Årets bästa återutgivningar och retrosläpp

electronics-1845272_1920

Dags för ännu en årssammanfattning. Pontus Flodin listar årets bästa återutgivningar och retrosläpp.

Nedan presenteras årets allra bästa återutgåvor och retrosläpp. 20 stycken album och samlingar helt och hållet utan inbördes ordning. Vissa av plattorna har givits ut förr, andra ser dagens ljus för första gången. En del artister är kända sedan tidigare, en del är komplett okända och några placeras någonstans mittemellan.

Det är gammal musik som givits ut i år helt enkelt. Fokus ligger dock på musik som inte fick den uppmärksamhet de förtjänade när det begav sig. Återutgivning som nu öppnar dörren för nya lyssnare. Tips på mastodontboxar av redan superkända artister som producerats för att kränga lite extra stålar i julhandeln får ni leta efter någon annanstans.

Här bjuds det istället på en mix av religiös folkgospel, experimentell postpunk, ett helt gäng akustiska instrumentalgitarr-plattor, lite stilla havssoul, hejdlösa avantgarde-kompositioner, countrysoul, nigeriansk rock, belgisk bluesrock, venezuelansk psykadelica, kosmisk americana, surinamesisk boogie och en hel del annat.

ALBUM:

Johnnie Frierson – Have You Been Good To Yourself?

Fram till nyligen var Johnnie Frierson främst känd som en av medlemmarna i R&B-gruppen The Draples, en grupp som frontades av hans syster Wendy Rene vars solokarriär var än mer framgångsrik. Men för några år sedan påträffades två soloskivor av Frierson på en loppmarknad i Memphis. En skiva med titeln Real Education som givits ut under namnet Khafele Ojore Ajanaku, och ytterligare en betitlad Have You Been Good To Yourself? utgiven under Johnnies tilltalsnamn, där den senare av de två nu är föremål för återutgivning.

Den åtta låtar korta skivan är består av en fin blandning av gospel, spoken word och folk, simpelt ackompanjerad av endast gitarr och då och då lite trummor, alltihop inspelat direkt på en kassettbandspelare. Över de djupt kristna sångerna vilar en desperat, stundtals ifrågasättande och jagad stämning som är omöjlig av värja sig mot. Ett av senare tids finaste musikarkeologiska fynd.

Terry Reid – The Other Side of the River

Engelsmannen Terry Reids album River från 1973 är något av en kultklassiker, ett samlarobjekt där Reids sällsynta mix av folk, soul, bossanova och jazz skiftar mellan ett bluesigt groove och nästan provocerande tillbakalutad folkpop. Musikaliskt påminner det om Van Morrison, John Martyn eller för den delen Gilberto Gil. The Other Side of the River är en samling tidigare ohörda b-sidor och alternativa versioner av låtar från skivan. Perfekt att gräva ner sig i när man lyssnat sönder originalskivan.

Mistress Mary – Housewife

En av de absoluta höjdpunkterna på Numero Groups samling Cosmic Americana Music (se längre ner på listan) var Mistress Marys sorgsna countryballad ”And I Didn’t Want You”, därför är det extra kul att hela hennes enda album Housewife nu slutligen ges ut efter år i obskyritet. Albumet spelades in med musiker från The Byrds och The Flying Burrito Brothers 1968 och trycktes upp i 500 exemplar, som tyvärr väckte relativt svalt intresse när det begav sig. Fenomenal souldoftande countrypop som trots att den kanske inte är superunik borde dragit ett par öron åt sig.

This Heat – This Heat / Deceit / Health and Efficency

Det experimentella postpunk-bandet This Heat släppte mellan -79 och -81 två fullängdare och en EP. Bandet hann inte uppleva några större framgångar under sin korta brinntid, men deras arv har blivit desto större. Deras banbrytande mix av krautrock, postpunk, noise och dub har influerat vitt skilda akter som Sonic Youth, Swans, Radiohead, Caribou och Hot Chip. För att fira fyrtioårsjubileet sedan bandet bildades återutges nu samtliga tre releaser för första gången på vinyl. Dessutom har de två tredjedelar av bandet som fortfarande är vid liv framfört musiken live tillsammans under namnet This is not This Heat, med gäster som Thurston Moore och Alexis Taylor. I sommar gör man även ett stopp på Primavera Sound i Barcelona.

