Mythologen: ”Jag har arbetat med låtarna tills jag kunnat dansa till dem”

s

Alexander Palmestål, personen bakom Mythologen, skapar musik i marginalerna. Både Pistol Disco och Iberia borde ha nått större framgångar, men omständigheterna ville annorlunda. Mythologens självbetitlade debutalbum – hamnar högt upp vid årssammanfattningen– imponerar på de flesta plan. Ändå kommer skivan att få allt för lite uppmärksamhet.

– När jag började göra skivan hade jag ett förhållande med en person som trodde att jag skulle spendera resten av livet med, men det tog slut. Jag kunde verkligen inte hantera detta. Jag klandrade mig själv så sjukt mycket. Mitt huvud var kaos. Jag drack bara vin och lyssnade på Adele och grät, det var 100% Bridget Jones. Jag minns inte hur jag började göra skivan, men jag minns att när jag arbetade med musik så slutade panikångesten komma. När jag arbetade under de omständigheterna så ifrågasatte jag inte så mycket, utan bara gjorde. När jag sedan lyssnade blev det skämmigt för det var så introvert. Då tog jag ett beslut att det bara fick vara så.

Han forsätter:

”Betalningen är hyfsad, men samtidigt får man en känsla av att alla tycker att man är lite i vägen”

– Och Mathias (från skivbolaget Höga Nord) ville släppa musiken. Höga Nord ger en frihetskänsla. Jag försökte göra den kommersiella grejen med Iberia (duo tillsammans med Maja Milner) men det var fruktansvärt, det vill jag aldrig göra om. Man blir bokad till konstiga spelningar och får förklaringen ”det här är er stora chans”. Söndersponsrade spelningar. Betalningen är hyfsad, men samtidigt får man en känsla av att alla tycker att man är lite i vägen. Och ingen bryr sig egentligen. Allt kommersiellt är skitjobbigt.

Alexander pratar mer än gärna om musikindustrins brister, idiotin som förenar mänskligheten och att marknaden styr allt för mycket. I bakgrunden står Mathias Nilsson, ägare av Höga Nord och vän sedan länge. Han driver även cafeét med samma namn – platsen för dagens intervju. Miljön är stimmig, vilket dämpas av ambientmusiken som hörs i högtalarna.

Mathias tar emot en beställning; efter viss överläggning faller valet på en cappuccino, vilket sätter fingret på dagens samhälle. Utbudet är enormt, vilket resulterar i att de flesta väljer det som är bekant. Det gör att många missar det som finns under ytan.

Vilka effekter har kommersialismen?

– Jag arbetar med folk som oftast jobbar med väldigt små premisser, så fort man jobbar med kommersiella företag vill de alltid sälja någonting hela tiden, så de tänker inte ens igenom vad de faktiskt vill göra. Det är så otroligt deppigt att jobba med folk som inte vet vad de vill, men som samtidigt är helt tvärsäkra på att de ska göra någonting.

Han utvecklar sitt resonemang genom att jämföra dagens klimat med 80-talets.

– Idag är musikscenen så jävla konstig. Det är som på 80-talet. Allt känns bara superkommersiellt och sponsrat. Du går på en fest, men det är ingen fest, det är en reklaminspelning för en energidryck. Men det får man reda på långt senare, när filmen är klar.

– Allt är ju så normaliserat nu, inflikar Mathias. Det kommer aldrig bli en snygg harmoni mellan företag och artister. Samtidigt kan jag förstå utvecklingen, det är ett sätt att överleva, tjäna pengar.

Vid sidan om musiken arbetar Alexander som grafiker. Han har gjort otaliga skivomslag, ligger bakom Höga Nords logga och är starkt bidragande till skivbolagets profilering.

– Jag började göra posters för jag trodde jag skulle kunna försörja mig så jag kunde göra musik. Nej, det fungerade inte.

– Alex har betytt hur mycket som helst, han var ju med innan Höga Nord bildades, säger Mathias. Det är på grund av Pistol Disco som hela skiten drog igång. Jag och Gustaf [Dicksson] startade bolaget, men Alex har varit delaktig från första stund. Han är ovärderlig. Och att musiken är grym fullbordar samarbetet.

