Göteborgsbaserade Pish Club satsar på en mix mellan internationellt och lokalt

Anna Högdahl Nylander och Ida Fast har arrangerat spelningar sedan årsskiftet; tillsammans ligger de bakom klubben och DJ-duon Pish Club på Oceanen i Göteborg och det är ett gemensamt intresse för garagerock/psykedelia som fört dem samman. Grundtanken är att blanda inhemska och internationella akter – ryktet som finsmakare har spridit sig – och den 1 juli är det dags för sommarfest i nämnda lokal på Stigbergstorget. Det är hög tid att lära känna Anna och Ida lite bättre.

Anna och Ida träffades på Londonfestivalen Field Day för 2 år sedan – föga förvånande med tanke på att båda är flitiga festivalbesökare runt om i Europa och USA. I sommar ska de bland annat besöka Copenhagen Psych Fest och en av målsättningarna är att DJ:a på nästa års South By Southwest i Austin; den amerikanska megafestivalen beskrivs som en stor inspirationskälla. På plats har de sett flera band som de velat boka och vid senaste tillfället sprang de på L.A.-baserade Death Valley Girls, som gästade Pish Club den 13 maj (The Shivas och Dirty Burger spelade samma kväll).

– Det blev jättebra sist, säger Anna. Och vi samarbetade med High Time, en av stans bästa klubbar. Det kunde inte bli annat än slutsålt. Vi är så nöjda.

– High Time har fått förfrågningar om Death Valley Girls tidigare. Vi kände att Pustervik skulle bli för stort, så då bestämde vi oss för Oceanen, förklarar Ida.

”Samtliga riktar in sig på samma genrer och då blir det naturligt att hjälpas åt”

Hur kommer det sig att allt fler klubbar samarbetar nu för tiden? Har ni några funderingar kring denna utveckling? 

– Det är skitroligt med samarbeten, svarar Anna. Det finns ju ganska många som kör liknande grejer. High Time, Jonk och Klubb 8. Samtliga riktar in sig på samma genrer och då blir det naturligt att hjälpas åt. Man avlöser varandra och kommer med inspiration. Och så har det givetvis med budget att göra också, du riskerar inte att förlora lika mycket om det är fler som arrangerar. Sen lär vi oss väldigt mycket av Sandra [Dermark] och Therese [Svensson], som ligger bakom High Time, de har sån bra koll. Vi kan inte tacka dem tillräckligt.

– Jag kan bara hålla med, de är så proffsiga.

Om ni missade Death Valley Girls-kvällen kan jag rekommendera Göteborgsbloggen Never Understand som dokumenterade samtliga spelningar. Och alla som önskar sig fler samarbeten mellan Pish Club och High Time kan se fram emot Ulrika Spacek på Oceanen den 29 september. Ett personligt favoritband, som rör sig i ett psykedeliskt DIY-landskap, präglat av trippiga låtar som ”Ziggy” och ”Full Of Men”.

Foto: Samuel Isaksson

Foto: Samuel Isaksson

Vid samma tidpunkt som Anna och Ida lärde känna varandra, valde både att lämna sina hemstäder – Varberg respektive Lidköping – för att istället bosätta sig i Göteborg. Musiken blev den självklara mötespunkten, ett sätt att skapa sig ett sammanhang och få utlopp för de inre drivkrafterna. Och gemensamma vänner, minst lika hängivna och målmedvetna, fungerade som inspirationskällor. Göteborgs välkomnande attityd beskrivs som en annan förklaring till klubbens succéartade start.

– Vi har fått mycket hjälp, det har varit öppna dörrar, säger Anna. Och det var Johan [Calissendorff] på Oceanen som gjorde att vi fick köra första gången, den 21 januari.

– Och Oceanen passar rent storleksmässigt med tanke på vilka band som vi vill boka, förklarar Ida.

– Ja, precis. Och det gick väldigt bra första gången. We Are Wood och Gut Face spelade, två fantastiska Göteborgsband. Psykedelisk garagerock. Och sen har vi kört på Oceanen och en del ihop med High Time, konstaterar Anna.

Vi sitter i Trädgårdsföreningen med solen som inramning, samtalar över en kopp kaffe och det blir snabbt tydligt att deras flitiga festivalbesökande har resulterat i ett ömsesidigt ställningstagande. Båda är helt överens om att nischade festivaler är mer intressant än exempelvis Way Out West och vid de egna arrangemangen vill de fånga en sammanhängande känsla. Båda vill undvika att bli splittrade i sina bokningar – atmosfären ska vara enhetlig.

”Och det ska vara en mix mellan internationellt och lokalt”

– Vi vill skapa ett forum för garagerock, det finns för lite av det, påpekar Anna. Och de ska vara en mix mellan internationellt och lokalt.

– Jag upplever att efterfrågan är stor när den kommer till denna typ av musik, säger Ida. Sen tror jag att det är lättare att skapa sig ett namn om publiken vet vad de får, annars kan man inte lita på att klubben levererar… Är det för spretigt kan man nog förlora sin publik.

