Bob Hund: Trägår’n, Göteborg 23/3

Jag vet inte hur många gånger jag har sett Bob hund live. Jag har slutat att räkna för längesen. Mina förväntningar är höga och jag står längst fram och hänger på kravallstaketet på Trädgår’n i Göteborg. Något jag säkert inte gjort på tio år. Stått längst fram alltså. Att förväntningarna är höga är Bob hunds eget fel. Jag har aldrig sett en direkt usel konsert med dem, aldrig ett platt fall. De har alltid varit som sämst bra. Men det säger förvisso inte så mycket.

När Thomas Öberg och hans kamrater kommer in på scenen känns det som att jag reser 12 år tillbaka i tiden. Till Roskilde-festivalen 1999. Jag stod då i två timmar och väntade på att de skulle börja spela klockan kvart i tre på natten på näst största scenen. Väntan var inte lika lång den här gången men samma barnsliga förtjusning drabbar mig när bandet går på nu som då. Min gåshud ackompanjeras först av den nysläppta singeln ”Popsång”. Ett fånigt leende sitter kvar på mina läppar resten av konserten. Det följer med mig på spårvagnen hem. Bob hund lever. Kanske mer än någonsin tidigare. Ett tag trodde vi att vi aldrig skulle få höra dem igen. Men de valde några år i tystnad vilket de säkert behövde för att fortsätta att vara briljanta. För att inte tröttna.

Thomas Öberg är 44 år gammal. Ung menar jag. Han ser aldrig ut att ha åldrats sen sist. Jonas Jonasson, mannen bakom synthmaskinerna, är även han 44 år. Han ser ut att vara precis så ung. Och han har trätofflor på sig på scen. En detalj alla som inte står precis mittemot honom på konserten inte kan se. Hur många skulle matcha en stilig, välskräddad svart kostym med ett par trätofflor? Ingen förmodligen.

Bob hund framför sin musik på det mest professionella vis. De är tajta och fokuserade. Den dagen de inte längre älskar att stå på scen och leverera tidlös popmusik kommer det inte att hålla längre. Men så länge de är lika hungriga och energiska som för elva år sedan på Roskilde-festivalen är de förmodligen fortfarande Sveriges bästa liveband. De blandar låtar som är femton år gamla med alldeles färska alster från den senaste skivan Det överexponerade gömstället. Alla kan sjunga med i någon låt. Vi som följt dem länge sjunger med i låtar som ”Allt på ett kort” och ”Jag tror jag är kär”. De yngre i publiken blir saliga när ”Tinnitus i hjärtat” spelas. Bob hund är ett band som gärna flirtar med sin historia men som samtidigt omfamnar framtiden. Jag hoppas att jag får stå längst fram på Trädgår’n om tio år igen och bevittna samma explosion av en då 54-årig Thomas Öberg. Det ser jag fram emot.

× × ×