Rapport från Sziget Festival i Budapest (Del 1)

Foto:

HYMNs utsända Filip Beijer och Amanda Sandström rapporterar om värmebölja, nostalgikickar och god mat i Budapest.

Efter två timmars armbågande i 36 graders värme på en bensinmack, till tonerna av en Audi-sponsrad DJ, kunde vi till slut lämna köområdet och traska de frigörande stegen längs bron öve Donau och äntra ”The island of freedom”.

Sziget är gigantiskt. Vi båda har varit här innan och det känns som att man traskar runt i en labyrint mellan gigantiska korvar, bakelser, burgare och krimskrams. Att lokalisera sig är inte helt lätt och därför är det med ett jubel vi båda får syn på festivalens bästa matställe, ett helveganskt kök som våra tidigare års festivalvänner fått oss att älska. Chiligryta på bönor, ris och två falafelbollar tack. Och så var det grundat för hela kvällen och siktet ställs in på Main Stage där Pink ska spela om en timme.Festivalens första kväll är här och ytan framför den stora scenen fylls till max innan kvällens huvudperson kliver upp till publikens jubel.

37-årige Alecia Beth Moore, Pink sätter Sziget i stämning.

Foto: Sandor Csudai

Foto: Sandor Csudai

Från egna hits till covers, nostalgi, underhållning, charm, akrobatik, och en genomgående kvalitet.

Med en stark röst tar hon oss genom hits från första skivan till den sista – det blir en tidsresa genom tonårsuppror, krossade hjärtan, familjekaos, otrohet och Pink väcker alla dessa minnen till liv. Samtidigt. Hon är en veteran när det kommer till att få oss att förstå att vi inte ska rubba på oss själva, att vi inte ska säga förlåt, sitta fint, vara snälla och till lags.

Det är hennes styrka, som inte endast sitter i rösten och texten, utan snarare i attityden som för en tillbaka till den stunden när man har slängt igen dörren till sitt rum, satt på CD-spelaren på högsta nivå och bara skrikit till hennes texter. Allt för att vara till så lite behag för andra, idioter till familjemedlemmar eller hjärtekrossare, som möjligt.

Att stå i ett hav av människor och se hennes sköna attityd – obrydd, stark men med ett helt och fullkomligt sårbart hjärta, är just där det viktigaste som finns. Att få vara hur jävla arg du vill utan att behöva vara starkare än du är. Och även idag, 15 år senare behöver vi höra henne berätta att man klarar sig igenom vad fan som helst så länge man tar sig rätten att få vara sig själv.

Torsdag 10 augusti

Morgonen spenderades vid hotellpoolen – tacka vet vi glamping. Värmeböljan fortsätter att stiga och vi lunkar sakta över bron i 37 gradig värme för att komma in på festivalområdet.

Framför stora scenen, där Tom Odell alldeles snart ska spela är det folktomt. Men bakom ljudbåset och vid publikstaketen sitter festivalbesökarna och trycker tätt samman i skuggan för att undvika den gassande solen.

Tom Odell går ut på scenen iförd kostym med självsäkerhet och utan ett skållrött ansikte – som vi andra dödliga i publiken, trots flip flop och badkläder, besitter. Han sätter sig bakom flygeln och tar toner som hela tiden överträffar tidigare. Spelningen når sitt klimax i slutet när ”Another Love” drar igång ungefär samtidigt som solen sjunker ner bakom trädtopparna.

Det är på kvällarna Sziget vaknar till liv och några timmar senare bjuder Wiz Khalifa på torsdagens stora fest när han med ett stort leende springer ut på scen med en fet joint i handen. Den söta doften ligger som ett moln över publikhavet.

Vi ser en halvtimme och trycker oss sedan ut ur folkmassorna för att bege oss till den näst största scenen, tältscenen A31, där det brittiska indierockbandet The Vaccines tar över taktpinnen. Urladdningen blir total både på och framför scen när hitsen avlöser varandra.

Sziget är såhär halvvägs in en mer nostalgitripp än tidigare år. Pink tog oss tillbaka till tonårsrummet, Vaccines till gymnasiets indierock-frälsning och de båda gör det ogenerat och helhjärtat. Nu trampar vi i sandalerna och går ner till värmegrytan för att kolla in Mando Diao.

Amandas och Filips + och –

+ Veganmaten

+ Nostalgitrippe

+ Wiz Khalifas smile

+ Scenen Music Box som är ett utmärkt ställe att slappa vid

– Svettdroppande unga män i bar överkropp som oblygt tränger sig

– Logistiken vid kösystemet