Marilyn Manson – Heaven Upside Down

mmhud

Det har alltid varit oerhört lätt för vissa att avfärda Marilyn Manson. I början av karriären ansågs han närmast vara en bisarr clown med ett fånigt namn. När det stora genombrottet kom 1996, hette det att han var en överskattad attention whore som byggde sin karriär på image i stället för musik. Sedan dess har även hans relativt konstanta missbruk använts emot honom på samma sätt.

Samtidigt i verkligheten: Marilyn Manson har släppt en mängd riktigt solida plattor. Från mästerverket Antichrist Superstar via klorinblekta framtidseposet Mechanical Animals och becksvarta samtidsskildringen Holy Wood till förra plattan The Pale Emperor, har han bjudit på några av rockhistoriens största örhängen.

Visserligen ofta med hjälp – utan Daisy Berkowitz, Madonna Wayne Gacy, Twiggy, Trent Reznor, Zim Zum, John 5, Tim Sköld och Chris Vrenna hade Marilyn Manson definitivt inte varit där han är i dag – men ändå.

De senaste åren har vapendragaren hetat Tyler Bates. The Pale Emperor visade att paret funkar utmärkt ihop och det intrycket förstärks på nya Heaven Upside Down, även om det handlar om två rätt olika album.

Delar av den råhet som präglade både Antichrist Superstar och Holy Wood är tillbaka. Här finns också delar av det spejsiga från Mechanical Animals. Det funkar inte alltid fullt ut – ibland gör Manson och Bates det lite för enkelt för sig – men låtar som ”Tattooed in Reverse”, ”Say10”, ”Blood Honey” och ”Threats of Romance” är sann världsklass som doftar lika mycket klassisk Marilyn Manson som ett helt nytt tänk.

Heaven Upside Down är en logisk fortsättning på karriärskatalogen, med både tillbakablickar och utveckling. I vissa avseenden är den faktiskt bättre än sin föregångare, oftast är det samma höga nivå, men så finns också de där låtarna – tre-fyra stycken – som känns lite för enkla, som borde ha arbetats om eller bytts ut.

Mitt bland alla upptåg – häromdagen bröt han både revben och fotled när han välte scenrekvisita över sig – är det lätt att glömma att Marilyn Manson är en briljant artist med låtar som fortfarande är högst relevanta vad gäller såväl text som musik.

Fast album elva får gärna bli en tajtare enhet, med lika höga toppar men utan dalarna.

[Caroline/Universal, 6 oktober]

7