Sista Bossen använder illustrationer för att förklara sig själva

På fredag släpper Malmöbandet Sista Bossen sin nya singel ”Stiger upp” och det är första smakprovet inför knastpunkarnas kommande och andra skiva Titta inte på mig (när jag dansar). Albumet släpps den 29 mars.

Sista Bossen dansade in med full kraft och fick många att skrika sig hesa till favoriter som ”Jag är besegrad” och ”Identitetskris”. Korta låtar, ordvrängningar och temposkiftningar som genererar sjösjuka. Hampus Sundén sjunger om att vara misslyckad och om att slösa bort sin tid. Singeln ”En teknisk död” har ett intro som plagierar The Pixies, men med tanke på att inspirationskällan – min egna tolkning – har tappat det mesta, så är det bara skönt med lite amerikanskt alternativ-gung. 2015-2016 tillhörde Sista Bossen.

Förutom Hampus – clownen i centrum – utgörs Sista Bossen av Frans Möller, Fredrik Möller, Patrik Schlegel och Kristopher Ståhlgren. Medlemmarna träffades i ett kollektiv, där bandets skivbolag, med det logiska namnet Kollektivet Records, också såg dagen ljus. Allt startade på Bergsgatan – på gränsen mellan Rådmansvången och Möllevången. I centrum hittas skivbolagsbossen Carlo Emme, excentrisk entreprenör och anledningen till ett mer färgglatt Malmö.

Med tanke på bandets bakgrund och gemensamma hållning så blir nedanstående intervju ett kollektivt svar. Det ska dock visa sig att det finns vissa demokratiska brister.

Vad är den största skillnaden mellan 2016 års debutalbum och Titta inte på mig (när jag dansar)?


– Sorry, måste köra matmetaforer: Titta inte på mig (när jag dansar) krävde tålamod och kan liknas bäst vid ett långkok. Våra känslor, idéer, viljor hade slutligen puttrat länge nog för att bli en jävligt bra platta. Se upp för! var mer som en snabbpizza – god och mer nödvändig att proppa i sig än den är näringsrik.

”Vi är själsliga detektiver och experter på att hitta små svarta hål i vårt annars mycket privilegierade liv”

Nämn några av era viktigaste influenser.

– Vi har flera. Den största influensen är ju ”mellanhundsperspektivet” (vad vi syftar på här är ”underdog” fast vi är inte ”underdog” utan mer ”middledog”  – vilket blir mellanhund på svenska). Vi är själsliga detektiver och experter på att hitta små svarta hål i vårt annars mycket privilegierade liv (hoppas ni gillade de svaret annars får ni stryk av valfri bandmedlem). När det kommer till band som har influerat oss är det jättesvårt att säga, alla tycker om olika grejer och bidrar med sina egna influenser.

Nyligen blev det klart att Kollektivet Records får hjälp av Köpenhamns-etiketten Crunchy Frog med att sprida Sista Bossens musik. Förhoppningsvis kommer samarbetet att leda till en bredare publik.

Vad har ni för relation till Crunchy Frog? 

– Crunchy ska hjälpa oss och Kollektivet Records med skivan, det är så mycket vi vet just nu och vi är supertaggade på hela grejen! Men mer än så kan vi inte säga eftersom vi helt enkelt inte vet mer.

Älskar ”Sommarfågel”. En psykedelisk poppärla med kastanjett. Hur kom den till?

– Detta besvaras lättast med följande tidslinje:

Sommarfågel

Svaret ligger i linje med bandets minst sagt skruvade framtoning –  detta är bandet som släppte ”Vi tinar om natten” som en exklusiv falafel-release.

Berätta om albumtiteln? Ni verkar ju inte särskilt blyga.

– Jo, men vi är ett gäng rätt blyga individer. Titta inte på mig (när jag dansar) handlar mer eller mindre om konflikten mellan att vilja bli sedd och rädslan för att inte räcka till om folk tittar. Det är ett naivt sätt att försöka ha kakan och äta den. Om man säger till någon att inte titta på en när man dansar så kommer de med största sannolikhet titta, men man har ändå försökt att gardera sig genom att säga att man inte vill att de ska titta.

Tänker ni någonsin strategiskt? Att så här borde vi göra för att nå en större publik. I punkiga ”Vilse” finns en önskan att bli populär.

– Självklart vill vi vara populära och att alla ska älska vår musik. Vi försöker vara strategiska men enligt vår manager så kan vi ingenting om varken strategi eller sociala medier. Vi behöver därför hjälp och vi får hjälp.

Vem skriver texterna?

– Hampus, fast om det krisar hjälper vi andra till. Hampus försökte slänga in engelska i en text en gång, det var kris. Då fick Frans hjälpa till, för allas bästa.

”Självklart vill vi vara populära och att alla ska älska vår musik”

Är ni ett demokratisk band? Har ni lätt för att komma överens?

– Vi vill nog gärna vilja säga att vi är ett demokratiskt band, men det skulle inte vara helt sant. Det brukar vara den som är mest envis, framstår som mest självsäker eller ber på sina bara knän som får sin vilja igenom.

Vad är den vanligaste missuppfattningen om Sista Bossen?

– Folk tror kanske att vi fortfarande spelar skumpunk, och det är väl till viss del sant, men framförallt är det knastrock som vi spelar nu. I det stora hela är det nog mest svårt att missuppfatta något där det inte finns mycket att fatta från början. Vi fattar inte vår grej, därför kan vi varken förvänta oss att andra fattar eller missuppfattar för den delen.

För alla som missat bandets kärleksrelation till musikmagasinet GAFFA, så ger jag en kort resumé: i slutet av 2014 uppmärksammade Daniel Horn, nuvarande chefredaktör, bandets låt ”Palla”. Det slutade med en videoinspelning på kontoret.

Vad hände egentligen på Gaffas kontor? Deras chefredaktör Daniel Horn kan inte sluta prata om er.

–Det verkar som att han bara gillar knastrock helt enkelt. Vi har varken hotat honom (vi har rätt taskig fysik och skulle inte kunna skrämma en elvaåring) eller mutat honom (vi har inte nog med deg). Vi spelade bara lite rock på kontoret, konstigt gig, det var kul!

Ni är omtalade för era spelningar. Beskriv Sista Bossens konserter med tre ord.

– Det känns lite orättvist att vi ska svara på det, så vi frågade Felix istället. Felix säger: snabbt, fånigt och mästerligt. Så två av tre (vissa av oss tycker att det är tre av tre), det kan man inte klaga på!

På kommande albumet finns det en låt som heter ”Felix” och jag förmodar att det är samma person som gett ovanstående uttalande. Tiden är knapp, så det blir en fråga om Eggstone istället. Legendariskt 90-talsband som debuterade redan 1992 med albumet Eggstone In San Diego.

”Vi gillar Eggstone, det går kanske att höra influenser, men vi använder mycket mer fuzz”

Det pratas mycket om Eggstone i pressreleasen. Inbillar mig att det går att höra vissa Eggstone-influenser i er musik.

– Vi gillar Eggstone, det går kanske att höra influenser, men vi använder mycket mer fuzz och spelar mycket snabbare än vad äggstenen gör. Vi tar ju även skydd under samma indieparaply där trängs vi bland massa andra indies.

På fredag släpps som sagt Sista Bossens kommande singel ”Stiger upp”. En effektiv popdänga med smittsam refräng. Mitt i låten sänks tempot, men bara för en kort stund. Därefter är det full fart in i väggen.

Är singeln talande för albumet?

– ”Stiger upp” är talande för albumet på det sättet att den inte är det. Det är en av låtarna som tar lite av en ny riktning men fortfarande behåller knastrocken i hjärtat. Syftet med skivan, insåg vi efter att vi var klara med den, var att pröva något nytt och inte pressa fram en röd tråd, eftersom den tråden är insydd i bandet  – varken vi vill det eller ej.