HYMN möter Peter Morén, del II – ”En ung houseproducent från Nederländerna”

Peter Morén - Del II - 1

En firad frontman har fyllt 40 och släppt soloskiva. Men mest av allt har han grubblat. I en tredelad intervju följer HYMNs Victor Lundmark med in i huvudet på Peter Morén.

– Dels hade jag en idé om att jag skulle vara utklädd lite som en pierrot, men sedan hade jag en annan idé om en vanlig clown med röd näsa och sådär. En gråtande, ledsen clown som skulle göra ett nummer bredvid mig. Han skulle misslyckas med ett konstverk och sitta där och deppa.

Peter Morén tackade slutligen nej till att delta i Melodifestivalen. För andra året i rad var han erbjuden en plats i tävlingen. Även om tankarna hade börjat flyga iväg, på det där sättet som när man mentalt inreder en lägenhet man ännu inte köpt, tog han sin ”Botten av ett bottenlöst hav” och gick någon annanstans. Den blev öppningsspår på 40, Peters tredje soloalbum på svenska.

Den ganska spretiga skivan utgör ett roligt collage. Peter Morén har liksom klippt och klistrat från sitt vardagsliv som popartist. En ”sekunder från att bli schlager”-låt här, en Olle Adolphson-tolkning där, något nyskrivet om vita kränkta män i mitten.

– Man ramlar in i det litegrann. Så har det egentligen varit med alla mina svenska skivor. Jag har inte suttit ner och planerat ett svenskspråkigt album, utan det har funnits någon låt och sedan tillkommit ytterligare en. Det blir ganska lätt att göra dem som återstår. Fylla luckorna.

En sak du pratat mycket om gällande den här skivan är den lite skämtsamma titeln. 40-årskrisen var ett alternativ. Hur skulle du säga att den här 40-årskrisen tog sig uttryck?

– Jag har nog inte sett det som en 40-årskris på det sättet. Att man knyter an till den specifika åldern. Utan det är något som har pågått ett tag och kanske kommer pågå ett tag till. Jag vet inte. Jag upplever att många känslor blir starkare nu. Det har också att göra med att jag är förälder. Man börjar reflektera över andra saker när man får barn. Då vill man själv vara med länge, skjuta upp åldrandet. Man tänker mycket på vilken värld barnen växer upp i. Du vet, det händer så många konstiga grejer. Kanske framförallt med miljön. Man vet inte hur länge jorden kommer att finnas.

”Jag upplever att många känslor blir starkare nu”

På ditt förra soloalbum, Pyramiden, kändes det som att självtvivel var ett tema. Är det jordens problem, snarare än dina personliga problem, du oroar dig för den här gången?

– Jag skulle säga att det hänger ihop ändå. Om man har ångest för saker och får svårt att sova på natten är det ofta sammankopplat med andra skeenden. Om du personligen oroar dig för något, samtidigt som du ser att Donald Trump blir president och att isen smälter vid Nordpolen, då blir dina egna grejer ännu jobbigare på något sätt. Så ser du ditt barn och kopplar ihop allt det här. Samtidigt känner jag att när jag mår bra och njuter av livet gör jag det i större utsträckning än vad jag gjorde tidigare. Men när de mörka tankarna kommer blir dessa svårare att skjuta ifrån sig. Man är känslig. Det behöver inte vara dåligt för jag tror att man blir vänligare också. Att man förhoppningsvis är lite mer omtänksam, haha.

Peter Morén - Del II - 2

På vilket sätt har du märkt av att du blivit vänligare?

– Det är till exempel inte värt att du och jag ska sitta här och bråka, varför vi nu skulle göra det. Ibland kan det vara bra om man är i en process, som i en jobbrelation eller ett förhållande. Man måste bråka, diskutera, men man måste också sätta saker i ett större perspektiv. Alla fighter är inte värda att ta.