– Det är väldigt kul att jag har Höga Nord, det är ju det som gör mig glad.

Höga Nord startade 2013. Den 20 april samma år släpptes Pistol Disco-sjuan Bad Wisdom/Egypt. Det första materialet från Alexander och Mikael Enqvist på flera år. Duon startade i början av 2000-talet och försvann 2011.

Är den här skivan personligare än dina tidigare projekt? I jämförelse med exempelvis Pistol Disco. 

– Ja, det är det. Det vill jag påstå. Pistol Disco var också väldigt personligt, men Pistol Disco släpptes under en så konstig tid i Göteborgs musikklimat. Jag fick mest gå runt och skämmas. Ingen förstod vad vi höll på med. De kaosartade spelningar avlöste varandra och musiken var totalt missförstådd. Detta var samtidigt som Service.

– Pistol Disco blev någon avart från hela Service-falangen, påpekar Mathias. Det var ju Pistol Disco och Uran som stod för det… Ni var Urans asjobbiga lillebrorsa. Som jag minns det var det bara ni två som körde den hårda motorikkrauten.

– Jag ville bara göra dansmusik utifrån andra premisser. En gång när vi spelade så ballade en kille ur och började skrika ”Vafan e detta?”, sedan började han veva, folk försökte få honom att gå, då blev han helt galen och skulle typ mörda oss, fatta att man är så naiv att man gör musik som man tror att folk ska bli glada av, men som får folk att vilja döda en?

”Pistol Disco ligger under kategorin oklart”

Är Pistol Disco fortfarande aktiva?

– Pistol Disco ligger under kategorin oklart.

Har du fått en annan publik med Mythologen? Mindre mordisk. 

– Ingen som helst aning. Jag vet inte ens om jag har någon publik. Men tänker som sagt inte så mycket på om någon gillar det eller inte.

Alexander kommer in på Mythologens första livespelning på Folk i Göteborg. En minst sagt annorlunda upplevelse.

– Första gången som jag spelade live kom en tjej fram och frågade efter Håkan Hellström. Det var folk som tittade på mig och jag var skitnervös. Det var ändå lugnt fram till denna händelse. Hon gav sig inte, sa att hon festade med sina polare och undrade om jag inte kunde spela Håkan efter denna låt. Jag förklarade ganska lugnt och sakligt att jag spelade live och inte hade Håkan Hellström, varpå hon svarade ”Okej men kan du inte bara spela den där låten med Silvana Iman och Håkan? Den kom idag o är så jävla bra”. Jag svarade att jag inte hade den låten, då gick hon, detta var under första låten, skrattar Alexander.

– Det har på sätt och vis blivit ett särintresse att lyssna på musik, konstaterar Mathias.

Han rör om i soppgrytan och fortsätter:

– Höga Nord har blivit bra på att expandera utomlands. I Sverige är det några 100 personer som gillar det man gör. De flesta lyssnar inte aktivt på musik, inte till den den graden att man konsumerar.

– Det är viktigt för den lilla del som verkligen bryr sig, påpekar Alexander. Men jag har aldrig haft utgången att underhålla på scenen, det handlar mest om att jag gjort någonting och det har blivit så pass populärt att folk vill se det på en scen.

”Ofta slår verkligheten till och jag står öga mot öga med en massa människor som jag inte vet vilka de är”

Gillar du att spela live?

– Ja, det är kul, när det stämmer. Jag har dock lätt för att bli orolig. Ofta slår verkligheten till och jag står öga mot öga med en massa människor som jag inte vet vilka de är. På ett plan är det skitkul, samtidigt får jag ångest.

– Med Pistol Disco var det också roligt, men problemen var så många. Ljudteknikerna fattade exempelvis ingenting. Ska ingen sjunga, ska det vara så högt? Vi förstod aldrig varför något av detta var ett problem?

Är Mythologen i fas med tiden? 

– Ingen aning faktiskt. Det är omöjligt att svara på. Det verkar som att folk inte tycker att det är helt fruktansvärt. Och det känns ok. Jag har levt med albumets låtar i ett år och jag gillar samtliga.