– Håller med! När vi går på en High Time-spelning eller Woody-spelning, så vet vi vad som erbjuds… Vi vet att det är bra musik, för de bokar bra och intressanta band. De är nischade och det eftersträvar vi också. Alla som gillar psykedelisk rock ska kunna söka sig till oss.

Hur gick tankarna innan bitarna på plats?

– Det är så att vi fyller år med 2 dagars mellanrum och vi ville ordna en gemensam födelsedagsfest… Tänkte att Oceanen skulle passa bra och denna idé utvecklades till klubb, förklarar Anna. Och vi ville ta med oss erfarenheterna från Austin Psychfest och South By Southwest till Göteborg. Allt gick väldigt fort.

Berätta om loggan.

– Det är Anna-Maria Stålnacke, vår kompis, som gjort den i skolan, säger Ida. Hon fixade själva Madonnan, sen har min syrra suttit och filat.

– Vi såg loggan och kände att detta är väldigt vi, säger Anna.

”Jag vill att man direkt ska se att det är Pish Club”

– Men från början var det inte en logga, utan bara vår första plansch, förtydligar Ida. Men vi kom fram till att den passade perfekt som logga. Och för mig är det viktigt att musiken och det estetiska hänger samman. Jag vill att man direkt ska se att det är Pish Club.

Foto: Samuel Isaksson

Foto: Samuel Isaksson

Det framgår med all tydlighet att Anna och Ida är helt överens om Pish Clubs utformning och framtoning. En av anledningarna går med största säkerhet att spåra till tidigare erfarenheter; nykomlingar i Göteborg, men musiken har funnits med länge. Ida har exempelvis arrangerat spelningar i mindre skala i Lidköping.

– Jag har sysslat med detta sen jag var 14-15. Vi var några stycken som arrangerade på Sockerbruket i Lidköping, vid stationen. En minifestival med lokala band och en spelning med Nääk. Och så hade vi en stor festival i Stadsträdgården.

Hon fortsätter:

– Sen bosatte jag mig här och ville göra samma grej. Och så träffade jag Anna.

”Sen bosatte jag mig här och ville göra samma grej”

Lidköping [vid Vänern] har inte producerat särskilt många minnesvärda band och konsertmöjligheterna är få; växte själv upp i närheten och saknade drivna arrangörer som utmanade dansbandskulturen och Stadt-kvällarna med Björn Rosenström. En annan av Göteborgs mest framträdande klubbprofiler, Frida Lernstål, har samma ursprung och det visar att potentialen finns, men att det är svårt att bygga upp alternativa rörelser. Varbergs kulturliv har jag begränsad erfarenhet av, men befolkningsmängden är snarlik (strax över 25 000 invånare).

Anna, vad gjorde du innan flytten till Göteborg? 

– Jag gick estet på gymnasiet och har främst spelat musik, samt DJ:at ute. När jag flyttade till Göteborg, så träffade jag Hanna Lövgren, som jag spelade skivor med. Det blev mest Pustervik och den falangen. Sen blev jag mer och mer intresserad av klubbgrejen, att arrangera istället för att stå på scen.

Hur kom musiken in i era liv?

– Jag skyller på morsan, hon lyssnar inte på denna typ av musik, men hon drog med mig på Springsteens och Lundells sommarturnéer, minns Ida. Det har förmodligen påverkat mitt intresse för musik.

– Och jag får skylla på farsan, replikerar Anna. Han lyssnade väldigt mycket på blues när jag var liten. Sen när jag började på estet så blev det mer att man lyssnade på olika stilar och då fastnade jag för den amerikanska, psykedeliska garagerocken. Lite hårdare musik än det som jag lyssnade på innan.

– Jag har nog utvecklat mitt lyssnade tillsammans med dig, säger Ida och tittar på Anna. De två senaste åren har betytt väldigt mycket för mig.

Har ni växt samman? [SKRATT]. 

– Ja, det kan man nog säga. Och sen har vi varit på så mycket festivaler tillsammans, fått uppleva så mycket nytt och så vidare, påpekar Ida. Att DJ:a tillsammans.

Vad har ni för favoriter som ni spelar på klubben? 

Golden Dawn Arkestra är ju ett band som vi gillar. Vår stående låt är ”Dimensions”, säger Anna med ett stort leende. Men det finns såklart massor av bra musik.

Och nu kör ni en sommarfest den 1 juli. Berätta.

– Det blir inga livespelningar, men ett DJ-maraton, förklarar Ida. Allt sker på Oceanens uteservering.

– En sommarfest som ingen bör missa, inflikar Anna. Sen har vi ett datum den 26 augusti, men bokningarna är fortfarande hemliga. Förhoppningsvis blir det en klubb i månaden under hösten och kanske några avstickare till Stockholm.