Brent Rademaker: ”Turnén kan liknas vid en dröm som blivit sann”

Los Angeles-baserade GospelbeacH är just nu på turné i Europa och i dagarna genomförs tre spelningar på svensk mark. Daniel Andersson fick tag i sångaren och låtskrivaren Brent Rademaker i samband med bandets Oslo-konsert för ett par dagar sedan.

Augusti har nått sitt slut och de närmaste dagarna sammanfaller med sommarens sista dagar. September innebär höstmörker, kalla nätter och kyliga vindar. Brent, som ofta sammankopplas med Kaliforniens ljumma popvindar, är inte sen med att påpeka de varma årstidernas fördel framför kyliga och blåsiga vinterdagar. Han är helt enkelt ett barn av solen.

Det är med andra ord ingen slump att GospelbeacH präglas av luftiga och inbjudande popmeldodier, där FM-rock blandas med The Byrds-influenser, vilket ger stora förhoppningar om att gruppens tre Sverigespelningar ska ge sommaren ett värdigt avslut. Det är ändå den kallaste sommaren sedan 1862. Idag gästas Malmö, imorgon Göteborg och på lördag är det dags för Stockholm.

Jag tänker mig att Brent ska vara aningen trött efter att ha gjort sitt första stopp i Skandinavien, men han är inte det minsta svår och har endast bra saker att säga om Oslopubliken.

”En tisdagskonsert som kändes som ett hederligt lördagsgig”

– Det var en otrolig spelning! En tisdagskonsert som kändes som ett hederligt lördagsgig.

Svaret kommer från en musiker som varit aktiv i mer än 30 år. Han ger dock inga tecken på att ha tröttnat och förklarar att turnélivet är något av det bästa som finns.

– Jag älskar att vara i studion och vi är glada för att Jason [Soda] har Palamino Sound Studio, men vi sitter inte i studion i timmar. Vi gillar att spela, konstaterar Brent.

Trots många år i musikbranschen är GospelbeacH-sångaren något av en doldis. Han är inte rubrikernas man och är mer eller mindre okänd för den svenska publiken. Brent har dock ett imponerande CV, som visar att han varit en del av den amerikanska folk- och rockscenen ända sedan slutet av 80-talet. Tillsammans med brodern Darren formades bandet Shadowland, som mellan åren 1989-90 släppte två album på legendariska Geffen. Musiken kan liknas vid grungepop med rötterna i Paisley Underground-traditionen. De stora framgångarna uteblev.

Shadowland bytte sedan skepnad och utvecklades till Further, som kan liknas vid ett indierockband i samma anda som Dinosaur Jr. och Sonic Youth (Lee Ranaldo gästar på 1992 års debutalbum Grip Tape). Med tiden närmade sig ljudbilden 60- och 70-talets folkrock och när Brent grundande Beachwood Sparks 1997 föll alla pusselbitar på plats. Gruppens andra album Once We Were Trees beskrivs ofta som ett av 2000-talets bästa album. Darren startade The Tyde (som även inkluderar Brent).

Nu är det 2017 och GospelbeacH är framme vid sitt andra album Another Summer Of Love. En skiva som borde tilltala alla Tom Petty-fans. Sonics Pierre Hellqvist höll inte tillbaka när han skrev att albumet är ett högkvalitativt exempel på kalifornisk folkpsykedelia och folkrock. Och han satte musiken i samma sammanhang som San Francisco-bördiga Miranda Lee Richards och det är helt logiskt med tanke på att Brent är en del av hennes band och de har känt varandra länge. Richards ingår även i turnén och hon medverkar på nämnda album.


Hur är det att vara i samma kontext som Miranda Lee Richards?

– Jag har känt Miranda i åratal. Det är en ära och ett privilegium att få spela med henne. Hon är grym! Jag spelar bas och det något som jag älskar mer än något annat. Jag började min musikkarriär som basist, förklarar Brent. En av anledningarna går att spåra till Joy Division, älskar deras baslinje. Joy Division var det första bandet som fick mig att ta musiken seriöst.

Har du några djupare tankar om varför det blev Joy Division?  

– Intresset måste börja någonstans, replikerar Brent.

Brents kortfattade resonemang ligger i linje med svaret på frågan varför GospelbeacH stavas med stort h. Det är snyggt. Han tillägger att home som det syftar på är ett tilltalande ord som ger bra associationer. Attityden ger en avslappnad känsla som överensstämmer med musiken.

”Turnén kan liknas vid en dröm som blivit sann”

Berätta om den pågående California Fantasy-turnén. Hur har det varit hittills?

– Turnén kan liknas vid en dröm som blivit sann. Mycket publik och alla verkar ha haft riktigt kul.

Såg att Manchester-spelningen var utsåld.

– Manchester var över alla förväntningar. Minst!

Och så besöker ni Sverige för första gången. Vad har du för bild av Skandinavien?

– Vi älskar Skandinavien, mycket rock- och popfans.

Vad är det som brukar stanna kvar efter en turné eller konsert?

– Ansiktena på folk som sjunger med i låtarna och alla glada människor som blir ett med konserten. Armar i luften och människor som trivs tillsammans.

Både GospelbeacH och Beachwood Sparks har nära till musiktraditionen: Buffalo Springfield, Neil Young, Tom Petty med mera. Lyssnar du fortfarande mycket på skivorna som format dig och din musik?

– Jag lyssnar inte på något annat!

Omslaget till 2011 års klassiker Once We Were Trees påminner om Loves Forever Changes. Hur mycket lånar du medvetet från musikhistorien?

– Det vore dumt att inte låna, konstaterar Brent. Men när inspirationen kommer så händer allt spontant, det finns ingen uppenbar tanke att låna.

I ”Strange Days”-videon skymtas Elvis Presley. Vad har du för relation till honom? 

– Hela bandet älskar Elvis. Han är kung!

Förutom musiken berättar Brent att hans fru och själsfrände Kathleen är en av hans största inspirationskällor – en person som fick honom på rätt väg efter några turbulenta år och det slutade med bildandet av GospelbeacH. Och även om bandet präglas av en somrig känsla, går det att hitta mörkare tongångar på senaste skivan.

California Fantasy är inte bara namnet på turnén, det är även en medryckande uptempo-låt på nya skivan Another Summer Of Love. Den somriga känslan speglar dock inte texten som ifrågasätter det amerikanska samhället. Vad har hänt med the summer of Love? Utveckla.

– ”California Fantasy” är mitt anthem… Det närmaste som vi kommit en protestsång. Trump är skit!

Det är är få amerikanska artister som inte visar sitt missnöje med USA:s nuvarande president och Brent är inget undantag.

Det ska bli spännande att följa GospelbecH fortsatta karriär och de saknar inte fans.

Woody-Kim på Pustervik har pratat varmt om GospelbeacH, han är en av Göteborgs mest drivna arrangörer. Antar att du träffar en hel del intressanta människor runt om i världen?

– Åhh, jag älskar Woody. Jag träffade honom på Huichica, en härlig festival i Sonoma [stad i Kalifornien].

Vad händer framöver?

– Vi ska till Nashville och där kommer vi att förverkliga ännu en dröm genom att spela med Nikki Lane. Därefter ska vi spela på Zebulon, som är en schysst klubb i L.A och vi ska även dela scen med The Sadies, ett band som jag älskar.