– Det var kul när alla skrev att det inte gick att dansa till ”Gone”, återigen, jag förstod inte varför.

Jo, jag skrev det också. Och det är ju helt fel. Det går alldeles utmärkt att dansa.

– Jag har arbetat med låtarna tills jag kunnat dansa till dem. Stått med ett par hörlurar. Och det blir bäst när man inte tänker på vad man gör för musik, utan bara låter det bli som det blir. Man gör någonting obehindrat.

Alexander förklarar att det är viktigt att känna individen i musiken och det gäller både de som han jobbar med och sitt eget skapande. Annars finns det ingen som berör.

”Musiken är en del av mig, låtarna blev till under en jobbig period”

Hur upplever du musiken i ett efterhandsperspektiv?

– Låtarna är bara självklara. Musiken är en del av mig, låtarna blev till under en jobbig period. Det känns inte konstigt, det är som när man växer upp. Man tar med sig vissa bitar, musiken är en del av mitt jag.

Och det är bara du som arbetat med låtarna?

– Nja, Merely gjorde en basgång. När jag flyttade tillbaka från Berlin delade jag studio med Kristina [Florell] och Victor [Sverberg] från Team Rockit. Båda är sjukligt begåvade.

– Jag sitter mest och trycker på knappar och vrider på saker tills det låter som något. Jag kan ju spela piano, typ. Då var det bra att ha någon som Kristina som kan spela alla instrument i världen. Jag kan inte det.

Albumet är i stort sett instrumentalt, undantaget några samplingar. Berätta om körerna i ”Gone”. 

– Körerna är från en thailändsk produktion och filmen heter Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv. Körerna kommer från en begravningsscen, munkar som håller i en mässa. Det var otippat hur bra den samplingen fungerade.

– I låten ”Birdsong” hör man röster från en stam som lever under helt andra premisser än det kapitalistiska. Jag såg en dokumentärfilm med David Attenborough om dessa människor och blev helt tagen. Sången låter så strukturmässigt annorlunda från allt jag hört innan, ett helt eget perspektiv och det gillar jag som sagt. Det får mig att känna mig mindre ensam på något sätt, skrattar Alexander. Attenborough beskrev med orden Lovely litte bird song. Kristina skrev basgången som jag nämnde tidigare.

”Gone”-videon stämmer överens med ditt resonemang. Naturen har en central roll. Och produktionen är både kaosartad och lugnande. 

– Jag gillar bilder som man kan använda subversivt, de kan vara två saker samtidigt. Allt borde ha en kontrast i sig, som gör att det finns två motpoler.

Alexander berättar att han fascinerats av naturen ända sedan barndomen. Och att blommor passade perfekt till stämningen som han ville fånga.

– Det är en våldsam process när blommorna slår ut. Låten är väldigt fartfylld och jag ville göra något som kändes positivt, sedan hittade jag scener från Hacienda på YouTube. Vattnet är en abstrakt tolkning av ett dansgolv.

”Det är min relation till musik, jag snöar in, läser väldigt mycket”

Vad har Hacienda betytt för dig? Hör vissa influenser på skivan. 

– Jag var mer eller mindre besatt av hela Factory Records, Manchesterscenen betydde mycket, det pågick 4-5 år. Det är min relation till musik, jag snöar in, läser väldigt mycket. Det ena utvecklas till det andra. Throbbing Gristle till Suicide, Spacemen 3, Joy Division, Martin Hannett och Peter Saville.

Det är uppenbart att Alexander har stora delar av musikhistorien nära till hands. Pressbilden speglar tiden innan.

Avslutningsvis. Berätta om pressbilden.

– Det är mitt skolfoto från sjuan. Mathias behövde en pressbild, jag gillar inte att bli fotad, hade ingen bra idé, men så slog det mig att jag kunde använda denna. Bilden är tagen precis innan jag började upptäcka musik. Lyssnade inte så mycket på musik, förstod inte musik, men tittade väldigt mycket på film. Lyssnade visserligen en hel del på Michael Jackson, vilket jag fortfarande gör.

Det ska bli spännande att följa Mythologens utveckling. I fas eller kollision med samtiden.