INVSN – The Beautiful Stories

INVSN vet hur det bränner – på riktigt. När jag hör de inledande tonerna på The Beautiful Stories så tänker jag osökt på en scen i filmen 10 things I Hate About You där karaktären Mandella blir tillfrågad huruvida hon är ett fan av William Shakespeare. Hon svarar då att de snarare har ett förhållande, och jag inser att jag har en liknande syn på min relation till INVSN.

INVSNs debutalbum Hela världen brinner (2010) lät som, och var väl i ärlighetens namn, främst en svensköversättning på bandmedlemmarnas tidigare projekt The Lost Patrol Band. Istället var det först på uppföljaren Saker som jag sagt till natten (2011) som det blev tydligt vad Dennis Lyxzén, Anders Stenberg och André Sandström ville åstadkomma med INVSN. På det efterföljande självbetitlade albumet utvecklades kompositionerna ytterligare med virvlande syntslingor och noggranna slagverksarrangemang.

The Beautiful Stories följer INVSNs utvecklingskurva med en till synes identisk precision. För varje album har de vassa reverbgitarrerna successivt lämnat plats till förmån för syntarna och i vissa partier ersätts nu de traditionella rockinstrumenten helt av elektroniska ljud. De tydliga men sällan framträdande gitarrslingorna får istället figurera i bakgrunden och det är främst Sara Almgrens bas som likt en kroppspulsåder dominerar och till stor del bär upp låtarna.

Där ”Arvegods”, ”Demonerna” och ”Förlorad” var briljanta postpunkexplosioner i all sin enkelhet består The Beautiful Stories istället av välskrivna och noggrant arrangerade kompositioner. Även om INVSN för varje album tycks röra sig längre bort från popmusikens låtstrukturer och konventioner så är deras karaktäristiska popmelodier ständigt närvarande.

Det känns i sammanhanget irrelevant att nämna diverse låttitlar, ty samtliga låtar på The Beautiful Stories förtjänar ett omnämnande. En av INVSNs största styrkor är deras kompromisslöshet vad gäller låtmaterial. Från Saker som jag sagt till natten och framåt har deras album varit konsekvent jämna och enhetliga. Av de sjutton låtar som skrevs till The Beautiful Stories valdes endast åtta (B-sidan ”Valentines Day” inräknad) ut till albumet, och även om det är relativt kort så finns det samtidigt ingenting som skaver eller känns överflödigt. The Beautiful Stories är tvärtom ett album där varenda ackord, textrad, trumslag och andetag tycks vara genomarbetade och noggrant utvalda.

Den enda frågeställning som känns relevant när de sista tonerna klingar ut är – hur skulle The Beautiful Stories låta på svenska? Skulle den rentav tränga ännu djupare innanför huden och bränna till på riktigt – så som bara INVSN kan?

[Woah Dad!, 10 februari]

9