Blaenavon – That’s Your Lot

blaenavon_js_120117

Så det är här vi har hamnat nu? Tror att jag kände till Blaenavon långt innan jag kände till Snapchat och exakt vad det har med denna text att göra vet jag inte riktigt. Men bandet har liksom funnits i medvetandet ett tag. Från den där festivalen jag skulle åka på men aldrig åkte på, till spontanbesöket på trions förträffliga förbandsgig i London häromåret. Med ojämna mellanrum har Hampshire-orkestern gjort sig påmind genom EP-skivor eller singlar som låtit mer än lovande. Sångaren Ben Gregorys autonoma vibrato som en tydlig ledtråd om vilka man lyssnar på. Efter all denna tid släpper de alltså sitt debutalbum.

I en kort pressrelease som nyligen skickades ut nämns ord som youth och teenage inte mindre än sju gånger. Räknar man med meningen om att bandet grundades när medlemmarna ”bara var 15 år” ökar antalet till åtta. Trots detta lovvärda försök till hjärntvätt kan jag inte låta bli att koppla ihop That’s Your Lot med (hög) ålder.

Låten ”Prague ’99” fanns med redan på snart fyra år gamla Koso EP. Mycket av det nya materialet har en märklig ådra av indiepop från 00-talets mitt. Det är verkligen inte dåligt, bara en lite konstig riktning att ta av ett band som har potential att bli indierockens nästa stora grej. Nu.

That’s Your Lot lider då och då av makligt tempo och om man ändå får låna in sånger från Blaenavon-historien borde kanske ursinniga ”Hell Is My Head” (2015) ha fått sparka igång den här debuten.

Bland de tolv spåren ryms flaggskeppslåtar likt ”My Bark Is Your Bite”, men som en redan frälst lär jag mig inget jag inte redan visste. Det var här jag skulle använda alldeles för stora ord. Skriva i versaler om GENOMBROTTET våra öron precis fått bevittna.

Istället ger Blaenavon, bandet jag längtat efter att få hylla, ut en skiva utan att någonting egentligen förändras. Så det är här vi har hamnat nu?

[Transgressive, 7 april]

6