Souls på Kulturbolaget – en extremt värdig återförening

souls

Under torsdagskvällen kunde Malmöborna njuta till en tidig julklapp som hette duga. Återförenade Souls och lovande Junodef bjöd på en skramlig dubbel som kan ha varit en av årets bästa spelningar. HYMNs Madeleine Bergquist var på plats längst fram.

Redan i höstas fick vi som hade turen att befinna oss på Rundgång Rekords fest på Grand i Malmö ett smakprov på vad som komma skulle. Souls gjorde ett otroligt uppskattat överraskningsgig efter att deras utannonserade återförening på Throwback Festival inte blev av. Spelningen då vittnade om ett vitalt band som känns lika relevanta 2016 som 1996. Detsamma gäller torsdagens framträdande på Kulturbolaget.

Junodef, Lunda-bandet som under hösten befunnit sig i London, imponerar återigen på undertecknad. Karin Grönkvist är en av de mest inspirerande gitarristerna för tillfället och bandets postrockiga inslag låter förträffliga på KB:s scen. Det är sorgset vackert och explosivt på samma gång. I vår kommer debutskivan och jag hoppas verkligen att fler får upp ögonen för dessa genier då.

När sen Souls äntrar scenen blir det nästan för mycket coolness att hantera. Alltid lika peppade Cecilia Nordlund – en av det här landets absolut främsta rockstjärnor om jag får bestämma – är dagen till ära klädd i en röd skinnpaj och höga stövlar. När bandet väl drar igång efter en längre stämningssession slash ”intro” är det med ”Smoke Me” – utmärkta öppningslåten på nu återutgivna och nymixade Tjitchischtsiy (Sudêk).

Publiken, där jag ser många välbekanta ansikten – personer som också var unga på nittiotalet, jublar igenkännande. Det är väldigt tajt, välspelat och intensivt, och jag har svårt att förstå att det har gått nitton år sen de abrupt la ner bandet. Och så fortsätter det spelningen genom. Det blir allsång till dängor som ”Fishbowl”, ”Expensive” och ”Cello (Where You Were)”. Jag ler för mig själv när jag ser att tjejerna i nittiotalsbandet Sobsister (som hade sin storhetstid ungefär samtidigt som Souls) står längst fram och njuter, precis som jag.

Vid Nordlunds sida har hon sina gamla bandkamrater Johan Karlsson (bas) och Andreas Danielsson (gitarr), men också Logh-trummisen Markku Hildén och Tias Carlsson (medlem i så många andra band att jag tappat räkningen). Förutom låtarna från Souls två album bjuder de på smakprov på nya låtar. Låtar som också de kommer att ges ut av Rundgång Rekords. Framförallt ”Trollmakt” inger höga förväntningar. Det är såhär vi vill ha vår indierock.

När sen Malmömusikern Lotta Wenglén, en nära vän till Cecilia, kliver upp på scenen och gästar på percussion, och jag i ögonvrån ser att min svåger bryter ut i ett spontant luftgitarrssolo känner jag mig så överväldigad att jag har svårt att sansa mig. För att inte spåra ut totalt och låta alldeles för okritisk är det nog bäst att avsluta här och bara säga: Tack Souls för en extremt värdig återförening.