Hallå där… Victor Furbacken!

Vi

Imorgon gästar Victor Furbacken Pustervik i Göteborg och han anländer med nya singeln ”Somebody Help” i bagaget. Under samma kväll spelar även Ian Person och Valter Nilsson And The Hurt Feelings. Victor inleder kvällen och det blir första gången som nämnde singel framförs live. Daniel Andersson passade på att kolla läget.

Du släppte nyligen singeln ”Somebody Help” Berätta om bakgrunden.

– ”Somebody Help” slår an något som jag tycker känns relevant och därför kommer den som singel just nu. Själva låten är väldigt spontant skriven, det gick fort, men den bygger på en rätt så tydlig känsla och den känslan understryks också i texten. Mycket av det jag skriver kommer först som musik, sedan text och i det här fallet var det tydligt för mig att det var musiken som kom med själva karaktären till låten.

– Jag ville hitta den sköra känslan som kan återfinns i en spontan men inte tillrättalagd tankefigur. Hjälp är ett evigt tema. Man kan tänka att det här handlar om människor. Själv tänker jag idag ofta på miljön. Naturen hjälper oss, då bör vi hjälpa den. Fåglarna ute i haven som tuggar på plastpåsar, de ropar nog på hjälp tror jag.

Din musik tenderar att låta melankolisk. Vad beror det på?

– De låtar jag hittills själv gett ut hämtar mycket inspiration från blues och jazz. Bluesen som fungerar som tröst, men även som en slags exorcism som rensar ut och skrämmer demoner. Från jazzen kommer improvisationen, att invänta, acceptera, ta vara på. Jazz och blues låter gärna melankoliskt men det finns hopp i det melankoliska, tillförsikt. Sen tror jag att det också handlar om instrumenteringen. På bas blir det upprätt, studsigt, drivande och det kan uppfattas som upbeat. Gitarren tar på ett naturligt sätt fram något annat. Jag försöker få in lite bas då och då, det finns ju strängar så det räcker.

”Somebody Help” är relativt enkel med samtidigt tekniskt avancerad. Du är helt enkelt en fantastisk gitarrist. Tog det lång tid att hitta rätt känsla?

– Tack, men nej det skulle jag inte säga. Det är oftast känslan som kommer först. Jag brukar låta gitarren få bestämma vägen och hakar sen på så gott det går. Om man lyssnar noga på ett instrument så brukar man kunna höra åt vilket håll det bär väg. Följer man med där så är det inte så mycket man behöver göra själv. För ”Somebody Help” så hade jag en liten melodisnutt i huvudet som jag med lite tur hittade ganska direkt på strängarna. Det lät fint och sen kom resten av bara farten. På den här inspelningen fick rytmen i gitarren en central roll, monotont men drivande. Ibland kommer inte musiken på det sättet och då kan det hända att man får leta lite längre för att det ska låta naturligt.

Har du varit ensam i skapandeprocessen? Eller har du samarbetat med någon?

– Jag har varit helt ensam och det är själva tjusningen med projektet så här långt. En tillgång och ett ok. Man kan dyka in i bubblan och det är oerhört inspirerande samtidigt som man får ha lite disciplin och se till att inte fastna i detaljer. Som frilansmusiker jobbar man tillsammans med andra musiker och det finns gott om bollplank men här får man lita på sin intuition lite mer. Det är kul att kunna ha bägge delar, jag gillar variationen.

Vad är den största utmaningen med att vara artist 2017?

– Bra fråga, det vet jag inte riktigt. För det mesta ser jag kanske mig själv mer som musiker och låtskrivare än artist. Att svara på frågor kanske. Jag tror att mycket beror på vad man vill med sitt artisteri. Mitt mål just nu är att skriva och utvecklas och det kan säkert förändras men så länge jag känner på det viset räcker det gott som utmaning. Det är en utmaning jag ständigt söker.

Detta är ditt första solomaterial på 2 år. Vad har du gjort sedan debut EP:n In The Rain?

– Vid sidan om mitt frilansande som musiker började jag direkt efter förra EP:n arbeta deltid som psykolog. Jag ville ta det projektet på allvar och prioriterade det fram tills att jag hade fått min legitimation. I april i år var jag i mål med det projektet och trappade ner på jobbet för att kunna gå tillbaka till musiken som huvudsakligt fokus igen. Därför har det dröjt lite sen sist, men jag är på sätt och vis tillbaka där jag började nu. Under tiden har jag fortsatt att skriva musik och spela live, men släppet fick vänta lite. En sak i taget.

Imorgon spelar du på Pustervik. Vad kan publiken förvänta sig? Blir det många nya låtar?

– Det blir nog både nytt och lite annat, men exakt vad har jag inte bestämt mig för ännu. Jag gillar att ta det på plats. Nya singeln kommer jag att pröva live för första gången, om jag får ordning på den.

Ditt namn syns i många sammanhang utanför solokarriären. Hur blir uppsättningen imorgon?

– Jag spelar solo, det blir jag och min gitarr. Ganska naket, vilket är roligt eftersom jag annars alltid spelar med band.

Och vad händer framöver? Har du fler släpp inplanerade?

– Jag mjukstartar i sommar med en singel för att jag behöver lite semester också, men det kommer ytterligare släpp framåt hösten. Det är roligt att ha fler intressen men jag har längtat efter att få mer tid till musiken. Nu ska det bli kul att ta upp tråden och jag ser fram emot att ge ut mer musik framöver så håll utkik.