Årets bästa EP:s 2016

ep

Att göra listor över årets bästa album är en återkommande tradition hos de flesta större musikmedier. HYMN är inget undantag. Men märkligt nog är det relativt få som fångat upp att sammanfatta det allt mer populära EP-formatet. Vi började med det förra året och ser absolut ingen anledning att inte göra om det. Nedan följer årets 20 bästa EP:s enligt ett antal av HYMNs skribenter.

En spellista med en låt från varje listad EP (förutom #18 och #17 som inte finns på Spotify) finns längst ner på sidan.

20. ShitKid – ShitKid EP

Åsa Söderqvist aka ShitKid vrider om, trasar sönder och får ljudbilden att falla sönder – musiken borde vara olyssningsbar. Det är emellertid omöjligt att värja sig mot låtar som ”666”, ”Oh Please Be A Cocky Cool Kid” och ”Hillside”. Musiken är svår att genrebestämma, men vad sägs om lo-fi-grunge? Oavsett etikett: ShitKid har framtiden för sig.


19. Black Honey – Headspin

Från start knockas man och häpnas över hur väl Black Honey mixat shoegaze och rå garagerock med drömsk pop. Uppkäftigheten och pondusen som bandet, men framför allt frontkvinnan Izzy Phillips besitter slukar upp en i ett nafs. Årets mest energirika verk, med puttrande och rappt pulserande hjärta, det är vad det är.


18. Sheer Mag – III

Philadelphia-kvintettens tredje och hittills starkaste EP är tretton minuter blästrande punkblues som kan förvandla vilken bil- eller bussresa som helst till en oförglömlig förfest. Politiskt laddat, genomtänkt och rakt igenom levande håller sångerskan Tina Halladay lyssnaren kring lillfingret. Vi dansar i en hyllning till kapitalismens förfall och längtar efter mer innan det plötsligt tar slut.


17. The Side Eyes – The Side Eyes

Tråkigt nog fokuserar de flesta texter om kaliforniska The Side Eyes på att sångerskan Astrid McDonald är barn till medlemmar ur Redd Kross och The Go-Go’s. Visserligen släppte de en split-singel med Redd Kross på In the Red i år – där de tolkar gamla låtar av Go-Go’s, men deras egna debut-EP på Burger står utmärkt på egna ben. Den innehåller fyra poppiga punklåtar av en kaliber som är imponerande med tanke på att de precis lämnat tonåren bakom sig. Inte helt olikt SWMRS utmärkta debut från i år, som i sin tur har blivit omskrivet på grund av släktbanden till Green Day.


16. Basement Revolver – Basement Revolver

Med bitterljuva melodier, ruffigt ljudlandskap och raka, berättande texter får Basement Revolver oss på fall. Vi möts av olika gestalter som visar upp både kaotiska och dämpade sidor, vilket genererar i att man överraskas och berörs. Så stålsätt dig, för alster som ”Johnny” och ”Lake, Steel, Oil” lär få dig i gungning.


15. ABRA – PRINCESS

Kombinationen av hemsnickrad alternativ-rnb och freestyle-rap för nostalgiskt tankarna till 80-talets glansdagar, och är inte helt olik Dev Hynes kännetecknande produktioner, men framför allt är det ABRAs reverbdränkta sång som sticker ut. Lyssna på EP:ns starkaste spår ”CRYBABY” så förstår du vad vi menar.


14. Likholmen – Blindskär

Norska Likholmen, med duktiga sångerskan Ingeborg Oktober, rekryterade självaste Stefan Sundström och spelade in Blindskär, där de båda delar på sången – i några låtar som duetter och i andra var för sig. Hela skivan är vacker och välformulerad, men låtarna där bådas röster tar plats, till exempel den magiska ”Släckta fyrtorn”, är omistliga. Stefan kommer verkligen till sin fulla rätt i denna omgivning.


13. Surf Rock is Dead – SRiD

Bortse från bandnamnet, kryp tillbaka under täcket och skruva upp volymen på max. Brooklyn-duon, med rötter i Melbourne och Chicago, tar med din inre tonåring på en härligt sentimental verklighetsflykt. De fyra spåren på den självbetitlade EP:n dyker djupt ner i shoegaze-erans skattkista och blandar tidiga Cure med Smiths-värdiga riff. Avslutande ”Never Be The Same” är en given höjdpunkt.


12. Nadia Tehran – Life Is Cheap, Death Is Free

Nadia Tehrans debut-EP Life Is Cheap, Death Is Free beskriver en värld i brand, och öppningslåten ”Refugee” – ett svar på SD:s allt större inflytande – känns i bröstet och målar upp ett utanförskap som västvärlden gör allt för att upprätthålla. Nadia ursäktar sig inte, har samma pondus som M.I.A. och samtliga låtar präglas av stark melodikänsla. Modern pop utan skyddsnät. Utlämnande och modigt.


