HYMNs guide till Roskildefestivalen 2017

Foto: Nora Lorek/Rockfoto

Foto: Nora Lorek/Rockfoto

Idag inleds Roskildefestivalen med att campingen öppnar kl 16.00 och Nordens största musikfestival är självklart med i HYMNs sommarplaner. Vi kommer att rapportera från festivalens huvuddagar torsdag-lördag nästa vecka, och för er som fortfarande velar har vår skribent Krister Bladh satt ihop en guide med konserttips.

Det finns naturligtvis mycket att uppleva under hela veckan, de första dagarna är campingens scener Rising och Countdown platserna där man har en chans att upptäcka nya talanger. Exempelvis spelar skotska Solid Blake redan imorgon söndag, efter att ha gjort sig ett namn i danska techno-trion Aperion Crew. Blake började som radio-DJ, sedan klubb-DJ, men har nu även gett ut egen musik. Rising-scenen presenterar på tisdag våra egna Göteborgs-favorit ShitKid.

När festivalområdet äntligen öppnar på onsdagen kan man mjukstarta helgen med Warpaint eller Kevin Morby (ex-Woods), båda från USA. På torsdag kommer området att vara packat med besökare från Danmark, Sverige och Tyskland.

ShitKid. Foto: Arvid Sjöö

ShitKid. Foto: Arvid Sjöö

Torsdag 29/6

Varför inte inleda torsdagen med Danmarks kanske mest klassiska och älskade rockband? The Savage Rose släppte sin första platta redan 1968 och kan inte beskrivas som något annat än experimentell, progressiv rock som var före sin tid. För den som har svårt för allt gammalt och dammigt, så spelar också Future Islands samtidigt. En självklar festivalbokning och gruppen kommer med ett färskt album, vid namn The Far Field, i bagaget.

Elza Soares är en sångerska man verkligen inte stöter på varje dag. En brasilian av samma kaliber som Jorge Ben, Caetano Veloso eller Gilberto Gil. Trots att hon precis fyllt 80 år uppträder hon fortfarande och förra året spelade hon in en en hyllad skiva fylld med elektronisk samba. Hon har samarbetat med många framstående musiker från Brasilien och vi förväntar oss att några av dessa kommer att återfinnas på Avalon-scenen.

Stockholmsorkestern Viagra Boys spelar en slags The Fall-aktig galen punk med saxofon. De senaste åren har man kunnat uppleva dem i svettiga källare och på sunkiga krogar, men nu ser jag fram emot att se hur de lyckas hantera en större en scen och höra hur bandets vältrande sound ter sig genom ett riktigt PA.

I mina ögon är Nas fortfarande en av 90-talets absolut största namn inom hiphopen, framför allt när han jobbade med DJ Premier. Trots att karriären avtog under 00-talet har hans rykte inte förminskats. Han lyckades ta sig tillbaka till djupare och personligare ämnen efter flirten med den kommersiella sidan av genren. Efter det hade varit relativt tyst sedan 2012, dök han plötsligt upp som producent för tv-serien The Getdown, som också innehöll en ny fantastisk låt av Nas. Det bådar gott inför framträdandet på Roskilde.

Lorde. Foto: Brendan Walter

Lorde. Foto: Brendan Walter

Fredag 30/6

Angel Olsen är en av världens mest intressanta kvinnliga popmusiker just nu. Förra årets My Woman var ett smärre mästerverk och det återstår att se hur hon återskapar det soundet live. Lite tråkigt är det allt att hon spelar så tidigt på dagen, då hennes musik är bättre ämnad för en kvalmig klubblokal sent på natten. Vi får väl tacka gudarna att hon ännu inte dykt upp i den räcka medelmåttiga indieband som David Lynch har med i sitt senaste återupplivningsförsök av Twin Peaks. Men hon hade passat bättre in på The Bang Bang Bar än på Avalon klockan fem.

Alla som har någon koppling till Nya Zeeland kan uppskatta Lorde för vad hon är, en wunderkid helt enkelt. Oavsett den kommersiella hype som byggts upp omkring hennes artistnamn är hon fortfarande Ella Yelich-O’Connor och 20 år gammal. Hon återvände i år med den svåra uppföljaren. Melodrama, som den heter, är förvånansvärt upptempo. Fast min favorit är ”Writer In The Dark” och dess maka lunk. Dessutom är det första gången hon spelar i Danmark.

Jag minns när The Avalanches släppte sin första skiva, och liksom alla andra gillade jag den, men den kom kanske ändå något år för tidigt för mig. När The Go! Team några år senare gjorde samma sak föll jag pladask. De har alltså en vettig chans till revansch med Wildflower, deras första skiva på 16 år. Den kom förra året men jag har ännu inte vågat lyssna in mig. Jag tror jag väntar tills jag får uppleva dem live.

Moon Duo var med på HYMNs vårmix för några månader sen, med ett spår från Occult Architecture Vol. 2, som är ena halvan av deras senaste mästerverk. Jag såg dem för flera år sedan i Malmö, men sedan dess har deras musik utvecklats till att bli både mer mångsidig och, håll för öronen nu, tillgänglig. Som näst sista band på fredagen tror jag att de kommer att vara i sitt rätta element.

Moon Duo. Pressbild

Moon Duo. Pressbild

Lördag 1/7

En av de mest unika musiker man får chansen att uppleva på årets Roskildefestival är indiern Debashish Bhattacharya. Han föddes på 60-talet i Kolkata och gjorde sin debut som fyraåring. Idag är han en pandit (musikmästare) och spelar en slags slide-gitarr. Faktiskt så har själv uppfunnit alla tre instrument han spelar och driver en hel skola där man undervisar i dessa stränginstrument. Styckena är långa och blandar klassiskt med världmusikidiomet.

Skivbolaget Sacred Bones är kända för att ha extrem fingertoppkänsla när det gäller att hitta lovande musiker från den experimentella sidan av indierocken. Bland annat har de gett ut skivor med The Men, Crystal Stilts, Moon Duo och Exploded View – som alla fått stora fanskaror. Det finns ännu fler gömda pärlor i diskografin och norska Jenny Hval är en av dem. Hval gör mörk avantgarde-pop på senaste skivan Blood Bitch – hennes andra för bolaget.

Termen shoegaze myntades av den engelska pressen för att beskriva band som till exempel Slowdive. De upplevde att banden inte hade någon publikkontakt under spelningarna. Men anledning till att de tittade ner var snarare att de var måna om att inte spela fel eller trampa på fel pedal. De flesta som spelade i indieband på den tiden hade vuxit upp med punken och en ”alla kan spela”-mentalitet. Återförenade Slowdive har precis som kollegorna i Ride spelat på Way Out West-festivalen, men jag har ännu inte fått chansen att se dem. På lördagen lär de bjuda på både låtar från nya skivan och gamla klassiker.

Electropunk-gruppen Cheveu har länge varit bland mina favoriter från Frankrike och en av huvudakterna på grymma Paris-bolaget Born Bad. Jag såg dem på La Station i Paris förra året och den var den röjigaste spelningen jag varit på i flera år. Deras senaste släpp är ett samarbete med marockanska Group Doueh och spelades in i Saharaöknen, tillsammans med Doueh och hans familj, som utgör resten av bandet.

Debashish Bhattacharya. Pressbild

Debashish Bhattacharya. Pressbild

Lyssna på spellistan för att höra utvalda låtar av artisterna som vi tipsar om inför Roskilde 2017: