Centralstödet: ”Den som spelar högst vinner”

Den 13 februari släpper Centralstödet splitskivan Ljudkamrater tillsammans med Tucson-baserade The Myrrors. Göteborgsbandet – bestående av Jonas Fridlund, Daniel Johansson, Ulrik Lindblom och Joni Huttonen – har uppmärksammats på flera håll för sin experimentella och noise-inspirerade psychprogg, men det har varit relativt tyst på hemmaplan.

Centralstödet bidrar med låtarna ”I E”, ”Yttre Hybriderna” och ”Vega’s Bodega” – en a-sida som ger gitarrerna fritt utrymme. Öppningslåten ”I E”slingrar sig, klamrar sig fast, för att slutligen överrumpla lyssnaren. Intensiteten blir bara starkare och starkare. Processen pågår i 10 minuter. Därefter sjunker energin, för att utvecklas till ett malande – basgitarren och jazztonerna ger en mystisk karaktär – oljudsväsen. Musiken kräver mycket av mottagaren.

Samtliga låtar har karaktären av att vara formade i ögonblicket, tidpunkten då alla bitar faller på plats. Centralstödet är ljudet av gitarrer som både kolliderar och utvecklas till en enhetlig massa. Imponerande.

Skivan ges ut på Sky Lanterna Records, som är The Myrrors-medlemmen Nik Raynes egna bolag. En eldsjäl inom alternativ och experimentell rock. Etiketten släppte även Centralstödets förra skiva Hjärndimma från 2016 (inspelad live på Kaj Skjul 46 i Göteborg). Ljudkamrater är kvartettens första studiomaterialet på länge. Jag blev nyfiken på bandets situation – att uppmärksammas utomlands och att tillhöra en scen som knappt får några notiser på hemmaplan.

Hur kom ni i kontakt med Nik Rayne? Berätta om samarbetet.

– Nik fastnade för de jam vi spelat in och som av egen kraft fått spridning på internet. Han föreslog att vi skulle släppa kassetten Solkurva, krök, en böj, vilket vi gjorde. Helt oväntat föll den medlemmar av Kikagaku Moyo i smaken och plötsligt befann vi oss på en miniturné i Japan. Nik är en av alla eldsjälar som håller psykedeliascenen vid liv. Vi har honom att tacka för mycket. Han har dessutom gjort de fantastiska omslagen som pryder våra släpp.

Centralstödet känns främst som ett liveband. Hur är det att fånga musiken på skiva?

– Vi ser oss snarare som ett jam-band. När vi spelar in kör vi på som vi brukar göra och oftast fastnar det något intressant på band, i sällsynta fall råkar det ske framför en publik.

– Vi spelar förhållandevis högt ur mindre förstärkare nu för tiden för att få feedback och lite råare dynamik vilket nog bidrar till vårt sound. Inspelningen av Ljudkamrater präglades av extrem tidspress. Vi träffades vid fem tillfällen och spelade in för att sedan sålla i materialet. Det funkar bra för oss att bli tvingade att göra något, då brukar vi leverera.

Och nya albumet är det första studiomaterialet på länge. Vad har hänt sedan starten?

– Vi har hållit på länge nu men det känns fortfarande oftast som att vi är i startgroparna. Än så länge är det väl inte så många som sett eller hört oss spela live, så det hade varit kul att inleda en ny fas för bandet, komma ut och spela.

”Den som spelar högst vinner! På riktigt, det försiggick något som liknande en kapprustning under ett par år”

Det är mycket gitarrer, fuzz. Hur ser relationen ut mellan gitarristerna Ulrik Lindblom och Daniel Johansson? 

– Den som spelar högst vinner! På riktigt, det försiggick något som liknade en kapprustning under ett par år. När vi började spela var det tyska små lågwatts-stärkare som gällde, nästan varje gång gick någon sönder och en ny köptes till nästa gång. Till slut var det helstackar för hela slanten, men det blev svårt att höra vad fan vi höll på med emellanåt, och Joni fick ryggproblem av den höga volymen, så vi gick nyligen tillbaka till lite mindre stärkare. Åtminstone för tillfället. För övrigt spelar Ulrik oftast drivande sologitarr och Danne lägger bakgrunder, och bidrar till att skapa olika lager av atmosfär i låtarna.

Antar att mycket handlar om improvisation, men hur mycket av musiken ”diskuteras” fram?

