Dags att summera juli genom ett gäng snabbrecensioner av plattor vi lyssnat på men inte hunnit med att recensera.
Wet – Still Run
POP Brooklynbaserade Wets andra fullängdare Still Run känns vid första anblicken som harmlös, det rör sig om luftig r&b-doftande pop och rätt lättsmälta ballader. Men det finns ändå en nerv, nån slags stämning, som gör att man vill lyssna igen när skivan tagit slut. Ett album som växer rejält. 7/10
Vacation Forever – Vacation Forever
POP Låtskrivaren, multiinstrumentalisten och tidigare Tussilago-medlemmen Zacharias Zachrisson, aka Vacation Forever, solodebuterar med en självbetitlad EP. Musiken, som han själv kallar för tropical emo, låter lite som en uppdaterad och mer psykedelisk variant av The Tough Alliance. Det här är stabil sommarpop som passar bra i värmen. Det finns dock en viss risk att den glöms bort så fort bladen gulnar. 6/10
Laurel Halo – Raw Silk Uncut Wood
AMBIENT Berlinbaserade amerikanskan Laurel Halo har ägnat sig åt det mesta inom spektrat för elektronisk musik vid det här laget. Nya albumet är mer ambient än tidigare. Men den elektroakustiska ljudbilden är allt annat än sövande utan ger utrymme för den lekfullhet och experimentlusta som alltid karaktäriserar hennes kompositioner, oavsett hastighet eller tyngd. Intressant och vacker lyssning. 7/10
Rosali – Trouble Anyway
FOLKROCK Philadelphia-baserade singer/songwritern Rosali Middlemans andra skiva Trouble Anyway levererar stabil folkrock som säkert går hem hos fans av exempelvis Lucinda Williams och Gillian Welch. Hennes tajta kompband, med medlemmar från bland annat War On Drugs och Purling Hiss, adderar en lätt touch av gubbighet och låtarna tenderar att flyta ihop. Men Rosali har en väldigt behaglig sångröst och ljudbilden är ljuvlig. 6/10
Band Aparte – To The House Of Stairs
POSTPUNK Los Angeles-bandet Band Aparte debuterade förra året med utmärkta Memory On Trial. Den här EP:n fortsätter i samma spår med postpunk/new wave influerad av klassiska band som The Cure, Echo And The Bunnymen och Tone On Tail. Det är snyggt, poppigt och lätt att falla för. 7/10
Nelson Can – EP Live
INDIE Nelson Can är ett av Danmarks mest intressanta band och de blir bara bättre och bättre. Förra årets EP3 var en av det årets mest lysande EP:s och den nya live-EP:n visar upp ett band som vet precis vad det vill, en grupp som helt har hittat sitt uttryck. 8/10
Marlowe – Marlowe
HIPHOP Producenten L’Orange och rapparen Solemn Brigham har slagit samman och bildar då Marlowe. Brighams boombap-stil och L’Oranges jazziga beats gifter sig perfekt med varandra. Samplingarna fungerar som en motpart till Brigham – ett sorts bollplank för texterna istället för att bara vara musik att rappa till. Även om det är 17 låtar i samma anda lyckas L’Orange hålla beatsen intressanta och räddar skivan från eventuell enformighet. En av årets hittills bästa hiphop-plattor. 8/10
The Growlers – Casual Acquaintances
INDIE/PSYCH The Growlers fortsätter experimentera med sitt sound på nya överraskningssläppet Causal Acquintances. Det är mindre poppigt än förra albumet, här ligger istället fokus på småskev psychpop och lo-fi/indie. Causal Acquintances är ett charmigt släpp men inte så mycket mer, det här är långt ifrån kvalitén på The Growlers bästa skivor. 5/10
Lori McKenna – The Tree
COUNTRY Hemmahörande i Boston, men med ena foten stadigt planterad i countryns hemstad Nashville. Hennes låtsnickeri har nämligen gått hem hos giganter som Alison Krauss, bland många andra. Som soloartist har verkar hon i ett folkmusik-ekande countrylandskap och gör det med bravur. Hennes senaste soloplatta The Tree är ett ypperligt exempel på detta, välskrivna texter med högst personliga inslag och utsökt komp. Att Dave Cobb producerat, Anderson East spelar gitarr och Natalie Hemby sjunger i bakgrunden gör saken knappast sämre. 8/10
The Jayhawks – Back Roads and Abandoned Motels
BILÅKARROCK Att The Jayhawks kan spela råder det inte nån tvekan om direkt. De har rocken, countrytwanget och känslan för soulens blåssektioner. Förutom att omslaget är lysande snyggt är även musiken till belåtenhet. Den är något tillbakadragen och framförallt bestående av sånger som bandets skribent och tillika gitarrist Gary Louris skrivit tillsammans med andra artister, som bland andra Jakob Dylan och Carrie Rodriguez. Som titeln på plattan indikerar är detta inte ett helt dumt ackompanjemang till en längre biltur längs öde landsvägar. 6/10
