Glasser: Debaser Medis, 4 februari

Magasinet Sonic kallar i en artikel sången på USA-bandet Glassers album Ring för “ornamentrik”. Själv vet jag inte vad det betyder, men förstår efter några googlingar att ornament i alla fall är dekorationer kopplade till olika kulturer och historiska eller nutida fenomen. Islam, jul och tapeter – “dekorativa inslag på byggnader eller föremål” förtydligar Wikipedia.

På bilden i musikmagsinet poserar sångerskan Cameron Mesirow i enkel blå klänning mot vit bakgrund med en liten rufsig svart hund i famnen. Inte alls förenligt med hur musiken låter. Live på Debaser Medis i Stockholm däremot, stämmer det visuella överens med ljudet. Kanske är det rentav den perfekta uppställningen av ornamentrik som bandet presenterar. Cameron är en kombination av samisk geisha och Marie Antoinette-inspirerad Roger Pontare. Och clown. Männen på gitarr och synt påminner om Elektric Banana Band med inslag av stridspilot. Bakom trummorna sitter en gycklare. Camerons stela rytmiska dans påminner om klassiska mimartister. För att i nästa övergå till vad som är normalt för en 2000-tals elektropopsångerska.

Efter ett par låtar meddelar min kompanjon fotografen lite försynt att han inte tycker att det är särskilt bra och beger sig därifrån. Jag håller med. Hemma vid högtalarna är det svårt att värja sig mot Glassers rytmstarka och böljande futuristiska album. Etnoinspirerade pålägg tillsammans med Cameron Mesirows falsettröst är bra musik. Punkt. Men Glasser fångar inte min uppmärksamhet. Ljudkvalitén är hög – som den brukar vara på Debaser Medis på Södermalm. Dock tyder det höga publiksorlet på att det är fler som inte lyckas skapa kontakt mellan uppträdandet och sina egna sinnen.

En siffra är mycket mer än 2000 tecken. Därför är det skönt att recensionsbetyg inte längre är välkomna på rockfoto.nu. Publik, musiker, tekniker, bartenders, och jag, alla tolkar vi mer eller mindre aktivt – men desto mer subjektivt – utifrån de känslor och tankar som finns på insidan i stunden. Ett välkomponerat, tajt, snyggt och professionellt uppträdande av ett intressant band förtjänar inte att degraderas av en ynklig siffra, men efter en 40 minuter lång spelning lämnar jag lokalen omedelbart. Oberörd. Det var nog inte rätt dag.