55 Cancri e behöver inte längre välja mellan konstformerna

Fotokollage: Sara Hausenkamp och Emmalisa Pauly

Fotokollage: Sara Hausenkamp och Emmalisa Pauly

Med hjälp av bland annat plinkiga ljuvliga gitarrmelodier, ekande lekfull röst/sång samt drone-ig synth och orgel målar plattan Att lämna Tellus upp en musikalisk drömvärld som nästan är hypnotisk. HYMN tog ett snack med Malmöfödda Sara Hausenkamp – hjärnan bakom Berlinbaserade projektet 55 Cancri e.

Förutom musik så uttrycker du dig genom bland annat fotografi, måleri, fanzines, skrivande och teckning – ser du ditt konstnärskap som en helhet?

– Jag tycker att jag har en ganska distinkt stil och estetik som går igen i allt jag gör. Så ja, jag ser absolut mitt konstnärskap som en helhet.  Men innan jag skapade projektet 55 Cancri e så kände jag att jag hela tiden var tvungen att välja mellan de olika konstformerna. Jag hade perioder där jag bara ritade och jag hade perioder där jag bara gjorde musik till exempel. Det kändes som att jag behövde välja för att ha tillräckligt med fokus för att göra klart något.

”Med 55 Cancri e så hittade jag någon slags balans i mitt skapande”

– Men med 55 Cancri e så hittade jag någon slags balans i mitt skapande. Allt fick plats helt plötsligt vilket var väldigt skönt och befriande. Nu är det som att jag kan göra precis vad som helst under namnet 55 Cancri e och att jag än så länge bara upptäckt en väldigt liten del av projektets potential, det är väldigt spännande.

Varför flyttade du Berlin?

– Jag har besökt Berlin nästan varje år med vänner sen jag var 18 och har alltid älskat staden. Vintern 2013 så var jag plötsligt på en plats i livet där jag kände att jag behövde göra något nytt. Träffa nya människor och pröva mina vingar. Berlin kändes som det självklara valet eftersom det är relativt billigt att leva här och dessutom är ett ställe som är fyllt med kreativa människor från hela världen.

Tycker du att staden har utvecklat din musik?

– När jag först flyttade hit så var jag egentligen mer inne på serier och illustrationer. Jag hade precis gått första året på Serieskolan i Malmö och hade inte så mycket tankar på att göra musik även om jag hade börjat spela in lite demos precis innan jag flyttade. Men så träffade jag musikern Gigi Sanadiradze och vi startade en electroduo tillsammans vid namn Naftik. Helt plötsligt blev det musik för hela slanten och jag började för första gången känna att det här var något jag skulle kunna tänka mig att göra på heltid och inte bara som en hobby.

”Berlin blev verkligen den plats jag sökte efter”

– Berlin blev verkligen den plats jag sökte efter. En plats där jag kan koncentrera mig på mitt på skapande. Det var inte lätt att flytta till ett nytt land helt ensam, men jag träffade rätt människor vid rätt tidpunkt, vilket har hjälpt mig genom alla motgångar. Tid, utrymme och inspiration är det som Berlin har gett mig och det är det jag behövt som mest för att utveckla min musik och mitt skapande och hitta mig själv.

Hur föddes projektet 55 Cancri e?

– Musik har alltid varit en stor och viktig del av mitt liv men innan Berlin så hade jag nog aldrig känt att det faktiskt skulle kunna bli något jag skulle kunna försörja mig på. Efter ett år av inspelningar, hemmagjorda musikvideor och livespelningar med Naftik så kände både jag och Gigi att det var dags för oss att koncentrera oss på våra egna musikprojekt istället.

– Jag började då lyssna igenom mina gamla inspelningar som jag gjort innan jag flyttade till Berlin och kände att jag var mogen för ett soloprojekt. Jag hade redan namnet 55 Cancri e bestämt sedan länge och det enda som behövdes var egentligen bara modet att dela mina låtar med resten av världen.

Berätta lite om namnet!

– 55 Cancri e är namnet på en planet/superjord som befinner sig 40 ljusår från Jorden och som i början blev kallad för ”diamantplaneten” eftersom man ansåg att det fanns en stor chans att den var täckt av ett lager diamant. När jag läste om den här planeten så tänkte jag med en gång att det här var namnet på mitt nya musikprojekt. En diamantplanet kändes som den perfekta platsen för min konst och min musik och jag kände att det här var mitt nya hem.

– Senare så kom det fram att det nog mer var fråga om en så kallad ”diamond in the rough” och inte så mycket en planet gjord av riktig diamant. Jag tyckte att det gjorde att namnet fick ännu mer mening och passade in ännu bättre på det jag höll på att skapa. Jag ser min musik som väldigt drömsk och ljus men samtidigt mörk och skev, vilket jag tycker namnet 55 Cancri e och dess historia beskriver väldigt bra.

”Jag ser min musik som väldigt drömsk och ljus men samtidigt mörk och skev”

Du hamnade i vår FYND-sektion för lite mer än ett år sedan – vad har hänt med projektet sedan dess?

– Sedan dess har jag spelat in och blivit klar med mitt debutalbum Att lämna Tellus. Det släpptes på vinyl i oktober på det danska skivbolaget Music For Dreams och nu i december blir det digital release. Jag har även haft många live-spelningar framför allt här i Berlin men även i Danmark och en i Malmö. Det har varit väldigt roligt att få återupptäcka mina låtar som jag tycker att man gör när man spelar live.  Man får en annan relation till dem då.

– Det är så lätt att tröttna på sin musik efter att man spelat in en skiva, så därför har det varit otroligt givande att få samarbeta med min live-bandmedlem Antonino Modica och skapa helt nya versioner av låtarna.

Planer framöver?

– Nästa år så blir det förhoppningsvis fler spelningar och jag har även börjat spela in lite ny musik som jag hoppas på att bli klar med och kunna dela med mig av.

Premiärlyssna på ”Alltid du” från Att lämna Tellus nedan: