Noel Gallagher 50 år – här är hans bästa låtar från 2000-talet

Foto: Emma Svensson / Rockfoto

Foto: Emma Svensson / Rockfoto

Med anledning av att Noel Gallagher idag fyller 50 år tycker vi att det är på sin plats att ge hans och Oasis 2000-tal lite upprättelse och listar därför några av höjdpunkterna som bevisar att Noel fortfarande är högst vital.

I mångas ögon är Noel Gallagher och Oasis endast en företeelse från 90-talet som tynade bort i takt med att ett nytt århundrade närmade sig. Att bandet hade sin storhetstid under denna era råder det inga tvivel om, men att gruppens främste låtskrivare, Noel Gallagher, fortsatte snickra ihop eminenta låtar även efter att knarkdimman från Be Here Now (1997) lagt sig är det många som missat.

”The Shock Of The Lightning” (2008)

Här är drivet häpnadsväckande. Gitarrerna maler på och det är som att fara fram i ett japanskt höghastighetståg som aldrig kommer för sent, där brodern Liam agerar utroparen som skriker sig hes hela resan igenom. Lägg därtill bandets första (och enda) trumsolo signerat Zak Starkey. Det hade gått elva år sedan Be Here Now släpptes, men bandet kändes ungdomligare och mer uppeldade än någonsin.

”Gas Panic!” (2000)

I ett föränderligt musiklandskap släppte Oasis plattan Standing On The Shoulder Of Giants, som bland annat innehöll deras snyggast producerade låt någonsin; ”Gas Panic!”. Samtidigt som ljudmattan är mjuk och modern finns bettet kvar från forna dagar. Att den skrevs mitt under en panikattack 05:00 på morgonen hörs verkligen.

”Falling Down” (2008)

Noel har förflyttat sångbåset till yttre rymden och soundet är mörkare än någonsin. Med finurliga ljud som sipprar runt i bakgrunden, distade gitarrer som skriker och ett pockande beat skapas illusionen av att vi är någon annanstans. I ett annat universum.

”Stop Crying Your Heart Out” (2002)

Kända för sina gitarrväggar är det för vissa överraskande när den smäktande balladen ”Stop Crying Your Heart Out” dyker upp i låtlistan. Med en melodi att smälta för, en hjärtlig sånginsats av Liam och med uppbackningen av piano och stråkar blir det inte vackrare. Det här är Noel Gallagher i sitt esse.

”Lyla” (2005)

För att vara en låt som blev upplockad ur papperskorgen mitt under inspelningen av Don’t Believe The Truth är det här en sjuhelsikes arenacharmör tillika allsångsdänga som fick publiken att gå ape shit på varenda spelning efter att den släppts. Kan du hålla dig från att sjunga med i refrängen och känna eufori har du mest troligt inget hjärta.

”Let There Be Love” (2005)

Trötta på det typiska sättet att klä en romantisk ballad valde de att hålla låten sparsmakad och mer dåsig (på allra bästa sätt), vilket får det att kännas som en godnattsaga. Det allra finaste måste dock vara att det är en duett mellan de bråkiga bröderna.

”The Importance Of Being Idle” (2005)

Titeln till trots är lättja inte något som lyser igenom när den här låten spelas upp. Utan vidare omsvep är det här den perfekta poplåten med sin klassiska men briljanta konstruktion. Dessutom visar Noel prov på makalös sång. En modern klassiker.

”The Right Stuff” (2015)

Såhär mycket jazz och Pink Floyd har det sällan osat om denna mans verk tidigare. Blåset, de försiktiga trummorna och duettpartnern Joy Rose gör sitt för att förstärka de vibbarna, medan de signifikativa gitarrpartierna får en att känna sig hemma.

”If I Had A Gun…” (2012)

En sårbar och hjärtlig man träder fram och sjunger till sin käresta, och vad som börjar som en återhållsam och melankolisk ballad med den så klassiskt igenkännande refrängmelodin som bara Noel kan klämma ur sig, exploderar mot slutet i ett gitarrmangel.

”AKA… What A Life!” (2012)

Det som på låtskrivarstadiet började som en akustisk shuffle i stil med The Kinks slutade som en dansant discokula. Det bjuds alltså upp till dans (tänk acid house, inte ”I afton dans”) med ett redigt drag under galoscherna. Vem hade kunnat se detta komma? Knappast Noel själv när han snortade kokain från drottning Elisabeths II sammetsklädda toalettsits på Downing Street, 1997.

”Roll It Over” (2000)

Atmosfären Oasis lyckas framställa med den här låten är makalös. Det byggs och byggs, tills det att barrikaderna brister. En av bandets vackraste och mörkaste låtar med en klanderfri produktion och en Liam i högform. Kalla den en kusin till ”Champagne Supernova” om du vill. En sak som är säker är att den är… mega!

Hela spellistan: