Göteborgsbandet Gamla Pengar tummar inte på kvalitén

Gamla Pengar är aktuella med EP:n Ingen kan allt – men alla kan dra åt helvete, och världen är fortfarande skit. Tillägget är mitt eget, men stämmer väl överens med bandets texter, som målar upp bilden av ett osolidariskt och sönderfallande Sverige. Situationen är densamma som vid 2011 års självbetitlade debutsjua. Du är fortfarande lurad.

Jag träffar exil-alingsåsarna Mikey Lennartsson [sång] och Johan Meiton [gitarr] i Majorna. De enda kvarvarande medlemmar sedan starten 2010. I bagaget har de otaliga hyllningar och senaste releasen är inget undantag. Det första smakprovet ”Stekt Orm III” har fått kvalitetsstämpeln ”klart godkänd politisk punkrock”. Medlemmarna vägrar att lägga sig platt.

Till skillnad från ”Stekt Orm 1″ och Stekt Orm 11” är dagens ljudbild renare, men varken Mikey eller Johan är intresserade av att hålla fast vid ett renodlat punkideal. Musikmässigt pratar de hellre om rock. Ett vidare begrepp som ger större musikalisk frihet.

”Punk eller rock. Det har ingen större betydelse”

– Punk eller rock. Det har ingen större betydelse, påpekar Johan.

– Jag förstår om vissa vill sätta en punkstämpel på oss, det är inte alls konstigt, men vi har inget behov av att vara på ett visst sätt, säger Mikey. Han virar in sig i en stor filt. Höstsolen har ingen möjlighet att värma upp uteserveringens skuggplatser.

Vi sitter på Kafé Marmelad i närheten av Mariaplan; området har rustats upp ordentligt de senaste åren och det är ett jämnt flöde av människor som passerar under vårt samtal. En intervju som tangerar allt från Det Stora Barriärrevet, vars ekosystem kollapsar, till musikhistoriens bästa pressbilder. Det finns mycket att prata om. Politik är dock ett återkommande tema.

– Det är klart att vi vill vara bandet som folk har kul till, men samtidigt vill jag skriva om saker som har betydelse. Jag vill inte sjunga om vad som helst.

Mikey är trött på att människor inte tar sitt ansvar. Alla vet att de måste skärpa sig, men situationen förblir oförändrad.

”Och sedan skulle det bli fjantigt om det här bandet skulle komma med något meningslöst”

– De flesta orkar inte ens släcka ljuset. Och sedan skulle det bli fjantigt om det här bandet skulle komma med något meningslöst… Å andra sidan kan jag inte bara hitta på saker, det politiska kommer naturligt.

Är det svårt att skriva politiska texter utan att bli banal eller urvattnad?

– Svårt att svara på, det bara blir, svarar Mikey efter en stunds funderande.

– Men det är samma sak som när vi skriver låtar.

Har textskrivandet förändrats något sedan du började? Är det lättare att skriva en text idag?

– Det är svårare nu! Det tar längre tid att komma igång, men texterna behandlare mer eller mindre samma saker som tidigare. Jag stöter och blöter mer idag. Jag släpper inte texter lika snabbt.

Han forsätter:

– Oftast kommer det en rad som känns bra, och den behöver inte betyda något egentligen. Därifrån utvecklas låten.

– Texten till en ”En oblyg romans” tillkom i samband med att näringslivet hade haft en sammankomst med SD – finns det pengar att tjäna, bryr sig inte folk om något annat. Och politiker sviker sina ideal bara för att få sitta kvar.

Texterna följer med andra ord samma mönster som vid starten. Makthavare, chefer och politiker sitter aldrig säkert. En sak har dock förändrats – ljudbilden har tagit nya vägar och det har bland annat letat in sig blåssektioner. Mikey påpekar att de gärna hade använt mer blås, men det är svårt att få till live.

– Musikaliskt är vi öppna för det mesta, säger Johan.

En detalj som sticker ut på bandets nya EP är användandet av såg. Ett instrument som Mikey jagade länge.

– Sågen hittade jag på ett jobb i Vårgårda [Mikey är fotograf]. Jag fotade en familj som tog emot ensamkommande barn och då hade jag letat i månader och nästan gett upp. Då träffade jag en man som hade ett musikrum och han sa «nu ska jag visa dig en frän grej«, och så letade han fram sågen. Jag blev helt i eld och lågor.

