Hurula på Umeå Open – precis som ett punkgig ska vara

Foto: Herman Dahlgren/Rockfoto
Foto: Herman Dahlgren/Rockfoto

Det går inte att säga så mycket annat än att den svenska punken inte bara lever utan också är vid otroligt god vigör.

Han har spelat gitarr i bland annat Masshysteri men har nu gått solo. Hans namn är Robert Hurula Petterson och namnet på soloprojektet fick, lämpligt nog, Hurula. Sent på fredagskvällen var det dags för Hurula att inta scenen på Umeå Open.

Scenen som Hurula var bokad att spela på var av modell större, vilket nog var för det bästa, stället fylldes nämligen, föga förvånande, till bredden med hängivna fans. Dessutom var scenen utrustad med ett ordentligt batteri lampor, som med hjälp av lysande ljustekniker bjöd på en ypperlig ljusshow som förhöjde upplevelsen.

Vad gäller musiken bestod materialet primärt av material från fjolårets lysande platta Vapen till dom hopplösa. Precis som väntat med andra ord. Det är svensk punk när den är som bäst. En liten promenad längs minnenas allé med musikalisk inspiration hämtad från det stora punkarv som finns här i landet. Mina tankar sprang tidvis även iväg till Noice när jag stod i publiken och trivdes.

Ska jag ha någon invändning är det kanske just det att traskandet längs punkens historia blev lite väl tydligt ibland. Men som ett fan av musik skapad för år och dagar sedan är det egentligen inte något större problem. Med öl i hand blev det sammantaget en högst tillfredsställande upplevelse spetsad med lite ångest, precis som ett punk-gig ska vara.