Hallå där… Tilde!

Tilde

Idag släpper Tilde – född och uppvuxen i Göteborg – sin andra singel ”The Goodbye”. En ballad av klassiskt snitt, som fångar de stora rösterna från förr, omgärdade av mystik och tidlöshet, men med en lika stora känsla av nuet, där texten fångar ögonblicket då allt ställs på sin spets. Att stanna kvar i ett förhållande, eller gå skilda vägar.

Singeln har redan hyllats av Aftonbladet och Line Of The Best Fit. Och lika mycket som musiken berör, är det omöjligt att inte beröras av Tildes livsöde; i ung ålder drabbades hon av cancer, vilket gjorde att karriären avbröts innan den tagit fart. Tilde flyttade utomlands för att bredda perspektiven. 10 år senare är det äntligen dags att möta den stora publiken.

”Jag satt och skrev och kladdade dikter/låttexter som jag brukar göra i ett anteckningsblock och så växte låten fram”

Din nya singel ”The Goodbye” är minst sagt storslagen. Hur växte låten fram?

– Låten skrev jag för ungefär 1 1/2 år sedan när jag precis flyttat tillbaka hem till Göteborg [bor för tillfället i Stockholm]. Jag satt och skrev och kladdade dikter/låttexter som jag brukar göra i ett anteckningsblock och så växte låten fram.

– Den handlar om ett jobbigt uppbrott och om att vela fram och tillbaka mellan beslut och sen inse att relationen verkligen är slut och smärtan i det. Första versionen som jag spelade in var faktiskt akustisk med gitarr, så det var inte helt givet att det skulle bli en storslagen produktion. Men när vi väl började testa så kändes det naturligt och vi bytte gitarren mot piano och la till lite annat.

Älskar stråkarna. Hur kom de in i bilden?

– Jag med! Jag ville redan från början ha med stråkar så jag fick kontakt med Hanna Ekström som är en fantastisk violinist och som hjälpte till med och skriva stråkarret och lägga stråkar både på den här låten och även på förra singeln ”Next Best Thing”.

Texten är vemodig. Mångbottnad. Och som du beskrev tidigare handlar låten om förlorad kärlek. Världens mest bearbetade ämne. Hur gör en för att inte låta platt eller ointressant, när det kommer till teman som skrivits många gånger förr? 

– Ja, jag har nog inte tänkt på det så mycket men det är klart man vill ju inte att det ska låta för klyschigt eller krystat. Jag försöker nog bara låta så ärlig och beskrivande som möjligt och så följer jag en slags form som jag har i huvudet, en idé om hur jag vill berätta historien. Det är väl roligt om man lyckas men ja, något direkt tips har jag inte.

Nästa år kommer ditt debutalbum. Musiken har dock funnits med länge. Är skivan ett utslag av de senaste 10 åren? Eller har den formats av senare erfarenheter?

– Den har formats av de senaste åren. Jag skriver ganska mycket nya låtar, så efter ett tag så slutar de gamla låtarna att kännas aktuella, men jag har tänkt att vid något tillfälle ska jag spela in mina gamla låtar igen, de från när jag var 18-19 år och åren efter också. Det finns egentligen en nästan färdiginspelad skiva från den tiden men jag gav aldrig ut den av olika skäl. Men ja, skivan som släpps nästa år är skriven under de senaste 1 1/2 året när jag flyttade hem till Göteborg. Eventuellt kommer någon gammal låt in där också men vi får se lite.

Debutsingeln ”Next Best Thing” är lite soulpoppigare. Ljudbilden är modern, men låten inleds och avrundas med vinylknaster. Vad har du får inspirationskällor bakåt i tiden.

– Många! Nina Simone är nog min största, sen har jag inspirerats mycket av Etta James, Billie Holiday, Edith Piaf, Roberta Flack, Donny Hathaway, Frank Sinatra, Jacques Brel, Muddy Waters, Celía Cruz, Cohen och Dylan… Det finns många.

Du har spelat mycket jazz och blues de senaste åren. Hur kommer det sig att dessa influenser inte hörs mer?

– Jag tror att man kommer få höra mer såna influenser på albumet. Sen har det mycket och göra med produktion och så. Jag tror att när jag skrev ”Next Best Thing”  så lät den ganska jazzig akustiskt men produktionen fick en lite poppigare touch. Men det kommer förmodligen att höras mer på de andra låtarna.

”Jag vet inte om musiken är ett verktyg men det är något som alltid funnits där och som jag alltid hållit på med”

Vad är det som gör att musiken fortsätter att vara ett viktigt verktyg för dig? Trots motgångar och svåra upplevelser. Eller är det just därför..

– Jag vet inte om musiken är ett verktyg men det är något som alltid funnits där och som jag alltid hållit på med. Jag vet inte hur man hanterar saker på ett annat sätt egentligen. Om något känns jobbigt så vill jag skriva musik av det,  så det är väl lite som självterapi eller något. Men det är nog mer något som är inneboende och en del av den jag är än något jag vänder mig till och tar till när jag behöver det. Så ja, jag tror att jag alltid kommer att göra musik oberoende av motgångar och svåra upplevelser och till viss del är det från just svåra upplevelser och olycklig kärlek som inspirationen till att skriva kommer ifrån.

Du ger ut musiken på egna bolaget Vacanze Records. Ett svårt val?

– Nja, det var inte planerat direkt men sen så tänkte jag tja, varför inte och så blev det så. Jag kände egentligen att jag bara ville ge ut mina grejer och började fundera på namn och så föddes Vacanze Records. Jag ville egentligen att skivbolaget skulle hetat Holiday Records efter Billie Holiday men det finns ju redan så då fick det bli vacanze som betyder holiday på italienska.

Hur ser det ut med spelningar framöver. 

– Jag har inga spelningar inbokade i skrivande stund men jag vill absolut spela live snart och gärna i Göteborg.

Får en känsla av att det kan vara svårt att fånga den luftigheten som präglar dina låter. Vad är den stora utmaningen med att spela live?

– Det är väl att fånga kärnan i låtarna och att få allt att låta bra och som alltid är det ju att skapa den där energin som får det att bli magiskt.