10 festivalstereotyper du bör undvika i sommar

Personerna på bilderna har ingenting med de listade festivaltyperna att göra

Personerna på bilden har ingenting med festivaltyperna att göra

Festivalsäsongen är äntligen här, något som ofta leder till många härliga möten med både gamla och nya bekantskaper. Men allt är inte guld och gröna skogar. Joseph Pollack har listat tio festivalstereotyper du bör undvika i sommar.

Specifikpepparen

Typen som åkt till festivalen enbart på grund av ett av banden som spelar. Pratar man med någon annan på campingen om vad de är mest sugna på att se, så dyker specifikpepparen alltid mystiskt fram och frågar något i stil med: ”VA? Hur kan du INTE nämna My Bloody Valentine direkt? Är du galen?”.

Lyxliraren

Du är nyvaken och har likt Ace Ventura i noshörningen krupit ut ur ditt ugnsvarma och svettiga tält. Du vill bara ligga i skuggan för evigt och har noll aning om hur du ska orka resa dig upp för att äta något, än mindre se band senare på dagen. In i campet kommer lyxliraren. Hen är nyduschad, ser ut att ha klätt upp sig för ett mingel och håller i den dyraste frukosten som festivalen har att erbjuda. Du får dödsångest.

Den vimsige

”Kan du hålla koll på min plånbok, mobiltelefon och allt jag äger av värde?” kan man fråga den vimsige och hen svarar ”absolut”. Du återkommer och allt du äger har försvunnit. ”Var är mina saker?” undrar du. ”Jaha oj, är dom borta? Jag gick till granncampet och hängde lite. Jaja, det är festival, sånt som händer! Haha”.

Sönderröjaren

Att balla ur är kul. Att ha sönder alla campets tältstolar eller välta omkull någon som precis lagt sina sista slantar på en varm tomatsoppa är inte kul.

Festivalgubben

Festivalgubben behöver nödvändigtvis inte vara särskilt gammal. Strax över trettio kan räcka. Poängen med festivalgubben är dock att han varit på så många festivaler genom åren att han blivit känd för det. Helst ska han ha ett tokigt smeknamn och väldigt knasig utstyrsel som alla förknippar med honom. Han bär armarna fulla med festivalarmband och hans favoritsyssla är att berätta för dig vad festivaler går ut på. Hade du varit 17 år och besökt din första festival så hade du kanske lyssnat ihärdigt på honom, som om han vore din temporära festivalpappa. Men om du varit på fler festivaler, så vet du att detta egentligen är festivalernas motsvarighet till lodisar.

Gnällspiken

Vi vet att det regnar. Vi vet att du har skoskav, du har nämnt det flera gånger redan. Vi vet att du är bakfull, det är vi också. Det är festival. Det kommer att dras skämt om döda spädbarn. Det kommer vara väldigt utmattande och jobbigt. Det kommer spelas Blümchen på en spräckt högtalare. Ta en öl till och slappna av.

Tråkmånsen

Inte alltför sällan är tråkmånsen också en gnällspik, men det ena behöver inte utesluta det andra. Men när gnällspiken gnällt färdigt så kanske denne börjar berätta något intressant och kul. Men det kan inte tråkmånsen. Det ska pratas om hur många poäng av utbildningen hen har kvar. Om bostadsrätter, inrikespolitik, försäkringar, allergier eller kanske värst av allt: dennes husdjur. I sällskap med tråkmånsen kan man i något ögonblick inte avgöra ifall man är på festival eller om man hamnat på jobbets fikarum. Den sista känslan man vill få i sin alkoholstinna och musikaliska eskapism.

Internskämtaren

Tag dig i beaktning, om en som tidigare år varit fantastiskt sällskap på festival vill ta med en kompis så kan de enkelt förvandlas till för interna internskämtare. Det skrattas plötsligt åt gamla högstadieminnen och de kanske rentav spelar någon störig låt som ingen annan i campet kan relatera till.

Cannabisälskaren

När alla andra är fulla, spelar boll, sprutar med vattenpistoler på varandra och skrålar till ”Ballroom Blitz” så påminner den pårökte mest om tjuren Ferdinand. ”Jag vill bara lukta på haschröken”. De få gånger cannabisälskaren blir full och vaknar till liv, så vill hen bara prata narkotikapolitik med dig. Gäsp.

Den trötta konsertdeltagaren

Du lyckades få med en person att gå till det lilla obskyra band du hade tänkt se, och du blir glad till en början. Men du kommer snabbt märka att ditt sällskap inte tänker göra en särskilt större ansträngning än så. Hen börjar säga meningslösheter i ditt öra mitt i en låt du håller på att dansa till. ”Ska vi inte gå lite bakåt?” får du höra ett par låtar in när du är som mest inne i spelningen. I större sällskap så vet du vem den trötta konsertdeltagaren är genom att hen är den första som säger: ”blir inte det här bra?” när ni är på väg till en scen och inte ens kommit in genom det täckande tältet. Inte alltför sällan är detta samma person som specifikpepparen när hen inte är och ser det specifika bandet som denne peppar.