– Vi försöker vara tidlösa med allt vi gör. Låtar vi skriver, sättet vi klär oss på, våra spelningar, våra omslag. Vi försöker, ibland funkar det inte. Men det visuella är viktigt för oss. Många av våra favoritband såg ut som de lät, det verkar bara vettigt. Det är fint att veta att allt passar ihop. Att bandets videos går ihop med deras musik och deras musik med deras utseende, att man får hela paketet ganska enkelt. Jag tror att det hjälper att etablera ett band. Alla bryr sig inte om sånt, men vi vill ta varje del av det här på så stort allvar som det bara går, säger Jacob.
Och några hits, framträdande i kreddiga modetidningar och utsålda spelningar senare har The Drums i alla fall kommit en bit från sina tidigare liv i New York som nästan tråkade ut dem till döds.
– När vi skrev skivan visste ingen vilka vi var, inte ens vi visste vilka vi var. Det enda vi visste var att vi var uttråkade och ville skriva musik, hänga i New York och ha lite spelningar. Jag arbetade i en affär och liksom bara existerade, mitt liv gjorde mig väldigt deprimerad så Jacob och jag startade det här bandet för att komma undan tristessen, säger Jonathan.
Är livet mindre trist nu?
– Mindre tråkigt, men fortfarande monotont. Vi har varit på turné i nästan två år nu och vi gör samma sak varje dag. Man kör först hela dagen för att komma från en stad till en annan, soundcheckar, spelar, hänger lite efteråt. Samma sak som man gjorde dagen innan. Men vi får resa världen runt, så vi kan väl inte klaga.
– Jag var aldrig uttråkad, mina tankar håller mig sällskap, säger Jacob.
Connor sträcker på sig och tar samtidigt ton frivilligt för första gången under kvällen.
-Jag är uttråkad av naturen. Jag är liksom bara uttråkad, förklarar han.
