I mitten av oktober annonserade Fireside att de skulle göra två Sverigespelningar under december. För mig var det ett väldigt glatt besked, och lite oväntat.
Fireside bildades i Luleå i början av 1990-talet och var ett av flera band som satte Norrland på punk/hardcorekartan för alltid. Under mitten och slutet av 1990-talet hade akter som Fireside och Refused sina glansdagar, och nationella framgångar följdes av internationella.
Fredagen den 9 december stod Fireside återigen på scen och det var ett fullsatt Pustervik som tog emot bandet med öppna armar och stora förväntningar. Redan från start gick det att ta på stämningen och jag hade ställt mig högt upp på balkongen, där det – kvällen till ära – var riktigt bra ljud. Från denna plats var utsikten god över scenen och publikhavet framför scenen.
Spelningen utgjorde en bra sammanfattning av bandets karriär och tonvikten låg på briljanta plattan Do Not Tailgate (1995). Det är en skiva som jag rankar som en av de allra bästa inom genren och när låtar som ”Smokerboy”, ”Wheeler”, ”Interlace” och ”Lovecar” fyllde varenda kvadratcentimeter av Pustervik så blev det helt enkelt strålande. Detta varierades med låtar från andra plattor där ”Throwstar” från debuten och ”All You Had” och ”The Betrayer” från sista plattan nådde fram tydligast till mig.
Det är alltid fantastiskt när den där magiska stämningen skapas på konserter och detta var verkligen en sådan kväll. Glada människor precis överallt och ett band som verkligen levererade en fin show, inte bara musikmässigt utan även visuellt med ett häftigt bildspel på en stor skärm bakom scenen.
När Fireside gick av scenen en stund efter midnatt så var det egentligen bara två låtar som jag saknade. Men eftersom detta var en kväll när allting blev rätt så var självklart extranumren ”Kilotin” och ”Left Rustle”, och succén var ett ännu större faktum.
Efter spelningen tittade jag mig omkring och såg människor som jag har sett i många år, i vissa fall ända sedan Firesides glansdagar på 1990-talet, och jag konstaterade med ett leende att allting är precis lika bra som det en gång var.
Stort tack, Fireside, för en magisk kväll och grattis Stockholm som har något väldigt fint att se fram emot om några dagar.
