Pomona Dream, del 2: Rollen som färgstark duo

Göteborgsbaserade Pomona Dream släppte i mars skruvade easy listening-singeln ”Limbo” – ett samarbete med Los Angeles-rapparen Def Sound, som botade all form av vinterångest. Nu är duon tillbaka med bossa nova-flirtande ”Tropicana”, en jazz- och beatbaserad produktion, vars somriga atmosfär för tankarna till 60-talets Brasilien. Astrud Gilberto möter tillbakalutad east coast-hiphop.

Alla som varit på klubb i Göteborg det senaste året har med största säkerhet uppmärksammat namnet Pomona Dream och vid dessa tillfällen har det handlat om olika DJ-set. Förra veckan fick besökarna på en förfest till Algotfestivalen ta del av duons musiksmak och rollen som DJ:s berördes i första delen av denna intervju. Med nya låtar i bagaget är det hög tid att djupa dyka i den egenproducerade musiken. En kort presentation kan dock vara på sin plats.

Pomona Dream består av Sandra Bang, kompositör med ett förflutet inom jazz och klassisk musik, samt producenten, tillika hiphop-fantasten Ribbs. Tillsammans har de funnit ett uttryck, både visuellt och musikaliskt, som är totalt väsensskilt från allt som sker på västkusten 2017 – en tid då PR-styrda musikjournalister gör allt för att elda upp Henrik Berggren-hypen till absurdum (byt gärna ut Berggren mot valfri manlig rockartist). Framtoningen präglas av coolness, medan musiken är böljande.

Duons skilda musikaliska bakgrunder har med andra ord ersatts av en gemensam vision och genom att följa sina hjärtan tar de avstånd från allt som sker runt omkring. Musiken är en mix av bådas influenser. Sandra och Ribbs lyssnar helt enkelt till sig själva, men bägge påpekar att kreativiteten har hämmats av normen att passa in. De har känt pressen utifrån och vill därför gå tillbaka till grunden, där skapandet och musiken är styrande – inte rätt kontakter.

”Vi vill sätta oss själva i första rummet, andra ska inte få styra den kreativa processen”

– Vi vill sätta oss själva i första rummet, andra ska inte få styra den kreativa processen. Annars är det lätt att glädjen går förlorad, påpekar Ribbs.

– Den senaste tiden har det lagts allt för mycket fokus på att hitta rätt premiärer och så vidare, förklarar Sandra. Och mycket drar ut på tiden, vi vill släppa musik oftare. Nu har det dröjt allt för länge mellan releaserna.

Hon fortsätter:

– Vi har gjort så många bra låtar, sparat dem och tänkt att de ska släppas när det passar. Sen händer ingenting. Från och med nu ska vi skita lite i businessgrejen, bara ha kul och göra vår grej. Från början var allt mer avslappnat.

– Precis, vi postade musiken på SoundCloud, sen var det klart, säger Ribbs. De senaste åren har vi nog blivit hämmade av branschen, att musik ska släppas och spridas på ett speciellt sätt.

Ribbs påpekar att musikbranschen är kvävande och att industri, som borde ha spelat ut sin roll, återtagit mycket av makten som de höll på att förlora när nedladdningstrenden slog igenom på allvar. Pomona Dream vill dock göra sitt yttersta för att verka utanför de etablerade sammanhangen och musiken ska skapas utifrån dem själva.

– Nu får musiken bli hur spretig som helst, vi själva har inte ens koll på riktningen, skrattar Sandra. Det är roligare att bara se vad som händer. Men vad som sker i framtiden får vi se, det handlar inte om att stänga några dörrar.

– Men just nu handlar det om att gå tillbaka till grunden, men samtidigt utveckla musiken. På den punkten vill vi såklart framåt, säger Ribbs.

– Och för att göra detta behöver vi komma bort från branschen, påpekar Sandra.

Duons attityd har färgat av sig på nya singeln ”Tropicana” som känns allt annat än kalkylerad: det kan bli succé eller så går musiken alla förbi. Personligen har jag golvats fullständigt.

Sandra och Ribbs har märkt att musiken spelas mycket mer utomlands och nu satsar de mer helhjärtat på exempelvis L.A. där de har vissa kontakter. Deras nya etikett Mango Disco Records – baserat i nämnda stad – är ett utslag av detta. Duon har bara bra saker att säga om Naiv Recordings, som släppte gruppens tidigare musik, men deras fokus har alltid legat på den svenska marknaden.

– Jag tror inte att vi har så mycket att hämta i Sverige och den publik som vi har går att hitta utomlands, säger Ribbs.

– Vi vill satsa mer på USA där det verkar som att vår musik verkligen går hem och vi har vår vän och ambassadör i Los Angeles: Hossien Lavashak, aka Mango Disco Records. Allt är väldigt småskaligt och grass root. Vi försöker låta musiken och det visuella tala för sig själv och hittills verkar det funka ganska bra!

Ni har tillbringat en hel del tid i Los Angeles. Går det att jämföra städerna?

– Det jag saknar med L.A. är att det alltid finns något att göra, säger Sandra. Utbudet är enormt. Jag är själv jazzfanatiker och där syns jazzen överallt. Och det finns långt fler klubbar att spela på. Göteborg är visserligen mycket bättre än Stockholm, där är det riktigt trist.

Jag kan förstå att det är svårt att etablera sig i Sverige. Musikindustrin är väldigt begränsad och musikpressen är bunden till ett fåtal journalisterDet är lönlöst att jämföra situationen med USA eller England. Och de som lyssnar på alternativ musik är strängt begränsade.

– Exakt, nya singeln har fått mer uppmärksamhet utomlands. Andy Collins från Scandinavian Soul skriver alltid om våra släpp, skrattar Ribbs. Och KCRW spelade ”Limbo”.

