Tom White – 4 Lovesongs

Fenomenet popmusik är ett av de mest mångfacetterade begreppen vi har, och ändå slänger vi gärna oss med det i tid och otid. Vad är en poplåt? Hur ska vi hantera popmusik? Hur låter en bra popskiva?

Det finns ett stigma i att göra pop. Generationer av musiktyckare och utbildade instrumentalister med högskolediplom har anklagat pop för att vara för simpel, för oinspirerande, att ha för få ackord. Vad man gärna glömmer då är att de finaste historierna inte behöver komplicerade arrangemang eller en taktart som ingen människa kan dansa till för att komma fram.

4 Lovesongs är precis det här. Med finess och stor idérikedom har Tom White satt ihop ett elegant och ärligt verk som inte ursäktar sig för någon. Den sex spår långa EP:n är ett sprakande ljudlandskap där lyssnaren slängs mellan kontraster – högt och lågt, starkt och svagt, svävande lätt i ”Våroffer (röstmemo11)” och monumentalt i ”4 U (feat. Lili)”. Spretigt skulle kunna tyckas, men låtarna genomsyras istället av en upptäckaranda, ett sug efter att utforska popmusikens alla olika spektrum.

Och varför skulle det inte få vara spretigt? Med en genre som är fast i form och struktur är det uppfriskande med musiker och producenter som vågar släppa lös fantasin, som vågar låta det sticka lite åt alla möjliga håll. Har du en historia att berätta? Berätta den!

4 Lovesongs är en EP med mycket hjärta. Tom White har hittat små nycklar som håller det ärligt, utan att det blir sentimentalt eller fånigt. Textraden ”… och mina minnen har skapat dig och dom håller dig vid liv…” kommer som en smärtsamt träffsäker påminnelse om hur vi kan se på det som har varit, hur vi lurar oss själva genom att måla upp en bild av något som egentligen inte stämmer.

Och kanske gör det ingenting? Kanske är det okej att vi då och då lurar oss själva? Att vi får sitta med våra minnen till fina melodier och fundera allt det vi har, eller inte har, lagt bakom oss. Kanske är det just det popmusiken ska vara till för?

[Egenutgivning, 15 december]

7