MF/MB/ bildades i Bollnäs men samtliga i bandet bor idag i Malmö. I höstas släpptes, efter en längre tid som uppmärksammad liveakt, debutalbumet Folded. När bandet inledde sin karriär i uppväxtsorten hade man delvis andra medlemmar och lät även klart annorlunda än man gör idag. Då var de ett mer utpräglat indiepopband. Ungefär 2007, efter Malmöflytten, anser de att de blev det band de är idag. Rockfotos Ola Elleström träffade bandet en kall vinterdag.
Folded är en väldigt kontrastrik skiva. Det är både rock och elektro, både dansant och mer larmigt. Är det en strategi eller något som kommit av sig själv? Håller ni med?
– Ja. Men låtordningen förstärker det nog då de hårdare låtarna hamnat på andra halvan av skivan. Det är lite som en A- och en B-sida. Men mest har det väl att göra med att vi har mycket influenser och kanske inte helt bestämt oss för exakt vad vi vill göra än. Samtidigt har vi konsekvent hållit ett visst uttryck så vi tycker det är lätt att känna igen MF/MB/-soundet genom hela skivan ändå.
När man läser texter om er så är det en del benämningar som återkommer även om de inte är övertydliga i musiken. Kraut är till exempel en genrebenämning som det gödslas med lite överallt nuförtiden, hur känner ni inför det?
– Nja, vi har själva använt det begreppet, men mer för att betydelsen av det har blivit så utsuddat från den ursprungliga betydelsen. Våra låtar är ofta repetitiva men utan att bli utdragna. De klockar inte in på 10 minuter. Vi är ju inget Can direkt. Vi är för rastlösa för att bara stå och mala i fem minuter. Det måste hända mer för att behålla den explosivitet vi eftersträvar. Det är snarast en slags blandning mellan krautigt och dansant. Fast det händer att låtarna är lite krautigare på demos, med loopar som håller på i typ en evighet, men att de kortats ner sen.
Hur hamnade ni i Malmö?
– Vi kände ingen i Malmö och det var ju en ganska lång flytt. Alla andra vi kände flyttade till Stockholm. Men vi gillade musikscenen här och kände att den passade oss bättre. Och vi hade hört att det var billigt att leva och så det här med att det är mycket kreativitet koncentrerat kring Möllan. Så vi såg det som en utmaning värt att prova och vi är kvar än.
Nämn några band ni skulle betrakta som influenser.
– Silverbullit är svårt att inte nämna. Primal Scream, Spiritualized, Spacemen 3, Trans-Am, Ladytron. Det var på något sätt enklare att nämna influenser för några år sedan av någon anledning. Kanske för att vi lyssnar mycket på musik som inte alls låter som oss, men där vi kanske snappar upp något litet.
Ni använde ett udda och ambitiöst grepp inför skivsläppet – ni gjorde videor till samtliga låtar. Berätta!
– Det var egentligen en diskussion mellan skivbolagschefen och oss om vilken låt vi skulle släppa som singel. Vi tyckte att alla låtar var singelmaterial och då hände det något i hans huvud och så blev det så. Vi lyckades genomföra det genom att pruta rejält och säga att vi knappt hade någon budget. Och en del vänner har hjälpt till också så vi kom verkligen undan jättebilligt. Och det funkade bra som marknadsföring – det var väldigt stort intresse.
När ni spelar live tycker jag att det tydligt adderas extra nerv och energi. Man märker att ni verkligen går in hårt för det.
– Det faller sig naturligt eftersom vi faktiskt är de största fansen av vår musik. Vi går ofta ut med inställningen att typ ”nu jävlar ska dom få”. Det vore naturligtvis en dröm att få in den nerven på inspelningarna också, men det är antagligen väldigt svårt av olika orsaker.
Vad har ni för planer för 2011?
– Mycket spelningar såklart. Folded kommer att släppas i några andra länder så mycket kommer att kretsa kring den. Och så släpper vi ev. en remixskiva. Vi kommer spela en del utomlands också, närmast i Tyskland i mars. Och senare i år, antagligen efter sommaren, kommer vi börja fokusera på nästa skiva. Vi har en del material till den redan.
