Cavernlight – As We Cup Our Hands and Drink from the Stream of Our Ache

Adam Bartlett är en direkt bidragande orsak till att den amerikanska undergroundmarknaden för vinyl har vuxit sig så stark de senaste åren. Med sitt skivbolag Gilead Media har han prånglat ut kvalitetsplattor i mer än ett decennium. Det är absolut ingen överdrift att säga att band som Thou och Krallice har en del att tacka honom för.

Musikkritiker sägs ofta vara misslyckade musiker. Skivbolagsfolk har inte samma stämpel, även om Bert Karlsson definitivt kan sägas vara en extremt usel artist. På andra sidan skalan hittar man till exempel Greg Anderson (bolag: Southern Lord, band: Sunn O)))) och Tim Bertilsson (bolag: Trust No One, band: Switchblade) som båda visar att det går alldeles utmärkt att ha ett aktat skivbolag och en framgångsrik karriär som musiker.

När nu Adam Bartlett lanserar sitt band Cavernlight kan vågen alltså tippa åt endera hållet.

Bandet bildades redan 2006, men det är först nu debutplattan kommer. Förutom Bartlett på sång och trummor består Cavernlight av medgrundaren Scott Zuwadzhi på sång, gitarr och klaviatur, gitarristen Patrick Crawford och Brandon Pleshek på bas och klaviatur. Att genren är sludgedronesmittad och svärtad doom är ingen skräll för den som har lite koll på vad Gilead Media har släppt genom åren.

Det tar inte så många sekunder att konstatera att det här inte är något Skara-Bertskt haveri, utan en högst kompetent platta. De första fyra spåren löper på helt utan anmärkning, även om de inte innehåller särskilt mycket som får Cavernlight att stå ut från mängden.

I femte och sista låten ”A Shell of One’s Former Self” bryts mönstret. Det är under de 511 sekunderna som Cavernlight verkligen – ursäkta ordvalet – skiner upp. Med hjälp av Sarah Green skapar bandet något eget. Hennes röst och cello är en perfekt kontrast till det becksvarta som dominerar i övrigt. I den här låten blir Cavernlight världsklass.

Sammantaget är den minst sagt långbetitlade As We Cup Our Hands and Drink from the Stream of Our Ache en riktigt fin bekantskap. En del känns som sagt gjort förut, men det märks tydligt att Cavernlight har lagt ner mycket möda på att skapa den debut de ville. Produktion och mixning är utmärkt, framförandet felfritt och de döende blommorna på omslaget känns som en tydlig passning till texterna om psykisk ohälsa, som även de är värda beröm.

Om Cavernlight spinner vidare på det unika de skapat på plattans sista femtedel så kan de mycket väl bli genregiganter med nästa album. Tills dess kommer ”A Shell of One’s Former Self” att gå på repeat i mina högtalare.

[Gilead Media, 16 juni]

7