”Ända sedan demostadiet har jag velat ha en såg på just den låten och tanken var att det skulle låta som introt till Gökboet”

– Ända sedan demostadiet har jag velat ha en såg på just den låten och tanken var att det skulle låta som introt till Gökboet. Jag fattade ganska snabbt att det inte skulle låta på samma sätt, skrattar Mikey. Han som spelar Gökboet-introt är ju grym, jag övade bara i tre dagar.

– Vi hade en farbror på gång som skulle lägga introt, men nu blev det Mikey.

Avgör själva om Mikey lyckats eller inte.

För ett par veckor sedan genomförde Gamla Pengar och The Dahmers en gemensam releasefest och det visar sig att Mikey har fotat Bromölla-bandets kommande pressbilder. En plåtning som inkluderade både dräkter och smink.

Hur viktigt är det med bra pressbilder?

– Jag tror att jag och Florens [Johan] tycker att det är ganska kul att vara med på bild. Men ingen annan i bandet, säger Mikey. Det slutar med att vi står utanför repan. Men jag gillar såklart bra bilder.

Bandets nytagna pressbilder ligger i linje med bandets framtoning som pendlar mellan det allvarliga och bekymmersfria. Mikey berättar att mannen på första bilden bara råkade komma förbi och det resulterade i en av årets bästa bandbilder. Det skadar inte att personen i fråga liknar Tipsextra-giganten Lars-Gunnar Björklund.

Historiskt. Vilka har haft de snyggaste pressbilderna eller skivomslagen? 

– Jag måste säga Alice Cooper och Black Sabbats omslag till Sabotage är riktigt bra. Den med spegeln, påpekar Johan.

Kiss på Empire State Building, när de hänger vid kanten, säger Mikey.

 

Kiss

Förutom att ha delat scen med The Dahmers, har de kopplingar till samma bolag. Gamla Pengar har nyligen gått från Beat Butchers till Gaphals. Förstnämnda band ligger på dotterbolaget Lövely Records.

Hur kom ni i kontakt med Kaj Sivervik på Gaphals?

– Vi har spelat på hans klubb The Crypt i Linköping, säger Johan. Sen har namnet och skivbolaget svischat förbi.

Mikey berättar att allt är mer uppstyrt på Gaphals. Mer kontraktsskrivande.

– Beat Butchers har det mer på en hobbynivå nu för tiden, de satsar dock när de väl släpper något. Vi blev väl omhändertagna av dem men kände att vi ville testa något nytt… Medan Gaphals släpper en jävla massa. Det är en helt annan grej. Och det krävs nog kontrakt för att hålla ordning. Men vi har inte skrivit på vårt kontrakt, inflikar Mikey med ett leende.

Känner ni mer press av att ligga på ett större bolag?

– Nu kommer det att låta kaxigt, men jag tycker inte att vi gjort något dåligt. Vi har gjort sämre grejer, men detta har vi inte använt. Vi är rätt säkra på vad vi tycker och kan på så sätt sålla bort det som är kasst.

– Det är kul om andra tycker att det är bra, men det viktigaste är att vi kan stå för grejerna.

Ni skriver ju hits. Musiken är genomgående refrängbaserad. Håller ni med? 

– Det har vi alltid gillat, svarar Mikey snabbt.

– Definitivt!

Hur växer låtarna fram?

– Jag och Florens är väldigt bra att lägga till på varandras låtar, vi funkar helt enkelt jävligt bra ihop… Vi sitter ofta på varsitt håll och spelar in demos. Och sedan skickar vi dem till varandra eller styr upp i replokalen. Vi kan dock vara lite griniga när det kommer till våra idéer, men det slutar med att vi är vänner.

– Ja, det slutar alltid med glada miner, påpekar Johan.

Att färdigställa en låt kan dock ta lång tid. I vissa fall blir låtarna liggandes i flera år. Det är ingen snabb process att vara Gamla Pengar.

Berätta om era influenser.

– De flesta band som jag lyssnar på har faktiskt inga politiska texter, och det kan jag tycka är skönt, säger Mikey. Men jag gillar inte bara punkrock, lyssnar faktiskt ganska lite på den typen av musik hemma. Ett av de bästa banden just nu är Woods. De är riktigt bra live.

