) eller så kan det röra sig om sådana som man trodde att man aldrig någonsin skulle få se på en scen. En sådan bokning är noisepionjären Glenn Branca, som jag inte hört något om på många år och trott var i det närmaste försvunnen från musikbranschen. Men i slutet av maj ska jag se honom på Primavera Sound i Barcelona. Men det finns några som aldrig mer kommer spela på någon festival. Av den enkla anledning att de inte längre är med oss. Veckans spellista är tillägnad tio av dessa. Det de har gemensamt förutom att de är döda är att de även dog ”i förtid”. Musiken är däremot odödlig. Och som kuriosa har jag nedan också angivit dödsorsaken.

Sparklehorse (Mark Linkous 1962-2010) – Someday I Will Treat You Good
Min favoritlåt med Sparklehorse är mer upptempo än det mesta andra de gjorde. Dödsorsak: sångaren, låtskrivaren och självklara frontfiguren Mark Linkous gjorde självmord (sköt sig) efter att ha slagits mot depressioner under i princip hela sin karriär.

Minnie Riperton (1947-1979) – Reasons
En av de verkligt stora soulsångerskorna som förutom solokarriär även var vokalist i Rotary Connection. I ”Reasons” visar hon vilka enorma röstresurser hon bar på. Dödsorsak: cancer (bröst och lymfsystem).

Sam Cooke (1931-1964) – Chain Gang
Sam Cooke är en av soulens gudfädrar och var utrustad med en fantastisk sammetsröst. Det allra bästa han släppte, liveskivan från Harlem Square Club i Miami, finns tyvärr inte på Spotify, men studioversionen av ”Chain Gang” är nog så fin. Dödsorsak: blev skjuten. Den som sköt blev friad med motivet självförsvar men inga bevis på att Sam betett sig våldsamt eller hotfullt förelåg.

Warren Zevon (1947-2003) – Roland The Headless Thompson Gunner
Under hela sin karriär var den in på sin dödsdag ständigt ironiska och närmast cyniska Zevon en glimrande låtskrivare. Här väljer jag den bisarra historien om legosoldaten, som under Kongokriget får huvudet avskjutet av en från sin egen trupp och sen ägnar åren som huvudlöst spöke att söka hämnd. Dödsorsak: lungcancer.

Judee Sill (1944-1979) – The Pearl
Judee Sill släppte två fina album under första halvan av 70-talet och denna låt är från det andra – Heart Food. Senare hamnade hon i knarkberoende och gled ifrån musikbranschen. Under sina sista år var det få som visste var hon fanns eller vad hon sysslade med. Enligt vissa källor prostituerade hon sig också mot slutet för att ha råd med knark. Dödsorsak: överdos av någon slags kokainblandning.

Tim Hardin (1941-1980) – Lady Came From Baltimore
I andra halvan av 60-talet skrev Tim Hardin flera odödliga klassiker, varav den här låten är en mina favoriter. Sedan fastnade han tyvärr i ett heroinberoende vilket förutom att hans karriär pekade spikrakt nedåt till slut även tog hans liv. Dödsorsak: överdos av heroin.

Nico (1938-1988) – These Days
Den kvinnliga vokalisten från Velvet Undergrounds klassiska debut släppte även ett flertal album på egen hand. Den här fina låten skrevs av Jackson Browne och finns med på hennes solodebut Chelsea Girl från samma år (1967) som Velvet-plattan. Dödsorsak: blödningar i hjärnan efter cykelolycka.

Harry Chapin (1942-1981) – A Better Place To Be (live)
Harry Chapin var en lysande singer/songwriter, men det fanns en sak han var ännu mer – en glimrande storyteller. Hans låtar handlade ofta om händelser han plockat upp ur nyhetsrapportering och han kunde verkligen konsten att förmedla dem. Den här valda låten är otroligt fin och i introt berättar Harry själv vad den handlar om. Dödsorsak: bilolycka, troligen orsakad av att han fick en hjärtattack och bilen kom in i mötande körfält och blev påkörd. Krocken ledde till att bilen fattade eld.

Gram Parsons (1946-1973) – She
Gram Parsons karriär pekade konstant uppåt från låg ålder. Från att tidigt varit med i The Byrds, via The Flying Burrito Brothers till sina soloskivor var han respekterad både av de som föredrog rock och hos countrytalibanerna i Nashville. Tyvärr kom knarket i vägen. ”She” är en oerhört vacker liten countryballad. Dödsorsak: överdos av morfin i kombination med alkohol.

Phil Ochs (1940-1976) – The Passing of My Life
Phil nämns ofta i anslutning till Bob Dylan eftersom de var samtida och båda sjöng politiska texter. Men där Dylan var poetisk var Ochs frispråkig och retade gallfeber på etablissemanget. Han hade en dröm om ett förändrat USA, men när hans popularitet dalade och han såg att inget blev som han ville orkade han inte mer. Men för mig är han en av de allra största. Den här låten är inte en av hans mest kända, men jag tycker det är en av de finaste. Dödsorsak: självmord genom hängning.

Lyssna på listan här