Julius Eastman – Femenine

En av årets allra finaste återutgåvor kommer otippat nog från det finska skivbolaget Frozen Reds, nämligen New York-musikern Julius Eastmans Femenine. Eastmans musik var en säregen blandning av klassisk musik, jazz och avantgardepop och hans konst kretsade ofta kring ämnen som ras och sexualitet.

Precis som den sporadiska samarbetspartnern Arthur Russell var han långt före sin tid, och precis som Russell fick han aldrig något erkännande under sin livstid. Hans status har dock kommit att ändras under senare år. 2005 släpptes samlingen Unjust Malaise och kompositioner som ”Gay Guerrilla” och ”Evil Nigger” har fått viss uppmärksamhet. Femenine, som nu alltså ser dagens ljus, spelades in 1974 i New York tillsammans med S.E.M Ensemble inför en livepublik.

Det 72 minuter långa stycket skiftar mellan minimalism och improviserade infall, det ändrar ständigt skepnad och byter form, men allting hålls ständigt samman av Eastmans piano.

Terry Allen – Juarez / Lubbock (On Everything)

Terry Allens två första album, konceptskivan Juarez och dubbelalbumet Lubbock (On Everything) har genom åren skaffat sig ett ganska stadigt kultfölje. Allens säregna alt-country och outlaw-attityd, samt att han ägnade sin konstnärskarriär mer tid än musikkarriären, gjorde att han aldrig nådde ut utanför sin snäva men dedikerade fanbase. Förbannat synd med tanke på vilken fin liten låtskatt han sitter inne på. De båda albumen kryllar av magnifika låtar: ”Amarillo Highway”, ”New Dehli Freight Train”, ”Cortez Sail”, ”Cocktails for Three” och ”Honeymoon in Cortez” för att bara anmälda några.

Jack Rose – Jack Rose / I Do Play Rock and Roll / Dr. Ragtime & His Pals /Opium Musick, Raag Manifestos / Red Horse, White Mule

Gitarrvirtuosen Jack Rose var vid sin död 2009 inte i närheten av så känd som han borde ha varit. Förvisso kultförklarad i vissa kretsar, men samtidigt sällan nämnd som en av de stora inom den instrumentala akustiska gitarrscenen. Hans soloskivor har återgivits sporadiskt under de senaste åren, men i år tog det verkligen fart. Två olika skivbolag har släppt varsin triologi med Rose-skivor. VHF släppte Opium Musick, Raag Manifestos och Red Horse, White Mule medan Three Lobed gav ut I Do Play Rock And Roll, Dr Ragtime And His Pals och hans självbetitlade album. På tiden, minst sagt.

Gimmer Nicholson – Christopher Idylls

Memphis-gitarristen Larry ”Gimmer” Nicholson, som rörde sig i kretsarna kring Big Star, spelade in sitt debutalbum Christopher Idylls1968, men till följd av skivbolagsstrul dröjde skivsläppet ända till 1994. Nicholsons användning av delaypedaler, loopar och lager-på-lager-produktionsteknik gjorde att hans blandning av klassisk musik och folk framstod som alldeles unik. I år gavs den ut på vinyl för första gången.

Cornelius – Fantasma

1997 släppte den japanska multi-instrumentalisten Cornelius sitt tredje album Fantasma. Skivan har under åren som fått kultstatus och i juni i år gav Lefse Records ut en remastrad utgåva som även innefattade en rad tidigare outgivna spår. Musiken i fråga är en sanslös blandning av postpunk, madchester-house, bossa nova, Beach Boys-pop, tropicália och R&B.

Roland Van Campenhout – A Tune For You / One Step at the Time

Lights in the Attic fortsatte visa upp synnerligen fin fingertoppskänsla när man i år återutgav belgaren Roland Van Campenhouts två första album A Tune For You och One Step at the Time från 1971 respektive 1972. En utsökt blandning av folk, blues och psykadelisk pop som tidigare nått allt för få öron.