– De första tio åren spelade vi bara, allt var improvisation utan någon som helst utgångspunkt. Det fungerade förvånansvärt bra. Vi hade nog egentligen ambitioner om att utgå från vissa idéer och ramar, men vi kunde helt enkelt inte. Numera lägger vi en hel del kraft på att diskutera olika utgångspunkter och idéer, men när vi väl står bakom instrumenten så spelar vi ändå något helt annat. Vi försöker blanda olika referenser, som afrikansk country-funk – vi är inte främmande för något direkt.

– Det är först det senaste året vi lyckats ge ett stycke mer än en chans. Ett av styckena på Ljudkamrater är tagning tre av något som vi jammade fram. Det har nog aldrig skett tidigare att vi haft sådant tålamod med ett spår.

Jag hör vissa jazzinfluenser. Vad har ni för relation till jazzen?

– Spelmässigt inte så mycket egentligen, nån klang där, nån ton eller takt där kan ju tillföra en del men ingen av oss är liksom någon skolad musiker. Det har nog dock funnits en hemlig önskan hos oss alla att spela lite ful-jazz. Mycket av det material vi spelar påminner ju om modal-jazz, även om det blir en hel del riff också. Att det blivit så beror väl på att vi av gammal vana sällan byter ackord utan istället fladdrar runt i diverse skalor. Det har i stort sett varit så sedan vi började och vi tycker fortfarande att det finns mycket att hämta där. Det är dock inget som hindrar oss från ackordbyten heller, men då blir väl resultatet oftast lite mer uppstyrt. Inget fel i det, men de lyssnare som varit med från början känner nog igen oss mer i de låtar som flyter fritt.

Vill ni tipsa om några skivor som summerar era influenser.

Sonny SharrockAsk The Ages

Agitation Free – Second

Jimi Hendrix – Live in Stockholm

Groundhogs – Thank Christ For The Bomb

Suicide – Suicide

Jimi Hendrix – Axis Bold As Love

Various – A Psychedelic Trip To The Underground

Peter Green’s Fleetwood Mac – Then Play On

Det har funnits, och det finns många, svenska band som spelar experimentell proggrock, psykedelia osv. Vad beror det på?

– Bra fråga, det finns ju en lång tradition bakåt med till exempel Träd gräs och stenar-gänget i olika former som de senaste åren fått ett rejält erkännande även internationellt. Gissar på att det gynnat andra svenska band då man utifrån riktar öronen åt Sverige. Kanske är den växande experimentella scenen i Sverige också en naturlig motreaktion mot all polerad smörja som når våra öron genom radio och TV, all den musik som man vanligtvis kallar för ”det svenska musikundret”.

– Det är det kanske dags att revidera den traditionella bilden av det där undret och numera inkludera även de underjordiska strömningar och avantgardistiska band som bevisligen också exporterar sin musik långt utanför landets gränser, men genom helt andra kanaler än de kommersiella?

”Intresset för Centralstödet har hittills i stort sett uteslutande kommit från andra länder”

Är det nödvändigt att komma utomlands för att er musik ska uppmärksammas? 

– Intresset för Centralstödet har hittills i stort sett uteslutande kommit från andra länder. I Sverige har vi väl helt enkelt varit för dåliga på, eller ointresserade av, att ta oss fram i bruset. När man pratar med exempelvis amerikaner, australiensare eller tyskar och så vidare, visar det sig dock att intresset för svensk progressiv rock/psykedelia är gigantiskt.

– Små, okända band får i de sammanhangen en helt annan status och intresset blir därmed större kan man säga. Dessutom finns det ju helt enkelt fler musikinsnöade människor ute i världen än i lilla Sverige. En drone-festival i Kalifornien funkar fint med den uppslutning som finns där, men hemma kanske det skulle bli svårt att skrapa ihop tillräckligt med engagerat folk för att få ihop det?

Vem är det som kommer på alla udda låttitlar?

– Vi delar på det, men i många fall är det händelser under dagen som namnen hämtas ifrån; det stod på löpen att Palmevapnet eventuellt dumpats i en sjö i Dalarna och vips – ”Rekylen från Mockfjärd”. Och någon på kafferasten drömmer om en resa till den oerhört märkliga (och felaktigt uttalade) platsen ”Yttre Hybriderna”, samma kväll blir det en låt av det.

Vad händer framöver?

– Vi hoppas att Ljudkamrater, som hittills fått ett väldigt positivt mottagande, kan leda till fler spelningar. Vi försöker också fokusera på att få fler intressanta jam på band och i bästa fall få ihop en fullängdsskiva.