Future Islands på Jazzhouse – intim teaser för lyckligt lottade

20150813_future-islands___nora-lorek_187429-1050x700

Det är första gången på nästan två år som Future Islands spelar i Europa. Förutom releaser med sidoprojekten The Snails och Moss of Aura så har bandet nu arbetat fram sitt femte album i ordningen, The Far Field, som släpps i april i år. Denna kommande release föranleder även kvällens halvhemliga teaser-spelning på Jazzhouse i Köpenhamn. Endast fyra dagar i förväg släpptes informationen att spelningen skulle äga rum och biljetterna skulle komma att säljas via en slumpad lottning, till några få lyckliga personer. En sällsynt intim konsert.

Bandet består fortfarande av originalmedlemmarna – keyboardisten Gerrit Welmers, gitarristen och basisten William Cashion och den karismatiske låtskrivaren och sångaren Samuel T Herring. De har ikväll även anslutits av Michael Lowry på trummor.

Konserten inleds med ett tekniskt problem, men Herring räddar elegant situationen genom att sjunga ”Swept Inside” utan musik. En stämningsfull inledning som uppskattas. Tekniken kommer lägligt igång igen när Herring glömmer av texten och börjar skratta. De övergår till ”Ran” som är den första singeln och hittills enda släppta låten från det nya albumet, och som skvallrar om en tematisk fortsättning på de många känslosamma break-up songs som bandet tidigare producerat. Ett hittills vinnande koncept.

Färska alster blandas med gamla favoriter och höjdpunkterna är den upplyftande ”Spirit” vars poppiga synthintro kan peppa den mest nedslagne, samt den självklara ”Seasons (Waiting On You)” som blev bandets katalysator till framgång när den framfördes på The Late Show with David Letterman i mars 2014 och en större skala människor fick se Samuel T Herrings minst sagt oförglömliga dans. Denna föräras vi även se idag och den kompletteras snyggt med genreöverskridande growling, som får publiken att jubla, och ett framträdande som egentligen påminner mer om performance art än någonting annat. Han krälar på golvet, slår sig för bröstet och i ansiktet, sträcker sig efter osynliga saker i luften och bjuder verkligen på sig själv. Få frontpersoner har en sådan inlevelse, scennärvaro och förmåga att förmedla så många känslor på en och samma gång och det går inte att värja sig emot. Publiken ropar ihärdigt ”just one more” flera gånger om och vi får lyckligtvis ta del av fyra extranummer. Kvällen har varit energisk, men avslutas passande med den lugna och alltid lika vackra ”Little Dreamer.”

Det låter mycket lovande inför stundande release och det är ett sant nöje att få närvara på en så pass intim konsert med ett band som egentligen växt sig för stora för en så liten scen. Men förhoppningsvis leder det nya albumet till en mer officiell Europaturné. Till alla som eventuellt tvekar: får ni möjligheten att se Future Islands så ta den. Ni kommer inte att ångra er.

Arkivbild från Way Out West 2015. Foto: Nora Lorek/Rockfoto