Rodney Crowell – Close Ties

Untitled-1

Det finns artister som har en förmåga att måla upp landskap och historier så att det känns som att en är på plats när en lyssnar. Rodney Crowell är en sådan artist. Det var ett par år sedan jag först hörde hans musik. Jag fick tipset att lyssna på The Houston Kid, ett album som totalt förändrade min syn på berättande genom musik. Närmast kan den väl beskrivas som en fantastisk roman som inte går att släppa. Efter den plattan började jag förstå varför folk gillade gammal country och även jag blev ett fan av de hjärtskärande historierna från sargade själar hemmahörande i södra USA.

Nu är Crowell återigen aktuell med ett album och det är en liknande känsla som infinner sig. De historier som målas upp är fullkomligt fantastiska. Precis som på The Houston Kid hämtar Crowell inspiration från sin uppväxt i Houston, vilken knappast verkar ha varit någon höjdare.

I sången ”Life Without Susanna” ger han oss även en påminnelse om alla de som lämnat oss. Just den sången handlar om Susanna Clark, som tillsammans med Guy Clark bildade ett par. Guy Clark blev en framgångsrik countryartist i rampljuset. Susanna höll sig i bakgrunden och skrev fullkomligt fantastiska låtar till countryeliten. Bland de många artister som spelat hennes låtar återfinns Rosanne Cash, som även sjunger en duett med Crowell på plattan. De två var dessutom gifta back in the days. Det var förmodligen med hennes hjälp som Crowell fick göra en duett med Johnny Cash på ”l Walk The Line (Revisited)” på The Houston Kid.

På spåret ”Nashville” 1972 återkommer både Susanna och Guy Clark, där de sätts samman med en hel drös av fantastiska artister från förr. Lägg alla namnen på minnet och lyssna. Tillsammans utgör de en livstid av fantastisk musik. Lite nostalgiskt kanske, men det kan väl få vara det ibland?

Låtskrivandet är med andra ord på fullkomlig topp, gästartisterna likaså. Vad gäller musiken som backar upp dem går det inte att ha några som helst invändningar. Den är underbart bra. Inte en ton för mycket någonstans, men inte heller en ton för lite.

Nu lägger jag ner detta. Skivan ska inte läsas om, den ska lyssnas på och njutas av. Min uppmaning är därför som följer: släpp in Texas i hemmet och vrid upp volymen.

[New West Records, 31 mars]

9