Hanouneh beskriver hur det är att vara människa

2

Vi har hört hennes stora röst i samarbeten med Promoe och Syster Sol och i egna släpp, men nu är den Skåne-baserade artisten Hanouneh aktuell med något helt nytt.

Hej Hanouneh! För en dryg månad sen släppte du albumet Hometown Prophecies – hur länge hade du jobbat med det?

– Det har varit en process under ett drygt år, ganska utdragen och ojämn, som har pendlat mellan eufori och att vilja lägga sig ner och bara ge upp. Albumet har fått ta tid, både av privata och praktiska skäl, men det tror jag har varit bra. Idéerna och produktionerna har fått mogna fram och jag tycker att slutresultatet känns välarbetat, även om det också har funnits utrymme för spontana beslut och icke-perfektion, sådant som skapar nerv och närvaro, som att behålla en slasktagning med mycket feeling.

– Jag tycker det blev en bra balans till sist mellan den live-vibb jag är van vid och de möjligheter till manipulation och finslipning som finns i studion.

Tidigare har du släppt reggaemusik men Hometown Prophecies är ett riktigt soulalbum. Vill du berätta lite om hur resan dit har varit?

– Den musik jag har gjort tidigare har till stor del präglats av vilka samarbeten jag hamnat i, både genom aktiva val och ibland mer slumpmässigt. Jag har varit en del av musikkollektiv och rörelser framförallt på undergroundscenen i Mellanöstern, men jag har också jobbat med svenska producenter och spelat med större liveband under flera år.  Det har varit mycket hiphop och reggae, som du säger, även om jag inte själv har tänkt på musiken i termer av någon enskild genre.

unnamed

– Men något hände inom mig som gjorde att låtarna jag skrev började få en annan karaktär, och efterhand satt jag med ett material som jag inte visste hur jag skulle gå vidare med. När jag hittade Kristian, Andreas och Dennis – stommen i The Polydramatics, mitt nuvarande band – så var det som att saker äntligen föll på plats. Det har varit en jäkla blessing att få arbeta med så erfarna och skickliga instrumentalister som har tillfört massor rent musikaliskt, men samtidigt varit nyfikna och lyhörda och respekterat min vision, även om den många gånger varit otydlig eller märklig.

”Det nya albumet innehåller egentligen många olika influenser”

– Det nya albumet innehåller egentligen många olika influenser och stilmässiga uttryck, men det känns väldigt annorlunda mot mina tidigare projekt. Det har verkligen varit en resa där jag närmat mig ett annat sätt att skriva, både genom mer komplexa kompositioner och genom en annan typ av texter.

– Även om jag vuxit upp bland musiker och med musik som ett självklart och grundläggande element i tillvaron så saknar jag formell musikalisk utbildning både praktiskt och teoretiskt. Steget till att skriva musik precis så som jag vill att den ska låta, och känna självförtroende nog för att stå för mina idéer igenom hela processen, har inte varit givet.

– Jag väntade länge och väl på att få till ett samarbete med en välkänd soulproducent som visat intresse eftersom jag inte riktigt visste hur jag skulle lyckas ta allting vidare. Nu blev det så istället att jag körde på själv tillsammans med bandet utan att involvera någon extern person. Successivt uppstod en kreativ och jättefin dialog med Tobias från Sunnanå studio, där vi spelade in, som utmynnade i att vi gemensamt producerade skivan. Det har varit enormt lärorikt och utvecklande.

Låtarna innehåller mycket personliga berättelser, om kärlek och om smärta som berättas med din varma röst. Hur självbiografiskt är det?

– I can tell you but I will have to kill you… Nej, men Hometown Prophecies är väl i någon mån en sorts hopkok av dagboksanteckningar och förebådande feberdrömmar; intima texter som försöker beskriva vad det är att vara människa, på gott och ont.

”Det är en ny upplevelse att krypa omkring i ett så personligt bottenslam”

– Mycket av det jag gjort tidigare har rört sig på en annan nivå både musikaliskt och tematiskt. Texterna har varit ganska budskapsmässiga och utgått från engagemang i frågor utanför mig själv. Nu är det snarare betraktelser som är uppriktiga och giltiga i stunden, men som inte bär några sanningsanspråk utan är subjektiva. Helt självbiografiskt är det inte, för även om historierna är berättade av mig och ur mitt perspektiv så handlar de ju inte alltid om mig. Men det är en ny upplevelse att krypa omkring i ett så personligt bottenslam, det blir utlämnande och öppet för tolkning på ett lite läskigt vis.

Vad finns i din framtidsplanering? Ska du spela i Sverige under hösten?

– Vi kommer att ha ett releasegig på Grand i Malmö den 19 oktober som jag hoppas att så många som möjligt kommer och lyssnar på. Sen får vi se. Det är skillnad på att stå på scen och dela med sig av intima dagboksanteckningar jämfört med att spela inför knutna nävar på barrikaderna, så det gäller att hitta rätt sammanhang. Men vi vill väldigt gärna spela, så det är bara att höra av sig!

Medverkande musiker på albumet: Hanna Cinthio (Hanouneh) – sång, Kristian Rimshult – kontrabas, Andreas Baw – trummor, Dennis Rosendahl – piano, Tobias Ekqvist – gitarr, programmering, Linnea Olsson – cello och Björn Ingelstam – trumpet

3