Till minne av Grant Hart (Hüsker Dü)

Idag kom beskedet att Hüsker Düs grundare Grant Hart avlidit i en ålder av 56 år. Han förlorade kampen mot cancer. HYMNs Ola Elleström och Daniel Andersson minns en stor musiker.

Ola Elleström: Vila i frid, Grant Hart (1961-2017)

Hüsker Dü är ett av världens bästa rockband genom tiderna. Självklart subjektivt och svårt att mäta men trots att det gått 30-35 år sedan deras storhetstid har inga andra band lyckats kopiera trions furiösa energi och samtidigt skrivit lika bra rockmelodier. Många har försökt – ingen har lyckats. Deras influens på sina efterföljare går således aldrig att överskatta.

Bob Mould och Grant Hart träffades i Minneapolis 1978. Det följande decenniet gav de tillsammans med basisten Greg Norton ut flera helt magiska rockalbum. Storheten låg, förutom energin, i att både Mould och Hart skrev låtar var för sig och pressade varandra till att göra det bättre. Bob Moulds mer framstående solokarriär kan ge skenet av att Hüsker Dü var hans band, men Grant Hart både sjöng och skrev många av bandets främsta låtar. Dynamiken mellan dem gjorde dem oslagbara.

På senare år har Mould fortsatt ge ut skivor och spelat live med liknande trio-sättning som Hüsker Dü, medan Grant Hart experimenterat mer, något som var påtagligt på hans underskattade sista album, från 2013 – The Argument. Medan Mould har spelat på kreddiga festivaler har Hart framför allt hållit till på mindre klubbar.

Jag hade förmånen att få uppleva Grant Hart live i London 2011. Han spelade på en liten sylta vid namn Mondo Water Rats, några hållplatser från Camden. Kvällen blev lång. Efter fyra förband, varav flera lät riktigt illa, gick Grant upp på scenen. Eller om det ens var en scen – det var nog bara ett golv. Där inledde han med 7-8 låtar som han själv valt, sen var det publiken som fick välja. Han spelade alla våra önskemål, förutom ”Turn on the News” från Zen Arcade som han tyckte var för komplicerad att spela solo. Men att stå där efter en massa öl och få höra upphovsmannen spela ”Pink Turns To Blue”, ”Diane”, ”She Floated Away” och ”Girl Who Lives On Heaven Hill” bara två meter bort är en upplevelse jag aldrig glömmer. Efteråt hängde vi med honom i baren. Han gick tydligen nästan alltid ut och umgicks med fansen efteråt.

Idag kom beskedet att Grant Hart gått bort i cancer, 56 år ung. Han och Bob Mould drog inte alltid jämnt men de höll kontakten, när relationen var som värst via mellanhand, men när Hüsker Dü öppnade en webbshop förra året steg förhoppningarna om en återförening. Den kommer inte att bli av. Det skulle den kanske inte blivit ändå – Bob Mould var ganska tydlig med det i intervjuer, men hoppet har alltid funnits där inom mig att jag en gång skulle få se denna otroliga rocktrio tillsammans på scen. Både Mould och Hart har visat att de har rockmusiken i sina DNA och hade fortfarande makalös energi när de äntrade en scen. Idag släcktes det hoppet. Men vi minns en fantastisk låtskrivare, trummis, sångare och gitarrist. Vila i frid, Grant Hart.

husker du

Daniel Andersson: 15 Grant Hart-favoriter

Hüsker Dü är ett av alternativrockens främsta band – trions inflytande över genrens utveckling är omöjligt att överskåda. För att hylla den bortgångne låtskrivaren, sångaren och trummisen har jag listat 15 Grant Hart-favorier.

1. ”Statues” (1981)

Postpunkiga ”Statues” är Hüsker Düs debutsingel och även om Mould utvecklades till bandets huvudsaklige låtskrivare, inleddes karriären med denna monotona och drivna Hart-produktion. Grundtanken var att ge ut debutinspelningarna – inklusive nämnda singel – på Twin/Tone, men etiketten valde att signa The Replacements. Slutligen släpptes ”Statues”/”Amusement” på Reflex Records.

2. ”What Do I Want?” (1982)

Intensiva ”What Do I Want?” klockar in på 1:16. Utförandet är klassisk hardcorepunk, men det går att höra bandets kommande känsla för snygga melodier. Låten släpptes ursprungligen som b-sida på trions andra singel ”In A Free Land”.