Peter tar sig tillbaka till jämförelsen mellan sina två senaste soloskivor:

– Mycket på Pyramiden var mer direkt politiskt. ”Vinstintressen” fanns i och för sig inte med på skivan men spelades in under samma period. Den är kanske tydligast plakatpolitisk. Sedan fanns det exempelvis låtar som från mitt perspektiv handlar om Utøya. När det gäller 40 kände jag snarare att den kanske är för privat. Att den kom helt fel. För jag hade skrivit låtarna innan allt det som hände senaste året. Varför ska jag komma med de här navelskåderierna när det är mycket viktigare att bråka om politiken?

Önskar du att albumet skulle ha varit mer politiskt?

– Nej, men jag skämdes nästan litegrann när jag började titta igenom materialet. Det kändes som att det bara rörde ångest och privata problem, men när jag sedan lyfte blicken från låtarna kunde jag se att allt, som sagt, hänger ihop. Ibland kan det nog vara lite farligt att sitta och försöka luska ut vad allting handlar om. Som ”Prata om det”. Låten är egentligen riktad mot en vit, kränkt man. Och den mannen kanske är jag? Att jag säger till mig själv: ”Gräv ner ditt hat”, haha! ”Var inte arg och bitter, du har ingen anledning att vara det”.

Som den meriterade artist han är vore det annars svårt att klandra Peter Morén om han skulle unna sig lite bitterhet då och då. Musikbranschen är ombytlig. Plötsligt kan ett gäng valpiga 90-talister dyka upp med nya tillvägagångssätt och pocka på uppmärksamheten. Vad gör en 40-årig popfarbror då? Skakar han på huvudet och tänker att de har så fruktansvärt mycket kvar att lära?

”Kanske ska vi inte försöka tävla med dem som gör musik på datorn”

– Om vi pratar popkultur; det är bara att inse att man kanske har olika smak. Sedan besitter jag inte alls samma kompetens som de yngre artisterna gör, och vice versa. Man kan olika grejer och det kanske är en styrka.

– På sistone har vi i bandet [Peter Bjorn and John, red. anm.] pratat lite om att vi är väldigt bra på att spela tillsammans. Spela våra instrument tillsammans. Vi har gjort det väldigt länge. Kanske ska vi inte försöka tävla med dem som gör musik på datorn, utan snarare lyfta fram att vi spelar ihop. Att vi är bra på det. För det är ju bara att konstatera att jag försökte skriva en låt tillsammans med någon ung houseproducent från Nederländerna, och jag vet inte vad som blev av det där riktigt…

Oliver Heldens, 22, har haft en stor hit med lika delar Disclosure– och gympass-osande ”Gecko (Overdrive)”. På killens Instagram-konto syns han och plågsamt fotogeniske landsmannen, tillika superstjärnan, Martin Garrix spexa med en uppblåsbar vattenmelonsklyfta.

– Vi träffades bara en gång, men hans sätt att göra musik på framgick väldigt tydligt då. Han spelade inga instrument utan flyttade ”korvar” på datorn. Så kan inte jag göra musik. Och han kan inte göra musik på det sätt som jag gör.

Peter fortsätter:

– Jag vill ju annars gärna göra musik med yngre människor. Samarbetet med Zacke och Anders [Rensfeldt, red. anm.] på 40 tycker jag är ett bra exempel. Man tar min typ av låtar, jag är med och spelar på dem, men sedan får ändå Zacke och Anders göra sin egen grej runt det. Man gör det ihop, korsbefruktar sina respektive tillvägagångssätt. Det tycker jag är jätteintressant.

Peter Morén har, i och med släppet av sitt senaste soloalbum, fått omfamna en bredare publik än tidigare. Trots att han alltså tackat nej till Melodifestivalen hela två gånger ser folkligheten slutligen ut att hinna ikapp honom på andra sätt. Tidigare i år gästade han Go’ kväll på Sveriges Television.

– ”Pärleporten” spelas på P4. Jag har blivit en sådan här mogen artist nu. P3 tar ju inte i skivan liksom, men på P4 går det. Nyligen var jag utmanare på Svensktoppen.

Den tredje och avslutande delen av intervjun publiceras imorgon.