8 Håkan Hellström-låtar som inte borde varit med på skivorna

Foto: Fredrik Nystedt / Rockfoto
Foto: Fredrik Nystedt / Rockfoto

Finns det några albumspår som du alltid hoppar över? Där resten av skivan är bra och hör ihop, men där specifikt en låt sticker dig lite i ögat?

Mitt egna mest tydliga exempel skulle troligtvis vara låten ”Old Dreams Waiting to be Realized”, det 19 minuter långa spår som dyker upp i mitten av The Knifes Shaking the Habitual. Faktum är att jag skapade en specifik Spotifylista med detta album där jag bara hade tagit bort den låten.

Håkan Hellström är dock ett extremfall av detta, på varje skiva finns det alltid ett väldigt tydligt exempel på en låt som inte borde varit där. En låt som får en likt Brasse Brännström i Fem Myror ropa “FEL FEL FEL FEL!!!” när den dyker upp. Låt oss gå igenom dem.

Känn ingen sorg för mig Göteborg – ”Magiskt men tragiskt” (2000)

”Magiskt men tragiskt” är nödvändigtvis inte en dålig låt, men den är helt enkelt inte i linje med resten av den stämning som Känn ingen sorg-skivan har.

Skivans stora signum är ledsna texter med något gladare melodier. I den här låten blir dock även melodierna väldigt mörka och det låter på gränsen till teatraliskt. Framförallt saknar den Håkans poppiga naivitet som gjort att vi älskade den här plattan så mycket.

Det är så jag säger det – ”Den fulaste flickan i världen” (2002)

Om vi bortser från det faktum att låtens text är ganska sunkig, (”Titta på mig, jag kan faktiskt tänka mig att ligga med fula tjejer. Fattar ni hur snäll och bra jag är?”) så är det här en låt som helt enkelt inte passar in i denna sambainfluerade skiva.

Det finns andra lugnare spår på skivan, men det hade varit mer balanserat och dramaturgiskt korrekt om den lugnare delen börjat först med ”Här kommer lyckan för hundar som oss”. Just i det skedet av skivan lugnar vi ner oss lite och strax därpå kommer ”Rockenroll blåa ögon”, ett tillfälle att andas ut lite på skivan.

Men ”Den fulaste flickan i världen” dyker upp mellan två upptempolåtar tidigt på skivan och det låter bara skumt.

Ett Kolikbarns Bekännelser – ”Gårdakvarnar och skit” (2005)

Den här skivan gör inte om samma misstag som den förra och kör på med fyra upptempolåtar tidigt på skivan. Framförallt inleds den med ”Jag har varit i alla städer” som troligtvis sådde fröet till att inleda med låtar som inleds lugnt men sedan ballar ur mer och mer.

”Tro och tvivel” är ett bra exempel på en låt som har samma koncept. Men när det väl blir lugna låtar, så blir det lite väl många på raken. ”Bara dårar rusar in” och ”Hurricane Gilbert” hade liksom räckt här och vi hade kunnat gå direkt till ”Magasingatan”. ”

Gårdakvarnar och skit” är en låt som mest lunkar fram och drar ut på de lugna spåren något för länge.

Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått – ”Fade Away” (2005)

Visserligen lite fusk att inkludera den här skivan, eftersom den, så som titeln antyder, är en platta full av låtar som lagts under mattan, covers, livespår och några nyskrivna låtar. Men vi kan nog alla komma överens om att ”Fade Away” med Freddie Wadling sticker mest i ögonen.

För sent för Edelweiss – ”Zigenarliv dreamin” (2008)

Det här är troligtvis den mest självklara låten att plocka bort. Den här skivan kom ut när jag gick estetlinje i gymnasiet och även på hemmafester där denna platta spelades av inbitna poppare, så fick de avsmak i blicken när denna låt dök upp och bytte snabbt till ”Kärlek är ett brev skickat tusen gånger”.

Allt från att låten inleds med att Håkan gnällskriker ‘DET ÄR EN VACKEUEUER” till att låten i sig är en skränig halvcover på “Going up the Country” av Canned Heat och slutligen det gräsliga synthorgelsolot. Fel fel fel fel!

2 Steg från Paradise – ”Du är snart där” (2010)

På den här skivan har vi turen att låten som inte passar in, är det allra sista spåret. Tyvärr har dock Håkan obstinat valt att avsluta sina konserter på sistone med den här låten också. Med fyrverkerier och en Charlie Chaplin-film i bakgrunden. Det är visserligen positivit i det läget, för då kan man slippa trängseln något och redan under den här låten röra sig hemåt.

I övrigt fungerar dramaturgin mycket bättre här än tidigare, även om det är något enklare eftersom den är mycket mer lågmäld än tidigare plattor också. Med det sagt, så hade den vunnit på att avsluta med ”Man måste dö några gånger innan man kan leva” istället.

Det kommer aldrig va över för mig – ”Pistol” (2013)

Den här skivan inleds så vansinnigt snyggt, med den kyrkliga inledningen ”Peace n luv”, till ”Det kommer aldrig va över för mig”, ”Du kan gå din egen väg” och ”När lyktorna tänds”.

Hade vi bara direkt gått till ”Valborg” här, så hade skivans fantastiska våriga skolavslutningskänsla varit fulländad. Men tyvärr kommer ”Pistol” däremellan. En synthig och monoton smörja utan den hoppfulla vårkänsla som resten av skivan glänser av. Så trist.

Du Gamla Du fria – ”Runaway (Fri som en byrd)” (2016)

I det här fallet passar inte ”Runaway” in, eftersom det är den enda låten som är bra. Helst hade resten av skivan aldrig spelats in.