Talons’ – Rustic Bullshit

Talons’ Rustic Bullshit är till skillnad från de flesta skivor som nämns här relativt ny, utgiven 2006 och nu alltså återgiven lagom till tioårsjubileet. Michael Tolans tidigare erfarenheter innefattade främst olika postrock-konstellationer, men hans första soloalbum för snarare tankarna till Mark Kozelek och The Microphones. Ordrik, cynisk och ärlig experimentell singer/songwriter-pop som flörtar med midwest emo-scenen.

John Angaiak – I’m Lost in the City

Light in the Attics förträffliga återutgivningar av musik av musiker med rötter inom den nordamerikanska ursprungsbefolkningen fortsatte i år med bland annat John Angaiaks I’m Lost in the City (även Morley Loons Northland, My Land återutgavs i år). Skivan, som först släpptes 1971 och är sjungen både på yup’ik och engelska, är en djupt personlig skildring av en minoritetsgrupps utsatta ställning i det amerikanska samhället.

SAMLINGAR:

Various Artists – Aloha Got Soul: Soul, AOR & Disco in Hawai’i 1979-1985

En samling alldeles ypperlig hawaiiansk soulmusik i skarven mellan 70- och 80-talet omsorgsfullt sammansatt av Strut Records.

Wake Up You! Vol. 1 & 2: The Rise and Fall of Nigerian Rock, 1972-1977

Över två volymer samlade Uchenna Ikonne på uppdrag av Now-Again Records musik från den nigerianska rockscenen under 70-talet. En guldgruva för den som törstar efter oupptäckt afrikansk soul, funk och rock färgad av politisk turbulens.

Wayfaring Strangers – Cosmic Americana Music

Numero Group satte ihop en magnifik samling kosmisk americana som tidigare hamnat utanför rampljuset. Tidigare nämnda Mistress Mary finns med på ett hörn, andra höjdpunkter inkluderar bidrag från Jeff Cowell och Ethel-Ann Powell.

The Egyptian Lover 1983-1988

En antalogi över DJn, producenten och hip-hop-pionjären The Egyptian Lovers musikskapande under perioden 1983 till 1988 som inkluderar låtar från bland annat skivorna On the Nile och One Track Mind, men även en del b-sidor, singlar och alternativa versioner. En prefekt introduktion för den oinvigde såväl som en fin samling för den redan frälste.

Music of Morocco: Recorded by Paul Bowles 1959

Författaren och kompositören Paul Bowles spenderade en stor del av sitt liv i Marocko, under sin tid där spelade han in och samlade ihop en stor mängd lokal musik, allt från traditionell folkmusik till musik som lutar mer åt bluesen. Boxen innehåller 4,5 timmar musik och är på sina ställen relativt svårlyssnad, men höjdpunkterna är fantastiska, och som geografiskt tidsdokument fungerar den utmärkt.

Venezuela 70 – Cosmic Visions of a latin American Earth

En fantastisk samling med psykedelisk och experimentell rockmusik från 70-talets Venezuela sammansatt av Soul Jazz Records. Det går att dra paralleller både till den tyska krautrocken och den brasilianska trópicalia-scenen under samma period.

Surinam Funk Force: Boogie & Disco from the Surinam Dancefloors

2014 släpptes samlingen Surinam! Boogie & Disco Funk From The Surinamese Dance Floors 76′ – 83′, som nu följd upp med ytterligare en volym. Surinamesisk funk och boogie från främst 70- och 80-talet.

Betty Davis – The Columbia Years 1968-1969

En komplett samling med Betty Davis tidigare outgivna material inspelat mellan -68 och -69 med Miles Davis som producent. Jazz, funkrock, soul och stundtals nästan punk om vartannat.

Här nedan följer en Spotifylänk med både musik från den här listan och lite till. Långt ifrån allt som nämns ovan finns dock på Spotify så gör er själva en tjänst och surfa in på Youtube och lyssna på Johnnie Frierson, Julius Eastman och This Heat.