Allting blir bättre med åren för Anna Järvinen

I dagarna släpper Anna Järvinen sin senaste skiva, ”Anna själv tredje”. För Rockfoto berättar hon hur det kommer sig att första singeln ”Lilla Anna” väckt vårkänslor hos kritikerna och varför allting blir mycket bättre med åren.

Det är en av de där marsdagarna när man hör den smältande snön forsa genom stuprör och tror att årets varmare tider minsann är här för gott, men den självutnämnda vårromantikern Anna Järvinen får hålla sig lite till från att gå ut och njuta av solen. Istället överblickar hon Östermalm genom Universal Musics stora fönster och blundar när hon ska förklara vad hon helst gör en tidig vårdag som denna.

Anna Järvinen började sin musikaliska karriär med bandet Granada som splittrades 2003. Fyra år senare släppte hon solodebuten "Jag fick feeling" och 2009 kom "Man var bland molnen". Anna Järvinen lyssnar själv på Franska trion , Maria Callas, Steve Reich och Stevie Wonder.

– Åh wow, jag skulle vilja vara ute idag, säger hon. När våren först kommer är jag ute och går, tittar neråt, ser hur snön smälter, bara njuter av solen på huden och alla sinnesintrycken.

Efter en mörk och kylig höst, den årstid hon får minst gjort under i musikväg, kommer nu en ny skiva, ”Anna själv tredje” lagom till vårens intåg.

– Jag tycker inte att livet är så himla lätt någonsin egentligen, hösten är så tung i sig. Jag bryr mig inte så mycket om mörkret, det spelar inte så stor roll, men kylan, den ogillar jag oerhört. Kanske är det så att jag fokuserar så mycket på det då att jag inte kan bry mig om alla andra dåliga saker i livet som gör att jag måste skriva musik under resten av året.

Musiken har en terapeutisk funktion, berättar hon, och är ett sätt att bearbeta de livets svårigheter som dyker upp.

– Målet är att kanalisera vissa tillstånd som jag hamnar i som är besvärande. Jag kristalliserar det till en ljudvärld och en bildvärld. Musiken blir en bekräftelse av det här tillståndet, vilket är väldigt tröstande, men det är samtidigt frikopplat från den faktiska historiska händelsen.

Hur känns det att höra låtarna flera år senare?

– Det är kära möten. Det som gjorde att jag var tvungen att skriva dem är borta, men det finns något som väcks till liv, faktiskt, en eufori.

Denna gång verkar vårsvärmeriet dock ha satt djupare spår på musiken än svårmodet. På ”Anna själv tredje” kvittrar fåglarna, bokstavligen, och första singeln ”Lilla Anna” har lyckats gräva fram vårkänslorna hos Sveriges hela kritikerkår.

– Våren är en årstid som jag upplever väldigt starkt känslomässigt och allt som jag skriver kommer direkt ur känslomässiga upplevelser av livet. De flesta av låtarna kom till under förra våren så det kan nog vara något i det att musiken låter vårig, säger Anna Järvinen.