En minnesvärd kväll med Jens Lekman på KB, igen

Jens Lekman @ Södra Teatern, Stockholm, 20161123
Foto: Christian Gustavsson/Rockfoto
Jens Lekman @ Södra Teatern, Stockholm, 20161123 Foto: Christian Gustavsson/Rockfoto

Sveriges pophjälte Jens Lekman är aktuell med ett nytt album, där han har försökt att förnya sig. I onsdags bjöd han Malmö-publiken på ett set som var ungefär så svängigt det kan bli i svensk medelklass. Det är något annat än vad HYMNs utsända skribent minns från Lekmans förra spelning på KB.

Ibland kan det vara bra att föra anteckningar. I alla fall om man inte har lika bra minne som Jens Lekman. Till exempel kan jag se på en av mina viktigaste listor att jag har sett Jens Lekman 8 gånger, den senaste var på Malmöfestivalen 2005. Vi har inte varit så bra på att ses på den senaste tiden. Men det känns som att Lekman nu är tillbaka i form, med ett album som verkligen berör lyssnarna – både unga och de lite äldre. Faktiskt är både jag och han själva en hel del äldre än sist.

Första gången jag såg Lekman var nämligen på samma plats, Kulturbolaget i Malmö, för 14 år sedan. Visst känner man igen honom, men samtidigt har han förändrats, från lekman till professionell underhållare. Det är samma resa som till exempel Stuart Murdoch i Belle & Sebastian tog för 10 år sen.

På samma sätt verkar Jens ha lyssnat en hel del på Prefab Sprout och disco sedan vi såg sist. Och mellan låtarna berättar han små anekdoter. Han pekar på en affisch för spelningen han gjorde för 14 år sedan. Vilken han minns väl. Lika väl minns han en kväll i Malmö för 13 år sedan, som nu äntligen blivit låt. Den heter ”Hotwire the Ferris Wheel” och är bland det bästa av det nya material han framför under kvällen. Givetvis handlar den om Folkets Parks en gång imponerande pariserhjul med en höjd på kanske 15 meter. Långt efter att denna höjd upphört att imponera stod den gamla skylten ”Norra Europas högsta pariserhjul” kvar, som ett minne.

På ett sätt framstår Jens Lekman fortfarande som en av Sveriges främsta popartister för mig, trots att jag inte längre är ett hängivet fan. Inte en av dem som står längst fram och får ta emot ett frieri från Jens under en av låtarna. Jag har till och med medvetet avstått från att lyssna på den nya skivan The World Will See You Now för att jag såg fram emot att få höra Jens spela låtarna för mig, lite mer som det brukade vara när vi sågs flera gånger om året. Då kände jag låtarna utan och innan vid det lag albumen släpptes. Och visst blev det en minnesvärd kväll, som får mig att se fram emot att sätta mig ner och lyssna igenom den nya skivan.

Kanske är det starka minnen som får låtskrivare som Jens att fortsätta vara relevanta. Nu har han bevisat att han inte bara kan skriva musik om Göteborg och om kvinnor som inte delar hans bild av dem själva. ”What’s That Perfume That You Wear?” sätter fingret på precis detta, nämligen att en särskild lukt framkallar ett starkt minne av en viss person. Genom att skriva låten återskapar han en känsla för oss, som en lukt skapade för honom. Nu finns det även en tvättäkta Jens Lekman-parfym, så att vi alla kan få en del av honom med hem efter konserten. Nu när Kulturbolaget inte stinker av cigarettrök längre.

Jag pratade lite med en annan konsertbesökare som stod bredvid mig.

Vad tyckte du var det bästa med kvällen?

– Det bästa med kvällen – förutom Jens och bandets fantastiska sång och musik – var den varma stämningen. Att Jens bjuder in publiken till sina minnen och historier är så fint. Det gör upplevelsen extra personlig.

Ja! Jag tyckte det bästa var att, trots att han är så proffsig nu, fortfarande kan göra fel. Men det gör ingenting att han sjunger fel någon gång eller att bandet ibland inte spelar helt i takt med backtracket alltid. Det är nämligen det som gör honom älskvärd och ger trovärdighet till hans texter om mänskliga imperfektioner.

Har du något särskilt minne av Jens, som du vill dela med dig av?

– Hammarkullenfestivalen 2008. Heliumballonger, en doft av popcorn, nyutslagna träd, och Jens på scen tillsammans med José Gonzalez. Det var en Sweet Summer’s Night On Hammer Hill, minst sagt!

Många bra dofter där! Men har man som Göteborgare en speciell relation till Jens? För mig är det i alla fall särskilt fint att höra en låt om det där pariserhjulet.

– Det blir speciellt eftersom det finns så många platser jag kan relatera till i Jens sånger. Alla gånger jag har åkt spårvagn nummer 7 eller passerat Kortedala torg har jag tänkt på Jens musik. Därför blev jag också extra glad att fler platser i Göteborg nämns på nya skivan.

När tror du att kommer att minnas och tänka på den här kvällen igen?

– När jag går i Folkets Park!

Jag tänker på den just nu. Och för anteckningar. Så att jag kan minnas den bättre om ytterligare 14 år. Och så att jag kan dela med mig av ett minne, om än inte lika vältaligt som Jens Lekman gör.

Arkivbild (Södra Teatern, Stockholm, november 2016). Foto: Christian Gustavsson/Rockfoto