– Det som ändå är bra med Sverige är att det produceras så väldigt mycket bra musik av begåvade artister, inflikar Sandra. Nu kanske det faller sig så att mycket uppmärksammas utomlands istället för här hemma.

”Jag vill nog sticka ut hakan och säga att Sveriges musikindustri är väldigt toppstyrt”

– Jag vill nog sticka ut hakan och säga att Sveriges musikindustri är väldigt toppstyrt. Det är bara en bråkdel som når ut. Musiken högst upp i hierarkin.

– Ja, så är det nog, inflikar Sandra.

– Nu snackar jag om de stora megafonerna som P3.

Jag gillar Musikguiden, men vilka radiokanaler finns förutom P3? Det är inte mycket i jämförelse med de stora musikproducerande länderna. Det är fortfarande lite 50-tal över hela utbudet.

– Sen finns de kommersiella kanalerna såklart, där Bryan Adams fortfarande är det mest eftertraktade namnet. Kan inte komma på en enda svensk radiokanal som bara spelar jazz, bara för att komma med ett nischat exempel. Nu har jag inte stenkoll, så någon får gärna rätta mig.

P3 har ju vissa nischade radioprogram, kl 23 på kvällarna.

– Det är en liten offentlig scen, men en stor underjord, säger Ribbs. Och den syns ofta utomlands. Tänker bland annat på Little Dragon.

Vårt samtal sker under avslappnade förhållanden över en kopp kaffe på Bengans i Majorna, och det är långt ifrån första gången som jag småpratar med Sandra och Ribbs. Jag har träffat dem i alla möjliga sammanhang och förra året ärades Klubb HYMN med ett DJ-set. Det som slår mig i skrivande stund, är att musiken håller på att utvecklas till något alldeles unikt.

”Tropicana” visar att det hänt en hel del sedan förra årets debut-EP Rainbow Milk; 80-talsinfluenserna är inte lika påtagliga, samtidigt är den softa och medryckande grundtonen intakt. Inramningen är dock varmare och denna förändring går att spåra till användandet av flöjt. Instrumenten tillför en helt ny dimension.

”Vi har lagt mycket fokus på att produktionens rytminstrument ska spelas med feeling”

”Tropicana” adderar fler instrument än tidigare. Har detta förändrat arbetsprocessen, sättet att skapa musiken?

– Nja, vi komponerar och skapar musik precis som tidigare, men eftersom Sandra är kompositör och är van att skriva för olika instrument har vi fokuserat på att få med fler akustiska instrument. På ”Tropicana” har vi kontrabas, nylonsträngad gitarr och tvärflöjt. Vi har även lagt mycket fokus på att produktionens rytminstrument ska spelas med feeling.

Sandra, det är din pappa Håkan Broström som spelar tvärföljt. Hur har samarbetet fungerat?

– Superbra! Pappa har alltid varit ett fan av vår musik och vice versa och just den här låten var bara given eftersom den passade honom extra bra. Jag och pappa har alltid grejat med musik tillsammans, så det har bara varit en fråga om när han ska vara med. Vi har redan planer på nya samarbeten.

Pomona Dream är rena familjeangelägenheten. Du och Ribbs är även ett par utanför musiken.

– Det är vi! Vi började göra musik ihop och sedan utvecklade det sig till någonting mer än bara bandpolare. Det är inget vi döljer, men heller inget vi blandar ihop med musiken. När vi är Pomona Dream är vi proffsiga och fullt fokuserade på det vi skapar tillsammans.

Vad är det som gör er till en lyckad duo? 

– Ribbs älskar att göra det som jag hatar, säger Sandra med ett leende.

– Ja, det har varit grejen från början. Jag har tagit på mig producentrollen. Jag gillar inte att komponera, men älskar det rytmiska. Trumsound är viktigt för mig. I grunden gillar jag galna misstag, rough edges. Musiken får inte låta helt perfekt. Jag tillför det dåliga i Pomona Dream.

”Jag tillför det dåliga i Pomona Dream”

– Nu får jag sjuka beats av dig och behöver inte använda några trista trumsynthljud. Är bortskämd med dina trummor. Nu jobbar jag med dig och kan inte tänka mig att det skulle fungera med någon annan. Men jag gillar inte alltid att det låter slarvigt, där är jag av en annan åsikt, påpekar Sandra.

Ribbs berättar att han är väldigt nöjd med trumljudet på förra singeln ”Limbo” och han minns att han sa till sig själv att inte arbeta mer med låten eftersom produktionen kändes klar.

Jag frågar om de har planer på att spela live och båda påpekar att det vore spännande att höra hur de olika elementen utvecklas i ett fullskaligt liveband. Vi får se vad som händer i framtiden, men båda medger att det pågår seriösa diskussioner om att ta steget till liveband. Om detta får vi återkomma i del 3. Allra närmast släpps dock en video.

– Vi vill satsa mer på att göra videor, poängterar Sandra.

– Jag ser ju på Pomona Dream som lika mycket visuellt som musikaliskt, säger Ribbs. Vi vill göra videor på ett bredare sätt, inte bara när man släpper en singel. Nu ska det bli mer visuella grejer som kompletterar musiken. Göra allt i mindre skala, dra in mindre folk och utgå från oss själva.

Nedan hittar ni en spellista som Sandra och Ribbs har döpt till Tropicana mood – 22 låtar som stämningsmässigt överensstämmer med duons aktuella singel ”Tropicana”. Inte direkta influenser. Bland låtarna hittas storheter som Elis Regina, Jorge Ben Jor, Wayne Shorter och Gilberto Gil.

*  Pomona Dream gästar Algotfestivalen den 21-23 juli