Bland Mikeys äldre influenser hittas klassiska band som Ebba Grön, Imperiet, Strebers och Asta Kask. Men det är en annan grupp som fick fäste först.

– Sham 69 är det första bandet som jag gillade på allvar. Jag och en kompis började lyssna på dem i femman, det kan ha varit hennes brorsa som visade skivorna.

– För mig har Atomic Swing följt med sen jag var sju-åtta och har aldrig rostat. Dead Kennedys och Jesus Lizard har också betytt mycket. Just nu lyssnar jag på Princess Superstar.  Sen kommer jag aldrig glömma när Mikey visade Mercyful Fate. Det var en total lifechanger.

Sex Pistols Never Mind The Bollocks kommer aldrig att bli dålig, säger Mikey. Produktionen är fantastisk och det är ett band som alla hört talas om.

EP-titeln Ingen kan allt – men alla kan dra åt helvete håller minst lika hög klass som Never Mind The Bollocks. Berätta om bakgrunden.

– Vi har fått den av min frus bästa kompis Frida Karlsson, hon myntade det i något sammanhang, säger Johan. För bra för att inte använda.

– Egentligen skulle vi ha gett henne pengar, för att hon skulle hålla tyst, skrattar Mikey.

Och framiden. Kommer det ett nytt album snart?

– Det är svårt att få ihop allt nu för tiden, säger Johan. Barn och så vidare.

– Jag håller ju på hela tiden, gör nästan inget annat, skrattar Mikey. Har mycket fritid.

Mikey berättar att han funderat på att släppa låtar i eget namn, men det är bara på idéstadiet.

– Det är tråkigt att det finns så många bra låtar som bara samlar damm, får se vad som händer i framtiden. Men nu är det fullt fokus på Gamla Pengar, och nästa år ska det kommer en fullängdare. Låtarna finns, men vi kan bara tre. Men skivan kommer att bli så ini helvete bra, skrattar Mikey.

Får några av EP-låtarna plats?

– Det blir bara nya låtar, vi har så många bra låtar liggande, säger Mikey. Vi återanvänder inte.

– Det är för enkelt att återanvända gamla låtar, påpekar Johan. Det enda som är värre är nyinspelningar, det blir sällan bra.

”Jag vill inte att lyssnarna ska ha hört halva plattan, det ska bli en helt ny upplevelse”

– Jag vill inte att lyssnarna ska ha hört halva plattan, det ska bli en helt ny upplevelse. Och varför ska man bränna de bästa låtarna som singlar, alla låtar ska kunna vara singlar. En skiva ska inte bestå av restmaterial. Hur kul är det? Skiten ska ju inte vara kvar…

– Just nu har vi börjat gå igenom materialet och repat litegrann, inflikar Johan.

Vem är det som har mest att säga till om i urvalet?

– Jag bestämmer nog mest, även om jag ser mig själv som lyhörd, skrattar Mikey. Men jag har så jävla svårt att ge mig. Låtarna skapas dock tillsammans. Denna gång har jag, Florens och Jörgen suttit i replokalen, när Markus varit hemma med ungen, och det har blivit lite annorlunda när vi inte haft några trummor. Låtarna har tagit form snabbare.

– Vi sätter med andra ord ihop låtarna tillsammans, inflikar Johan.

– Tidigare har vi spelat in låtarna och så har formen kommit när vi spelat live. Tror att detta kommer att bli riktigt bra, säger Mikey. Framtiden ser ljus ut.

Hur gör en för att hålla sig relevant? 

– Man ska inte börja ändra sig efter vad man tror att folk vill höra, det blir aldrig bra. Tycker vi att det är bra, så kommer förhoppningsvis någon annan att göra det också. Och gör de inte det, så det också ok. Det sämsta scenariot är om man släpper något som man tror att publiken vill ha, men som de ratar. Då är ingen nöjd.

– Eller så vill publiken bara ha låtarna som du egentligen hatar, det kommer att skapa bra bandkemi, påpekar Johan med ett stort leende.

Johan återberättar en historia som får sätta punkt för detta samtal.

– När vi hade släppt vår andra EP var det en brådmogen punkare som jag mötte på Kings Head, som sa att vi var jävligt bra, men att det var bättre förr, säger Johan och skrattar. Det är med andra ord inte lätt att hålla sig relevanta.