Månadens PS: november

Hope Sandoval pressbild

Dags att summera årets näst sista månad. Här är några novemberplattor vi lyssnade på men inte hann med att recensera.

Hope Sandoval and the Warm Intentions – Until the Hunter

INDIEFOLK Mazzy Star-sångerskans tredje album ihop med The Warm Inventions (Colm Ó Cíosóig från My Bloody Valentine) skulle kunna ha tonsatt vilken David Lynch-produktion som helst. Släpigt, melankoliskt och skrämmande vackert alltså. Låter det som om det är Mazzy Star vi beskriver? Skulle kunna vara, det är inte jättemycket som skiljer soundet åt. Extra plus för fin duett med Kurt Vile. 7/10

Christine Owman – When On Fire

EXPERIMENTELLT Precis som Hope Sandoval så rör sig Malmöitiska multiinstrumentualisten Christine Owman i Twin Peaks-land. Ihop med gästartister som Karolina Engdahl (Vånna Inget), Soko, Erika Rosén (SWIM) och Mark Lanegan skapar hon suggestiva världar som ibland är så hypnotiska att det är svårt att veta om en är vaken eller drömmer. Element från postrock och konstmusik smälter här samman till en helt självklart enhet. Skickligt och snyggt!  7/10

Sleigh Bells – Jessica Rabbit

NOISEPOP Brooklyn-duon Sleigh Bells fjärde fullängdare i ordningen har fått namnet Jessica Rabbit och precis som tidigare är det lika delar stök och popmelodier som gäller. Gitarrljudet är fortfarande något utöver det vanliga och refrängerna är något mer smittande än de brukar vara. Tyvärr är plattan lite för ojämn. Hade allt låtit som ”I Can Only Stare” och ”I Can’t Stand You Anymore” hade det blivit full pott. Nu blir det godkänt plus. 6/10

Alicia Keys – HERE

SOUL Det här är till en början ganska rörig soul som tar plats. Men efter en stunds lyssnande bygger låtarna upp ett otroligt sound som inte låter som något Keys har gett sig in på förut. Inte bara musikmässigt utan även i texterna. Samhällskritiskt och vågat. Har man inte fallit för Keys tidigare lär man göra det nu. 7/10

Immanu El – Hibernation

POSTROCK Jönköpingsbandet Immanu El gör svulstig och sakral postrock med inslag av drömpop. Nya albumet Hibernation, som har en Kickstarter-kampanj att tacka för sin existens, är snyggt och storslaget producerat. Det är skickligt och stundtals glimrande vackert, men inte jättespännande i längden. 5/10

EstronsShe’s Here Now EP

ROCK Walesiska Estrons har släppt ett par riktigt lovande singlar sedan starten förra året. Denna debut-ep fortsätter i samma stil, rock fylld med aggressioner och energi. Särskilt den punkiga dängan ”I’m Not Your Girl” är riktigt bra. 7/10

The Moonandingz – Black Hanz EP

POSTPUNK Fat White Familys och Eccentronic Research Councils fiktiva band blir allt mindre fiktivt. Det här är andra ep:n som projektet släppt och nästa år kommer ett debutalbum. Inledande ”Black Hanz” är nog det bästa som Moonlandingz släppt, möjligen i konkurrens med låt nummer två på ep:n – ”Drop It Fauntleroy”. 8/10

Yowl – Before The Sleep Sets In EP

POSTPUNK Londonbandet Yowl gör snyggt mörk rock med rötterna i postpunk och indie. Deras första ep Before The Sleep Sets In låter bättre än många andra band som gör samma sak, men känns ändå inte som ett släpp från ett band som helt listat ut vad de vill. Lovande men lite ojämnt. 6/10

Ìxtahuele – Call Of The Island

EXOTICA Det är omöjligt att inte tänka på exempelvis Les Baxter eller Martin Denny när en lyssnar på Göteborgsbaserade Ìxtahuele. Redan öppningsspåret och tillika titelspåret andas regnsskogs-lounge, 50-talsdrinkar och hemliga möten på stranden. Det är mer eller mindre omöjligt att inte dras med i de latinamerikanska rytmerna. Produktionen är varm och inbjudande. Ett av de bästa spåren är förtrollande singeln ”Mareld”, som får en att sjunka in i sina tankar och i bakgrunden hörs vibrafon, congas och flöjt. 8/10

Sixx:A.M. – Vol. 2, Prayers for The Blessed

HÅRDROCK Efter haveriet med Modern Vintage släpper nu Sixx:A.M. del två av uppföljaren. Även om både den här och del ett, som kom i våras, är betydligt bättre än Modern Vintage, lämnar trion fortsatt mycket att önska. Plastig, känslolös massproduktion, blir det samlade omdömet, trots bitvis starkt material. 5/10

Miranda Lambert – The Weight of These Wings

COUNTRY Miranda Lambert är i ropet med ett av 2016 absolut bästa countryalbum. Så här ärlig har hon nog aldrig varit. Kanske gjorde skilsmässan henne gott. Om inte annat gav den henne bränsle att skriva texter om det klassiska countrytemat kärlek; både om brusten och nyfunnen sådan. 8/10

Lee Fields & The Expressions –  Special Night

SOUL Lee Fields har vart i branschen länge, hans första singel kom redan 1969. Med andra ord är det inte konstigt att hans senaste album, Special Night, låter riktigt välspelat och rutinerat. Bra soul med den, idag så åtråvärda, rätta retro-feelingen är vad det handlar om. Snyggt omslag är det också. 7/10

Covenant – The Blinding Dark

ELECTRO The Blinding Dark rymmer influenser från medeltida kyrkomusik (”Dies Irae”), modern trance (”Cold Reading”) och rymmer en Lee Hazlewood-cover (”A Rider On A White Horse”) men känns likväl sammanhängade med ett tema präglat av den rådande politiska situationen och flyktingkrisen i Europa. Det här är Covenants bästa album sedan Northern Lights (2002). 8/10

Sister – Stand Up, Forward, March!

SLEAZE När Hardcore Superstar valde att gå åt fel håll med sin senaste platta, är det skönt att kunna konstatera att Sister gjort tvärtom. Stockholmskvartetten har snickrat ihop sin starkaste skiva hittills och levererar klassisk sleaze uppdaterad och klar för 2017. Nästa platta kan bli hur bra som helst. 7/10

Death Valley High – CVLT (AS FVK)

NU-GOTH Death Valley High räknar bland annat Bauhaus och Southern Death Cult bland sina förebilder men har musikaliskt närmre till Rob Zombie eller Marilyn Manson. ”Doom Without Gloom” har de själva beskrivit det som och i veckan är de Sverigeaktuella som förband till Killing Joke. 6/10

Our Girl – Normally

ROCK Med sitt band Our Girl gör Soph Nathan – från hypade The Big Moon – intensiv rock med snygga nittiotalsrötter. Normally är en debut-EP som ger rejält med mersmak. 8/10

Moonrite – s/t

MÖRK PSYCHPOP Debut från fransk duo i stil med Trummor & Orgel, men med mer troget 60-talssound. Tänk tidiga Black Sabbath med orgel istället för gitarr, eller varför inte ett fatalistiskt Doors? Släppt på välrenommerade tyska bolaget Soundflat. 6/10

Common – Black America Again

Common fortsätter att förmedla samma budskap som han gjorde med den Oscarsvinnande låten ”Glory”. Textförfattandet fungerar som ett vapen som skjuter sönder fasaden av ett jämställt USA. Skivan kryper verkligen under skinnet, det är en vinnande kombination av poesi, budskap och musik. 8/10

Gloria – In Excelsis Stereo

BAROCKPOP Fransk girlgroup för er som är fans av elektrisk folkrock a la Byrds. ”Beam Me Up” är en av årets bästa låtar med sitt sjudande McGuinn-sound och resten av albumet, släppt av lokala Howlin’ Banana, lever upp till nästan samma klass rakt igenom. Debutanter som lyckas låta som erfarna studiomusiker. 7/10

Downfall of Gaia – Atrophy

POST-BLACK METAL Dessa tyskar golvade det mesta med sin andra platta 2012. Tredjealstret kom för två år sedan och hade svårt att axla manteln. Historien upprepar sig tyvärr även denna gång. Trots att soundet är en aning uppfräschat och ofta är riktigt bra, saknas något som var ständigt närvarande för fyra år sedan. 7/10

The Weeknd – Starboy

POP/R&B The Weeknd visar sitt generösa omfång under en dryg timme på albumet Starboy. Titelspåret, som innehåller årets sexigaste passage (lyssna på 2:20 -2:40, gärna på repeat) är ett samarbete med Daft Punk. Förutom den franska duon får han (återigen) besök av Lana Del Reys släpiga stämma på ett spår. Även rapparna Kendrick Lamar och Future deltar på varsin låt. Gästspelen är så klockrena att de lika gärna skulle kunna platsa på respektive artists egna album. Starboy nostalgitrippar med Michael Jackson-funk och värmer med pulserande R&B. Kanadensaren kommer definitivt få Globen att både dreggla och svettas i februari. 8/10

La Coka Nostra – To Thine Own Self Be True

HIPHOP Om man hört La Coka Nostra förut så har man hört denna skiva också. Det är en tung platta med klassiska east coast-beats men gruppen tar inte ut svängarna. Det fortsätter längs samma gamla väg. Hade inte skadat med någon sorts utveckling. 6/10