Whitney på Babel – en dos solsken i höstmörkret

Whitney bjöd på en kärleksfull kväll på Babel

Whitney bjöd på en kärleksfull kväll på Babel

Sunset Boulevard, som sträcker sig från Figueroa Street i Downtown Los Angeles till Pacific Coast Highway vid Stillahavskusten är ungefär fyra mil lång. En sträcka som i teorin inte skulle ta speciellt lång tid att köra – men alla med erfarenhet av Los Angeles-trafiken vet att det i realiteten tar ett bra tag.

Under en sådan tripp skulle man kunna spela Whitneys debutplatta Light Upon the Lake åtminstone två-tre gånger. Vid rusningstrafik, om man har otur, betydligt fler. Och jag kan inte tänka mig något bättre soundtrack till denna biltur.

Whitney är förvisso från Chicago, men skivan är inspelad i en kalifornisk studio och det hörs. När de gästar Babel och Malmö denna småruggiga torsdag i november är det som att jag för en timmes tid befinner mig just där, på Sunset. Och vi är många i bilen, Babel är fullsatt.

Sjungande trummisar är inte alltid en hit men Julien Ehrlich är något av det charmigaste som rockbranschen lyckats leverera på mycket länge. Även om hans sång inte är lika klockren som på skivan –  i bland kan den kännas lite avhuggen – så lyckas han att leverera jazzigt, dynamiskt och lekfullt trumspel samtidigt som han sjunger.

Redan under de första bastonerna väcks en glädje i publiken som håller i sig resten av spelningen. Inte alls konstigt. Varenda låt som Whitney framför är singelmaterial och vi får höra det mesta från albumet. Det är klassiska pop/rockrefränger som i liveskrud inramas av allt från musikhögskolejam till trumpetsolo och stämsång. Influenser från soul och country gör att Whitney är mer än ett vanligt rockband.

Fantastiska förstasingeln ”No Matter Where We Go” är min favoritlåt från skivan och även om den avverkas i början av setet så blir det som att varje låt leder till jubel i själen.”Golden Days”, ”The Falls”, ”Polly”, och givetvis andrasingeln ”No Woman”, är också spår som sticker ut.

Även kvällens covers går hem. Vi får avnjuta Bob Dylans ”Tonight I’ll Be Staying Here With You” och dansa till Whitneys version av ”Magnet” som är skriven av sextiotalsbandet NRBQ.

Ehrlich påpekar flera gånger hur mycket han älskar spelstället, hur bra ljudet är och att Malmö påminner om Portland (berätta något vi inte vet!) Dessutom får publiken längst fram smaka vin från den flaska han halsar på scen. ”Bästa spelningen på tre månader” säger han och tillägger att han ska mejla bokningsagenten så att de får komma tillbaka snart.

Låt oss hoppas, för det här var verkligen en dos solsken i höstmörkret.