3. ”Diane” (1983)

”Diane” är melodisk på samma sätt som 1984 års genombrottsalbum Zen Arcade. Låten handlar om servitrisen Diane Edwards, som våldtogs och mördades tre år innan Hart skrev texten. Hjärtskärande.

4. ”Never Talking To You Again” (1984)

”Never Talking To You Again” är en av 80-talets bästa alternativa poplåtar. En given favorit. Hittas på Zen Arcade.

5. ”Somewhere” (1984)

”Somewhere” präglas av en psykedelisk gitarr i samma anda som The Byrds. God smak ska alltid uppmärksammas. Både Hart och Mould står som upphovsmakare – återkommande bråk skulle dock sätta stopp för alla samarbeten. Gruppen splittrades 1988.

6. ”Pink Turns To Blue” (1984)

”Pink Turns To Blue” är en av pophistoriens starkaste låtar om drogmissbruk. Melodin ger samma känsla som en vaggvisa och texten ger kalla kårar.

Going out each day to score, she was no whore but for me
Celebrating every day the way she thought it should be

And I don’t know what to do
Now that pink has turned to blue
And I don’t know what to do
Now that pink has turned to blue

She was always by my side and never tried to leave
Standing up for me and like a tree for what she believed

And I don’t know what to do
Now that pink has turned to blue
And I don’t know what to do
Now that pink has turned to blue

Don’t know what to do
Now that pink has turned to blue
I don’t know what to do
Now that pink has turned to blue

No more rope and too much dope, she’s lying on the bed
Angels pacing, gently placing roses ’round her head

And I don’t know what to do
Now that pink has turned to blue
Now I don’t know what to do
Now that pink has turned to blue

And I don’t know what to do
Now that pink has turned to blue
Now I don’t know what to do

7. ”Turn On The News” (1984)

Zen Arcade är ett massivt dubbelalbum på 23 låtar och ”Turn On The News” placerades näst sist. Texten handlar om medias sensationshysteri – det har inte blivit bättre sedan låten skrevs för 33 år sedan.

8. ”The Girl Who Lives On Heaven Hill” (1985)

På inflytelserika New Day Rising från 1985 återfinns endast fyra Hart-produktioner, men han använder utrymmet på bästa sätt. ”The Girl Who Lives On Heaven Hill” är explosiv och i grunden handlar det om klassisk rock’n’roll med en alternativ tvist. Refrängen matas om och om igen.

9. ”Green Eyes” (1985)

Bekymmersfria kärlekslåten ”Green Eyes” är en av höjdpunkterna på fjärde albumet Flip Your Wig. Detta är en låt som alla kan relatera till.

10. ”Don’t Want To Know If You Are Lonely” (1986)

Grant lyckas återigen att skapa en stark melodi som är omöjlig att motstå. Låten finns med på hyllade storbolagsdebuten Candy Apple Grey (bandets femte album). Från början var tanken att Warner Bros skulle ha inlett samarbetet med föregångaren Flip Your Wig.

11. ”She’s A Woman (And Now He’s A Man)” (1987)

Hüsker Düs sista album Warehouse: Songs And Stories var min inkörsport till Minnesota-bandet. Köpte den billigt på en vinylaffär i Lidköping. Ett av de bästa spåren är powerpop-singeln ”She’s A Woman (And Now He’s A Man)”. B-sidan ”Charity, Chastity, Prudence And Hope” är en annan favorit.

12. ”The Main” (1989)

”The Main” är hämtad från Grants solodebut Intolerance och kan bäst beskrivas som en pianodriven gospelåt. Refrängen har hejarklacks-kapacitet.

13. ”2541” (1989)

I likhet med ovanstående låt återfinns ”2541” på Grants solodebut. Originalversionen hittas dock på Minnesota-sonens självbetitlade debut-EP:n från året innan och denna version är långt mer avskalad och nedtonad. Kan även passa på att rekommendera Robert Forsters tolkning från 1994.

14. ”Over My Head” (1991)

1989 grundade Hart Nova Mob och bandnamnet hämtades från idolen och författaren William S. Burroughs. ”Over My Head” har en allvarsam framtoning, men melodin ger en varm och positiv känsla. Låten hittas på debutalbumet The Last Days Of Pompeii.

15. ”Where You Gonna Land (Next Time You Fall Off Of Your Mountain)” (1991)

Grant på sitt mest poporienterade humör.

Spotifylista med samtliga låtar: