Black Angels och A Place To Bury Strangers på Debaser – en sagolik musikkväll

The Black Angels på Debaser Strand. Foto Adrian Pehrson / Rockfoto

The Black Angels på Debaser Strand. Foto Adrian Pehrson / Rockfoto

Det var en strålande måndag, så fin som september ofta bjuder på under senare år. Den vackra huvudstaden välkomnade mig med öppna armar och log i höstsolen.

Det är alltid fint att promenera utmed Hornsgatan, med alla härliga tvär- och parallellgator, och där den tar slut böljar vattnet försiktigt och Debaser glittrar. Nej, detta var ingen vanlig måndag. Detta var dagen när Luger och Debaser bjöd in till en fantastisk musikkväll.

Det hela började med att A Place To Bury Strangers gick på scenen vid halv åttatiden. Ljudmattan var mäktig redan från början i briljanta ”Ocean” och Oliver Ackermanns sång drunknade bort vackert bland distarna, basgångarna och skickliga Lia Simone Braswells tumslag. Debaser kördes över och hela Hornstull var på väg att jämnas med marken. Den sista låten från scenen var härliga ”We’ve Come So Far” och spelningen avslutades därefter med en låt där musikerna gick ut bland publiken. En mäktig och strålande avslutning på alla sätt och detta New York-band visade med önskad tydlighet att man är en av de stora akterna inom genren.

The Black Angels på Debaser Strand. Foto Adrian Pehrson / Rockfoto

The Black Angels på Debaser Strand. Foto Adrian Pehrson / Rockfoto

Det var riktigt mycket folk, helt utsålt och riktigt varmt i lokalen. Ett vackert bildspel i fin psykedelisk anda startades vid scenen och The Black Angels gjorde entré på scenen till tonerna av Velvet Undergrounds ”The Black Angel’s Death Song”. De presenterade sig kort, berättade att de är från Austin, Texas och inledde sedan stenhårt med ”Currency” som följdes upp av fina ”Bad Vibrations”. Det var svettigt och Debaser fylldes av reverbdränkta toner. Det var makalöst bra!

Ungefär halva spelningen handlade om låtar från senaste mästerverket Death Song som släpptes tidigare i år. Dessa varvades på ett bra sätt med äldre låtar som till exempel ”The Sniper At The Gates Of Heaven” och briljanta ”Black Grease”. Men precis som med A Place To Bury Strangers så spelar det ingen roll vilka låtar som spelas från låtskatten. Det är helheten och soundet som gör det så fantastiskt bra. Christian Bland växlade mellan en ursnygg Rickenbacker och en Gretsch och skapade genialiska gitarrslingor som harmonierade perfekt med övriga instrument.

Setet avslutades med en av årets vackraste låtar, ”Life Song”, och tiden stod helt stilla. Applåderna och jublet ville inte ta slut och det blev så klart extranummer och när tonerna till strålande ”Young Men Dead” tonade ut så sattes det definitivt punkt för en sagolik musikkväll.

Jag lämnade Debaser och promenerade återigen utmed Hornsgatan. Det vackra septembermörkret kämpade om utrymmet med gatlyktornas sken och i ett fönster till en affär fanns en skylt med den tänkvärda texten ”Never run faster than your guardian angel can fly” och jag såg en mörk skugga på andra sidan vägen. Kanske var det passande nog en svart ängel?