Castlewoods tar oss med till Studio Oodion / Music A Matic

Göteborgsbaserade Castlewoods har uppmärksammats på bred front för sitt debutalbum Penguin. DN, Lira och Sonic har samtliga tagit fasta på kemin mellan grundarna Sofia Mono Assarson och Maja Fredriksson och själva är de inte sena med att hylla trumslagaren Johanna Lannerö. Tillsammans har de lagt grunden för debutskivans tidlösa folkpop.

På fredag är det releasefest för Castlewoods debutalbum på Oceanen i Göteborg – en dag som Sofia och Maja väntat länge på. Vi vrider dock tillbaka klockan för att återvända till en av inspelningsdagarna i klassiska Göteborgsstudion Oodion / Music A Matic på Tredje Långgatan. Sofia berättar om de magiska dagarna som bandet hade i studion. Maja kommenterar bilderna som är tagna av fotografen Micaela Mandorff (kommentarerna återfinns i bildgalleriet ovan, tryck på i:et i varje bildruta).

”Det stora rummet har ett rumsljud som gör sig perfekt för trummor”

Går det höra att skivan är inspelad i Studio Oodion?

– Jo, men faktiskt! Studio Oodion och Music A Matic är liksom samma studio. Många band såsom Soundtrack Of Our Lives, Håkan Hellström med flera har lirat in där. Det stora rummet har ett rumsljud som gör sig perfekt för trummor. Det landar så gött i väggarna.

Vilken roll spelar miljön för slutresultatet?

– Jättemycket. Oodion/A Matic har en sån skön gammal själ genom allt musicerande som skett där. Det har liksom satt sig i väggarna. Dessutom är det en unik miljö med grymma instrument en kan hyra extra. Henryk Lipp som äger studion har ett gäng klaviatur av olika slag. Magiska orglar som satte igång vår skaparlust. Nästan alla arrangemang skedde på plats i studion.

Har du några favoritstudios?

– Oj, sånt där är svårt. Jag har inte sån järnkoll alltså, men är riktigt nyfiken på att lära mig mer om det. Såg en grym dokuserie som handlade om tekniker och studior från 50-talet och framåt. Sjukt spännande.

”Jag och Maja satt på mitt golv i Gamla Masthugget och jammade fram låten”

En låt som ”Little Black Sparrow” har en aura av svunna tider över sig. Hur kom ni fram till ljudbilden?

– Ibland kommer vissa låtar bara till en. Jag och Maja satt på mitt golv i Gamla Masthugget och jammade fram låten. Den cirkulära ackordsrundan gifte sig med en slingrig melodi. Texten kom direkt, som att den redan låg där och väntade. Ibland är det som en kärleksförklaring. Att våga sjunga och skriva det första som kommer med rodnande kinder. Det sker på något vis bortanför tankar på hur något borde vara eller låta.

Medan ”You Seek / Hide” är mer dramatisk.

–”You Seek / I Hide” fanns det en tanke bakom textmässigt. Den levde vi med under nästan ett år. En natt blev den klar i en ateljé på Dalslands konstmuseum efter ett gig under deras eldnatt. Den demoinspelningen vi gjorde på min telefon är fortfarande det som blev det slutgiltiga arret.

Vad är det som gör Oodion till en bra studio?

– Oodion/A Matic bär på en slags punkig lekfullhet. Den har nästan en personlighet. Den har dessutom allt vi behöver vad gällde mickar, instrument och så vidare, plus mycket mer som vi inte visste att vi behövde, vilket skapar något nytt. Det är också lite skönt sunkigt där som gör att en slappnar av. Det är som att komma hem.

Hade ni som mål att spela in här?

– Vi hade lite olika förslag, men har tidigare spelat in i Oodion och känner Thomas Andrén sedan innan så valet landade där utan svårighet. Vi ville också producera ett album med livekänsla och Oodion/A Matic har utrymmet.

Vilken roll spelade Thomas Andrén?

– Thomas är en ljudmagiker. Vi i Castlewoods ville själva skapa varje ljudbild och har i det stora hela producerat allt själva. Men utan Thomas hade det typ bara varit drömmar och tankar. Han är väldigt snabb, lyhörd och kunnig och vet hur en bygger ljudmiljöer som en bara har i huvudet som idéer. Han kan liksom lyssna på referenser och återskapa det soundet så som en kock hittar och identifierar smaker till tolkningar av maträtter.

Improviserar ni mycket i studion?

– Ja! Improvisation är liksom ordet som beskriver en levande platta på något vis. Vi kom till studion med låtar och grundformer, men sen är allt det som sker en pågående improvisation. Det som blir är som ett foto av låten. Vi kommer aldrig kunna göra en exakt likadan inspelning. Det var där och då. Sedan är i stort sett all sång lagd samtidigt också. Det innebär en lyhördhet och ett samspel i nuet som aldrig kan bli samma två gånger. Den skörheten hörs tycker jag.

”Den där cittran låg ostämd i ett hörn i studion”

Det går bland annat att höra en cittra på skivan. Vem är det som spelar det instrumentet?

– Det är jag som spelar den. Det där kom med av ren skaparlust. Den där cittran låg ostämd i ett hörn i studion. Under en paus stämde vi den och jammade tills vi upptäckte att den skulle göra sig fin på ”Damage Done”.

På fredag är det releasefest för ert debutalbum på Oceanen. Känslor inför spelningen?

– Extrem pepp! Vi är så himla glada för all den fina responsen från vårt första gig till nu. Vi ser fram emot att se nära och kära och nya och gamla vänner glädjas med oss. Vi känner sån kärlek över att ha fött ett nytt album ut i denna ibland rätt mörka och bittra värld. Så, kom och känn peppen, kärleken och ljuset med oss den 21/4!

C14