11. Cabbage – Necroflat In The Palace

Att kombinera skev Fat White Family-punk med klassisk punkrock är en alldeles strålande idé, något som Cabbage tydligt visar på den här EP:n. Necroflat In The Palace är antagligen årets bästa brittiska punksläpp, det enda som på allvar konkurrerar är Uber Capitalist Death Trade – också det från Cabbage.


10. Plastic Mermaids – Everything Is Yellow And Yellow Is My Least Favourite Colour

Everything Is Yellow And Yellow Is My Least Favourite Colour tar Plastic Mermaids med oss i en kufisk luftballong. De eldar på, slår av, och tar med oss på en brokig tripp som saknar motstycke. Bandet slår nästan knut på sig själva, men lyckas alltid växla ringar mellan dem och deras översvallande pop och lyssnaren.


9. Stina och Arktis – Fifty-Fifty

Umeåbandet Stina och Arktis presenterar sig så här: ”musiken är baserad på text och enkla melodier, rotad i en norrländsk kontext, i skärningspunkten mellan gatsten och termoskaffe, kalhyggen och fjäll, kultur och natur”. Det är en lysande beskrivning. De sex låtarna på EP:n är rakt igenom vackra, tänkvärda och har en väldigt tilltalande atmosfär. Och de är omöjliga att inte vilja lyssna på igen. Stina och Arktis upptäckte vi genom att de skickade ett mail till redaktionen. Det ledde välförtjänt hela vägen till vår årsbästalista.


8. Tombs – All Empires Fall

Redan efter 44 sekunder fyrar Tombs av årets riff. Därefter flödar det heavy metal, sludge och doom. Och då snackar vi bara introspåret. All Empires Fall tågar sedan vidare genom tre black metal-genrer, thrash, post-metal och The Sisters of Mercy-goth. Har du blott 24 minuter att undvara till hårdrock à la 2016, är det absolut här du ska lägga dem.


7. Vexx – The Wild Hunt

Vexx från Olympia är fortfarande ett av världens bästa punkband. För ett par år sedan kom deras första album och här är sex nya låtar, inspelade på Dub Narcotic och släppta av Upset the Rhythm och M’Lady’s. The Wild Hunt är en tour-de-force för sångerskan Maryjane, som också släppt material med sitt betydligt lugnare sidoprojekt CC Dust i år. Båda är mer än värda att plocka upp, speciellt med tanke på avsaknaden av kvinnliga frontfigurer inom dagens punk och postpunk.


6. Lady Lamb – Tender Warriors Club

Aly Spaltro må ha droppat halva sitt namn (kallade sig förut Lady Lamb the Beekeeper) men hon har vuxit extremt som artist och låtskrivare. Tender Warriors Club, som till viss del är inspelad i Sverige, är ett vitalt exempel på att singer/songwriter-genren är lika aktuell 2016 som 1966. Det är intimt, ärligt och bedårande vackert.


5. Dream Wife – EP1

Brittiska konstskolestudenter har i alla tider (eller ja, åtminstone sen 60-talet) gjort den mest intressanta alternativa musiken. Så också konstskolestudenterna i Dream Wife vars band utvecklades ur ett konstprojekt. Perfekt musik för den som gillar popmusik rotad i riot grrrl och new wave.


4. Wy – Never Was

Malmöduon Wy stormade in i hjärtat med första singeln ”In Bloom” och EP-n Never Was förändrade knappast denna handlösa förälskelse – tvärtom. Ebba Ågren har en närmast perfekt röst för de klagande texter som framförs ihop med reverbdränkt shoegazegitarr och pulserande synth. En våt dröm för alla Cocteau Twins-fans.


3. Chelsea Wolfe – Hypnos/Flame

Hypnos/Flame innehåller B-sidor och demoversioner från inspelningen av fantastiska albumet Abyss (2015). Lite mer avskalat än vad vi vant oss vid, men fortfarande bisarrt ljuvligt. 50% goth-älva, 50% folk noir-pionjär.


2. Erik Lundin – Välkommen hem

Erik Lundins låtar kan liknas vid noveller. Hans musik skapar bilder och det är omöjligt att inte beröras. Beskrivningarna är träffsäkra och Välkommen hem cementerar Lundins position som Sveriges mest relevanta rappare.


1. Vince Staples – Prima Donna

I höstas dök Vince Staples andra EP Prima Donna upp och aldrig har Staples lyckats fånga balansen mellan poesi och hiphop så bra. Ett textförfattande som får lyssnaren att tänka binds samman av bland annat John Hills produktion. En smidig mix av allvar och humor som verkligen kryper in under huden. En EP som är bredare än många av årets fullängdare, vad mer kan man önska?

Spellista med en låt från varje bidrag som finns på Spotify (18 av 20). Listan kommer efterhand fyllas på med låtar från vår albumlista i takt med att vi publicerar denna.